Skolstart för 18:e gången

Vad är det en gör nu igen?

Återigen passerade sommarlovet ganska snabbt. Arbetet på skolan börjar med schemaläggning (som är en ren Siosofys-sysselsättning) och gemensam planering, uppstart etc. Varje år så funderar jag under de elevfria veckorna över vad mitt jobb nu gick ut på. Jag upplever att jag har noll koll. Det känns som om jag inte minns vad det var jag skulle göra, vilken roll och vilken kompetens jag har. Alltid lika förvirrad så där i augusti.

Så träffar man eleverna och någonting händer. Vi har alltid uppstart med så kallade startsamtal innan ordinarie undervisning börjar. Under två och en halv dag har jag träffat mer eller mindre alla elever med en eller två föräldrar och nästan direkt kommer allt tillbaka. Vi har intressanta funderingar och resonemang tillsammans om förra året och om hur den här terminen ska genomföras, om olika metoder och vi sätter upp målbilder. Helt plötsligt är jag tillbaka på banan igen. Så är det varje år. Nu är jag på banan igen:-)

Några intressanta saker som vi resonerade om under samtalen: 

Arbetsorder - Med en elev kom vi fram till att vi behöver träna på att skapa arbetsorder innan vi börjar. Att första steget i varje uppgift är att skapa en arbetsorder som styr upp vad som ska göras, vad som ska läsa, vilka mål som ska uppfyllas och vilka metoder som ska användas och framför allt när det ska vara klart. En 1, 2, 3-plan liksom. Då kan man börja med tre uppgifter efter varandra utan att börja arbeta. Först veta vad man ska göra, sen börja. Annars börjar flera elever med allt på en gång och det blir inte samma goda resultat, eftersom det riskerar att bli avskrifter direkt ur boken, utan process och eftertanke.

Tjuvstarter - En elev lyfte fram metoden med tjuvstarter som vi använde förra året. Det ska vi använda mer tycker han. Eleven fick information i förväg inför instruktioner och genomgånger. Inget konstigt, men lätt att glömma. Han läste texterna innan han kom, han hade hunnit förbereda sig flera dagar innan vi satte igång. Mer sånt.

Fiffiga kompisar - Om behovet av att testa sina tankar och resonemang på kamrater, eller föräldrar. Jo för mamma eller pappa behöver inte kunna ämnet. Det kan räcka med att de lyssnar på hur eleven tänkt och vad eleven valt att fokusera på. Då får eleven upp ögonen på vad hen tänker och om det är rimligt eller inte.  "Learning by telling":-)

Målbilder - Att du som elev ska stå med betyget i hand i juni 2016 och innan  kuvertet ens öppnas kunna tänka "Jag är stolt, jag har gjort mitt bästa, jag har försökt, testat och utvecklats under mitt nionde skolår...äh, jag kan öppna betyget sen". Fokusera på prestation och process, inte så mycket på bokstäver eller meritpoäng så kommer kvittot (betyget) förmodligen ändå.

Gymnasiet - Att komma in på gymnasiet är en sak, men viktigare är att komma ut...vilket kräver mer än bara kunskaper, eftersom det behövs erfarenheter, lärprocesser, samarbete, glädje, grupprocesser, upplevelser, diskussioner och vana inte bara bedömda kunskaper utifrån målen. Faktiskt, allt ska inte betygsättas, en del saker ska värdesättas. :-)

Vad bra att du hjälp din kompis, att du lyckats, att du trivs, att du hittar glädje och samspelar med andra, att du är aktiv, att du vågar stå upp för din person, din åsikt och även för dina kamrater. Allt det där kan man inte betygsätta, men det spelar stor roll.

Nu kör vi skola 2015/16!

SOMMARLOVSTANKAR 5 juni

Året har gått, terminen är slut. 

Dags att summera känns det som. Två år på en helt ny skola som förnyas hela tiden, så det är inte alls samma skola som jag en gång började på. Så mycket har hänt och kommer att fortsätta hända. Det är dels lite jobbigt att tänka på vad som behöver förändras, dels är det otroligt spännande och utmanande att tänka framåt - med nya lokaler en trappa upp, fler elever och nya kollegor, nya vägar, arbetssätt och sätt att tänka, organisera och driva skolan.

Igår hade vi avslutning för niorna, våra första som går ut...någonsin. Det var både vemodigt och fint. De är ganska väl förberedda inför gymnasiet, upplever jag. Idag tog vi farväl och vinkade ut övriga elever i sommaren. En sommar som kommer att passera ganska fort, tyvärr. Åttorna hade spelat in lärarfilmer som fick mig att skratta så tårarna nästan rann... Kärlek och ironi men så himla mitt i prick, måste man säga.

Min vana trogen skrev jag ett sommartal. I år höll jag det på egen hand. Den här gången byggde jag sommartalet på ett citat av Colin Powell om vägen till framgång.

SOMMARTAL 2015

Jag har inget enkelt recept på framgång... Därför att all framgång är resultatet av förberedelse, hårt arbete och framför allt av att lära sig av sina misstag. För det är verkligen så, att om man aldrig gör fel kommer man inte heller veta när man gör rätt. Man ska hela tiden försöka lära sig av sina misstag.

Du kan mer än vad du själv förstår och jag vet att du kommer att lära dig mer än du tror. 

Jag vet också att du har en klart högre förmåga än vad du anar...

Om saker och ting inte fungerar är det lätt att skylla på läraren, kamraterna eller på mamma och pappa, att hunden åt upp läxan, eller att datorn har kraschat eller att man inte har internet hemma - men ibland är det läge att backa tillbaka och fundera: 

- Varför fungerar det inte, vad kan jag göra annorlunda?

Det är smart att fråga sig det. Det är så man utvecklas, genom att lära sig av sina misstag.

Att göra fel är inte att misslyckas, att ge upp är att misslyckas - att resa sig igen och hitta en ny väg är vägen mot framgång - det är ju så man lär sig, det är så man till slut kommer att lyckas.

Därför vill jag nu önska er en fantastisk sommar med vila, sovmornar, saft i plastglas på en strand under ett parasoll, tid att betrakta molnen och himlen, tid att känna lukten av grillad korv och mjukglass…

Jag vill att du får bli lite förälskad i någon som blir detsamma tillbaka, och jag hoppas du får tillbringa minst en vacker sommarnatt i ett tält och äta sockervadd på tivoli och åka oändligt många varv i karusell....

Allt detta vill jag att ni ska få uppleva nu i sommar, så ni kan komma tillbaka i höst laddade, utvilade och brunbrända...för att våga, chansa och försöka – kanske även misslyckas och självklart resa er igen, men framför allt komma tillbaka  i höst för att ta en chans att lyckas och utvecklas.

GLAD SOMMAR!

En fredag i januari

Allt flyter på nu verkar det som.  Med ett bra schema och fler SO-timmar med varje grupp känner jag mig lugnare och mer tillfreds med min arbetssituation. Tre lektioner med varje grupp är klart mer än två.  Kvalitet kräver tid liksom. Så jag hoppas på bättre betygssnitt i vår:-)

Även om det blev lite "gör om gör rätt" med mina sjuor idag då min planerade uppgift var lite abstrakt och jag fick tänka om, fundera i en minut för att sen byta spår…i klassrummet, medan jag försökte förklara det minst sagt kryptiska målet i religion som vi strävar mot.

Det fick bli en ny uppgift - stryk den gamla, muntligt med stöd i en fusklapp istället för skriftligt. Se en valfri film och lyssna på valfri musik, leta efter livsfrågor i dem…anteckna, resonera och lämna in din fusklapp. Hoppas det funkar.

När de knappt förstår vad jag ämnar bedöma så blir arbetet lite svårare…Jag svär nästan dagligen även hur flummiga betygskriterierna är. Hur tänkte man? De som har svårt att ens förstå fakta och förklara sammanhanget, måste klara av att resonera så att de för resonemanget framåt dessutom. Inte så enkelt som det låter. Många sträcker sig nästan när de ska besvara en fråga med egna tankar eller försöka se en linje, vara kritisk etc. Inte så snällt egentligen.

Kära Jan Björklund som ville få bort flumskolan men skapade en omöjlig situation och godtyckliga betygskriterier…men allt blir bra om vi får betyg i fyran, många nationella prov, då hinner ju alla med allt som man ska hinna och alla målen blir glasklara! *inte*

Men uppgiften för sjuorna blir bra, tror jag.
Ändå kul vara lärare för det är aldrig samma sak en enda dag…

Allt flyter, som sagt…;-)

Lördagstankar igen

Så då sitter man här, första helgen på det nya arbetsåret.

I går var sömnen min följeslagare efter två dagar med utvecklingssamtal. Jobbigt men givande. Det är verkligen bra att börja terminen med ett "start"-samtal. Vi kan utvärdera förra terminen och blicka framåt.

Jag är glad att jag har så många elever som vågar kritisera (både hissa och dissa) och ställa krav, men även komma med förslag om förändring, på mig som lärare och mentor likväl som på skolan eller undervisningen. De har tankar om hur vi ska gå tillväga och vad jag, likväl som de själva, behöver utveckla eller tänka på. En elev och jag gjorde en deal om förändring från båda håll och vi ska utvärdera dem vecka 7. Har eleven och mentor gjort sin del av avtalet? Vi får ta den diskussionen över en fika helt enkelt…

Det är en kontrast verkligen att komma tillbaka nu i januari om jag jämför med december. Nu är jag laddad och inspirerad, då kändes stressen som att ligga under en våt, varm, tung filt av betygssättning och vansinniga betygskriterier likväl som av arbetsbörda över det normala och egna krav på kvalitet och innehåll. När terminen tog slut var jag rent ut sagt utmattad. Kanske till en del självförvållat.

Jag måste fokusera på hur ska jag motverka stress genom att planera smartare? Framför allt är det viktigt att fördela och sprida planering/rättning över hela arbetsåret, inte låta det samlas i slutet av varje arbetsområde eller, Gud förbjude, i slutet av terminen. Ja, kanske också att arbeta min arbetstid, inte mer eller mindre. Det är så lätt att man ständigt läser problem med att arbeta mer - inte smartare…Sen kanske man måste anpassa sig efter den tid man har- nämligen 40h på jobbet sen 5h förtroendearbetstid, inte mer...

Vi har bestämt oss för att avsluta terminen i vår med ett tema som är mer praktiskt inriktat. Då blir det mindre stress orsakat av sena inlämningar och bedömningar "fem i tolv". Det är nog smart. Ja, sen är jag nyfiken på vad vi kan göra av ett tema som heter "Vad händer?". Ställ frågan, sök svaret. Inom det kan ju vad som helt rymmas… Några frågor har redan dykt upp: Vad händer i en vulkan? Vad händer när det är jordbävning?

Första temat, som heter Love, drugs and rock'n'roll, kan bli ganska kul. Gemensamma arbeten går i rock-tema och eleverna ska ikläda sig rollen av klassiska rockband för att göra deras musik på nytt, skapa skivomslag, spela in musikvideo, bygga gitarrer etc. Det teoretiska knyter jag till samlevnads-perspektiv och ANT.

Helgens arbetsuppgift är att läsa igenom litteraturen som eleverna ska använda. Det underlättar lite när jag ska formulera uppgifter för bedömning. Just att formulera uppgifter för bedömning som funkar efter de mål som finns, det är min stora utmaning. Hur tänkte man…?

Lördagstankar

"Ignorance is a choice!"

Ibland blir jag imponerad och inspirerad av krönikörer i dagspressen, som Katarina Mazetti, Kawa Zofavalgy eller andra som skriver om sin lilla värld och sina erfarenheter för att beskriva vår stora värld eller för att förklara en mening ett mål eller för att på ett litet sätt förändra världen något. Jag gillar skribenter som skriver för att peka på trender och visa på möjligheter till förändring etc. Så vill jag också skriva, men vad skulle jag skriva om då? Det blev min fundering.

Jo, jag vill bland annat skriva om källkritik, om självkritik och om att ta ett steg tillbaka för att fundera på, huruvida det är sant, troligt eller möjligt. Ja, för det blir lätt lite knasigt när folk delar texter från satir-sidor på nätet och upprörs över innehållet, generaliserar om det och dessutom passar på att spy galla på andra människor eller "systemet". Det blir lite knasigt då man generaliserar en hel folkgrupp eller yrkesgrupp utifrån vad en eller ett par individer gjort/gör. Ja, det bli lite knasigt då man låter avpixlat eller flashback få status som fakta/sanning. 

Ja, faktiskt, om jag får värdera och ta ställning så är Sverige ändå det bästa landet att leva i. Vi har demokrati, social rättvisa, relativt små klyftor (som riskerar att öka), förhållandevis bra och rättvis skola (även om det tullas lite på rättvisan i skolan idag - men det ska jag skriva mer om en annan gång). 

Ja, för att här är det ok att vara man utan att vara macho, vilket jag inte är - eller vill vara. Det är ok att vara pappaledig, VAB-ledig och ingen tycker det är konstigt om jag som man byter blöjor eller drar en barnvagn samtidigt som kvinnor kör lastbil eller arbetar som elektriker. Kvinnans plats är inte hemmet, även om män tar mindre ansvar för det biten. Bättring killar!…

Det är inte längre så viktig om man är hetero eller straight, kanske transsexuell eller bara tråkig som jag själv. När jag frågar eleverna om exempelvis homosexuellas rättigheter ställt mot heterosexuellas rättigheter så förstår de inte alltid frågan. Vad då, är det skillnad? Det är väl inte något som spelar roll för ens rättigheter, menar de i allt större grad. När jag träffar mina elever, som i mina ögon är framtiden, då finns det hopp - de förstår inte, eller väljer att inte förstå, att det spelar roll vem man älskar. Det gillar jag! Samtidigt så är de offer för ett samhälle som går från undersökande journalistik till Metros light-nyheter, Paradise hotell-noja och ytlighet i media som sprider sig allt mer. Fast….ibland är de unga smartare än vad vi vuxna tror. :-)

Ja, jag vet. Det finns fortfarande patriarkala strukturer och en hel del övrigt att önska om man tar på sig genusglasögonen, och nu kommer jag osökt in på ett känsligt ämne för vissa. Allt för många kan inte att till sig vad genus och genusperspektiv handlar om. Man tror i allt för stor utsträckning (om man följer exempelvis diskussionsforum eller trådar på facebook) att det handlar om att killar inte ska få vara killar eller att tjejer inte får vara tjejer, eller att man ska utplåna skillnader mellan könen. Vissa (både killar och tjejer) kan exempelvis inte förstå att det kan finnas ett behov av ett pronomen som hen, utan försöker göra sig rolig på det 24-7… 

Men hallå! (för att citera min elever) Det handlar ju om att man inte ska tvingas in i en stereotyp skapelse döpt till manligt eller kvinnligt, utan att man kan vara ok och rätt på sitt eget sitt. Att manlighet inte ska vara norm och att MAN eller HAN inte ska begränsa oss. Det handlar om att man inte måste vara intresserad av bilar och dinosaurier bara för att man är kille, eller av hästar och matlagning för att man är tjej. 

Genusperspektiv handlar bland annat om att min dotter, som gillar dinosaurier och stora maskiner, inte kan hitta en klänning med dessa tryckta på. Ja, att det bara finns söta hundvalpar eller fjärilar på kläderna som är avsedda för tjejer. Medan killarnas (eller de kläder som kallas kill-kläder) har ensamrätt på traktorer, superhjältar, dinosaurer eller andra coola bilder. Varför är det så? DET är ett problem med mina genusglasögon, helt klart! Kan inte lilla H få välja att vara tjej på sitt sätt utan att H&M eller Lindex berättar vad hon ska gilla. Kan vi kanske ha barnkläder? Inte köns-kläder, sen kan vi välja själva...

Om man är tonåring och inte känner sig hemma i stereotypen manlig eller kvinnlig, ska vi tvinga dem att bli sina stereotyper, ska de ställa sig framför en lastbil som en ung människa i USA nyligen gjorde eftersom föräldrarna inte kunde acceptera hens läggning? 

Vad jag vill säga är: Kan vi få välja själva?

Som citatet i inledningen säger, att vara ignorant och okunnig är ett val. Man kan tänka efter, ta reda på fakta eller titta lite bakom och framför det man läser, lyssnar eller säger. Är det rimligt? Är det möjligt? Är det sant? Varför är det så? Att välja att inte tänka, är ett val! 

Att inte döma, det lärde jag mig på mindfulness-kursen jag deltog i då jag gick i "väggen" för fyra år sedan. Det är ganska bra tänkt... 

Torsdagstankar 1/1 2015

Rapport från framtiden:

Här i 2015 är det tyst, blött och mörkt. Det verkar inte finnas snö i framtiden, men jag har bara observerat inifrån då jag inte vågat mig ut än.

Samtidigt får man en känsla av att befolkningen försvunnit eftersom det är alldeles lugnt och tyst här i framtiden.

Fast jag hör röster på radion och det verkar finnas bild på TV:n så civilisationen är fortfarande intakt, om än dock fullständigt förtappad.

Fortfarande, här i framtiden, så svälter stora delar av jordens befolkning, medan andra lever i överflöd, samtidigt som minoriteten förbrukar majoriteten av energin och råvarorna.

Rasism, krig, förtryck, miljöförstöring, rovdrift av naturen och religiös fanatism är utbredda fenomen, så även ojämlikhet och orättvisor.

Så det ser ungefär ut som förr. Inget nytt under solen.

Man kan ju inte annat än hoppas på att det ska bli bättre i framtiden, under 2015!

Torsdag - avslutningsdag

God jul då skitungar (med glimten i ögat)!

Vi hade klassens dag i tisdags med filmvisning och smörgåsbord i hemkunskapen. Det stektes köttbullar och bacon, kokades makaroner och skars sallad, salami och annat gott. Långbord tillsammans, must i glasen dagen till ära.

Skönt att terminen är över, jullovet är efterlängtat. Som jag sa till eleverna när jag höll mitt lilla "tal": "Jag må skälla, tjata och skrika på er, men...jag gillar er…och kommer fortsätta att skälla och tjata även i vår!" Trägen vinner, alltså. Ja, det tror jag. Det behövs någon som står kvar och som inte ger upp.

Vem står när alla andra faller?

Samtalade med en tjej i min andra åtta som under hösten tagit tag i sina studier rejält och fått C i religion. "Om XXX säger att hon inte kan eller att det inte går, men Janne säger att DU KAN VISST! Vem ska hon lyssna på då?"
Svaret…med ett leende: Janne!
Det är ögonblick som är guld värda i vardagen.

Idag är det alltså avslutning med betyg och sång. Dagen till ära: tuppkam. Har man lovat så har man;-)

God jul...
...och kom i håg att det lönar sig att vara med i facket - det kan jag bevisa!

Utvecklingstankar

Funderar mycket just nu och arbetar också med att försöka utveckla tematiska arbetet på skolan. Hur ska vi dela upp terminernas olika arbetsområden på ett bra sätt, med en tydlig progression och med en struktur som man kan förhålla sig till i planeringen? Fokus på att det ska bli bäst…;-)

Det är inte alltid så lätt att få det rätt. Man kan börja i fel ände och då blir det knas. För om var och en, i varje ämne ser sin optimala möjlighet att skapa bra undervisning och så glömmer man att man ska samsas om utrymmet i varje enskilt tema. Så när man försöker tänka stort finns ibland ett problem. Varför då? Jo för då vi tänker enskilt omkring undervisning, innehål och metoder istället för att vara kreativa tillsammans. Nyckeln är tillsammans. 

Det blir inte bra om varje ämne drar upp sina riktlinjer och visioner som sedan ska kompromissas ihop till en fungerande helhet. Man börjar alltså i fel ände. Det blir lite som jag upplever att kursplanen är skriven. Alla ämnen drar till med sitt drömscenario om vad man som specialist vill att eleverna ska klara av, men man glömmer bort att det finns 15 ämnen till som vill ta sitt utrymme. På det sättet har man skapat en kursplan med en näst intill omöjlig samling av centralt innehåll, i alla fall i SO-ämnen, kanske främst historia.

Jag är lite besviken på kursplanerna eftersom det verkligen känns som om varje enskilt ämne har haft en total egotripp och dragit till med vad man vill ha med i det centrala innehållet utan att tänka på att det finns flera ämnen som samsas om tiden. För ärligt talat, om man skulle gå in i alla centrala delar med samma emfas i historia skulle nog övriga SO-ämnen få leva på svältgränsen…och hur ska man lyckas med de svaga eleverna om man läser bedömningskriterierna…? Inte så enkelt faktiskt. 

This is my challenge!

Men oavsett vad som sker så är det fantastiskt att få möjlighet att vara med och påverka hela verksamheten och inte känna sig som ett liten mynt i en stor sparbössa - en liten andel som inte spelar någon roll för summan… Så kändes det förut. Nu känner jag att jag är en del av det som sker och att det som vi tillsammans skapar spelar roll. Jag är glad att jag vågade ta steget att byta arbetsplats. 

För ärligt talat; hur skönt är det att arbeta i ett myller av människor utan att ledningen ens tittar på vad man åstadkommer eller presterar, där ens insatser inte värderas eller när belöningen (läs lön) ska bestämmas eller när man inte kan påverka eller förändra eftersom den som har en egen uppfattning eller den som uttrycker kritik är paria…?

Om man inte låter förändring utgå ifrån dem som ska genomföra eller "drabbas" av förändringen så funkar det inte. Men om man ger utrymme för eget tänkande, kritiskt förhållningssätt eller ett lösningsfokuserat tankesätt skapar man utveckling. Man kan inte beordra eller reglera fram kreativt tänkande… 

Yes we can…OK är inte bra nog…vi kan bättre…

En vanlig lördag i oktober

Jaha, då har det första riktiga temaarbetet avslutats. Valfilmsfestivalen med sjuor, åttor och nior var en kul och värdig avslutning på temat "Val och partier". Vi har resonerat om vilka våra drömmar om det perfekta samhället är, intervjuat politiker i valstugorna, träffat en av de 349 (Sara Karlsson, riksdagsledamot) och arbetat med teori för att avsluta med att bilda partier, rita valaffischer, resonera om hjärtefrågor och som avslutning spela in en egen valfilm. "Rösta på oss!" Man blir imponerad av hur väl en del av eleverna klarar av att använda film som medium. De filmar, klipper och redigerar så det står härliga till. En del av dem visar sina talanger som skådisar eller filmare…

Jag gläds även åt att det i deras valfilmer så ofta handlat om rättvisa, jämställdhet, att motverka rasism, mobbning eller bara att man ska satsa på skolan…

En av eleverna har jag dessutom uppmuntrat att fråga Sara Karlsson om hon kan få PRAO som riksdagsledamot i höst. Och det fick hon. Så en av mina åttor ska vara med i riksdagen en vecka. Kul! Hon är uppmanad att ta en selfie med Stefan Löfvén eller någon annan minister…

Skönt att vi har en artist, musik, drama och dans-profil…det märks allt mer. Det färgar liksom av sig på skolan. De sätter avtryck. När jag gick hem i veckan stod eleverna i musiksalen och sjöng (fast de slutat). Ofta sitter de och spelar i musikrummet eller korridoren, bara så där när det finns lite tid över, på en rast eller när de slutat. Kan inte annat än gilla det.

Nästa vecka startar "arbetsliv". Vilka arbeten som finns i Eskilstuna, hur man gör för att få ett arbete och hur det fungerar på arbetsmarknaden är saker som vi ska fokusera på med åttorna (som jag ansvarar för). Sjuorna arbetar med innovationer och uppfinningar, sexorna gör en version av Rävlunda från förra året och niorna fokuserar på yrkesvägar och utbildning för framtiden. Det ska bli en utställning i samband med vårt öppet hus och vår nya Entréloppan i slutet av november.

Arbetet med att skapa en bra skola fortsätter och jag känner mig otroligt trygg i att vi klarar av uppdraget. Det är en bra personalgrupp som kan hitta fokus, samarbeta med eller utan press, planera och genomföra, men samtidigt kan det vara brottningsmatch i personalrummet ibland (som Kristoffer förlorade…). Ja, jag trivs med mitt jobb!

Vad händer nu då?

Ja, man kan ju undra vad som händer nu. På skolan alltså. Efter ett första år med blod, svett och tårar, kanske mer tårar, svett och stress än blod, men i alla fall... Första veckorna har startat med en helt annan energi, med ett lugn och med taggade elever.

Learning by doing, heter det ju. Allt som man gör ska man utvärdera och det gjorde vi. Vad fungerar? Vad fungerar sämre? Vad funkar inte alls? Det var frågor som vi ställde oss oftare och oftare under vårterminen och om man äger sin egen vardag kan man inget annat än förändra och göra om. Lite "gör om gör rätt" kan man säga.

Man talar ofta om mindre grupper i skolan och det var precis vad vi hade. Små grupper, allt för små kanske. Med allt för många grupper i för många klassrum blev det helt enkelt ohållbart att klara av att vara närvarande i klassrummet med eleverna. Stressen bredde ut sig. Så i år är det stora grupper. Omkring 20 elever i varje. Klart mer ekonomiskt och pedagogiskt hållbart och så ger det en mer möjligheter bedriva undervisningen på ett bra sätt. Undervisningstiden för varje lärare minskar och vi kan öronmärka tid för planering, samtidigt som vi kan backa upp vid VAB eller sjukdom på ett bättre sätt. Win-Win...
Fortfarande är det enkelt att slå ihop två grupper till cirka 40 för föreläsningar eller work shops, men framför allt så blir arbetsbördan rimlig. Elevernas reaktion? Jo, de är positiva. Fler elever att samarbeta med i klassrummet, lättare att hitta någon som kan matcha eller utmana den egna förmågan, tydligare lärarnärvaro och mer arbetsro. Ja, för nu är läraren kvar i klassrummet hela tiden istället för att springa mellan flera grupprum hela tiden. Så mindre grupper är inte svaret på alla problem, eftersom för små grupper blir kontraproduktivt. Lagom är bäst.  

Struktur är bra och frihet är också bra, men om man har för stor frihet att välja så blir det inget valt. Där kan man nästan säga att det tematiska arbetet mötte verkligheten på ett lite oväntat sätt. Eleverna blev inte laddade av att själva ta ansvar för, eller välja uppgifter utifrån temat, snarare tvärtom. De blev förvirrade av friheten och i flera fall blev det inget gjort. Alltså, learning by doing... Nu är schemat mer styrt även om arbetet sker tematiskt. Nu är det ämnesläraren som står för ledningen på tematiska lektioner i de olika ämnena istället för att man har studiegruppsarbete med för stor frihet. Man kan säga att vi börjar i andra änden - genom att ge struktur och ordning kan vi låtas eleverna träna ansvar, istället för att släppa dem fria och sedan försöka få dem att ta ansvar för sína studier. Dessutom är fler pass i t ex svenska, engelska och matte av verktygslåda-karaktär, dvs att man tränar de förmågor som man behöver för att klara av de tematiska uppgifterna. Inga stängda dörrar eller enskilt arbetande lärare, utan hela tiden med fokus i det gemensamma med samarbete och samplanering i fokus. Ämnesövergripande arbete är inget lull-lull eller extra man gör ibland när det passar eller om andan faller på, nej, det utgör själva grunden. .

Nu ser schemat ut som på "vanliga" skolor för att få utrymme att arbeta med den pedagogiska idé som är vår bärande pelare. Det tematiska grupparbetet...

Jag kan bara säga att det är underbart att vara delaktig i ett arbetslag där förändring inte drivs av några få utan av alla, med en ledning som ser förändring som en nödvändighet, inte som ett nödvändigt ont...det är tryggt att vara delaktig i en process där vi hela tiden letar möjligheter och nya lösningar för att kunna göra det vi är bra på, nämligen att bedriva undervisning med en klar pedagogisk tanke...

När vårt nya arbetssätt blir vårt signum tror jag att vi verkligen kan slå oss för bröstet och säga att vi har en av stans bästa skolor...men att slå oss till ro, nej för fan...det skulle inte gå.

En av mina pedagogiska förebilder, Leo Buscaglia, sa att "förändring är liv, allt som inte förändras är dött!" och jag hoppas att det kan vara vår ledstjärna även i fortsättningen. Framåt, men inte med för hög fart och med ett stag bakåt om det krävs. Så skapas kvalitet....

Sommartalet 2014

Sommartalet på Entréskolan i Eskilstuna 

Även om avslutningen drog ut lite på tiden så funkade talet och indelningen i nio stycken för nio lärare...

Hej alla 99 elever!


Om några minuter, sekunder och hundradelar får ni sommarlov. Ett långt sånt.


Det räcker från den här dagen till skolstarten igen.
Ja, ert skolår! Tänk att det börjar om i höst igen. 
Nu har ni ju klarat av ett helt år. Två terminer. 
Två magiska, unika terminer! 

Ni är de första, de enda och de utvalda (!) som gått, genomfört och klarat av det första året på Entréskolan i Eskilstuna. 
Där är ni unika eftersom det inte finns någon annan som någonsin kommer att få möjlighet att göra det ni just ha gjort. Ni har varit med om att skapa historia, som jag ser det.

Ni har varit här massor av timmar i skolan. 

Sprungit ut på säkert 432 raster och sprungit in till 659 lektioner i olika ämnen. 

Ni har haft 9 lärare till er tjänst och stöttning. Vi har gett er hundratals utmaningar.  

Vi har skällt och berömt. Vi har dokumenterat och berättat om era framsteg. 


Tänk om det gick att mäta? Tänk om vi kunde lägga ut orden ni lärt i ett långt led...

Ja, för tänk på hemkunskapsorden där ni lärt er ord som matsked, decilitermått, koka, steka. 

Det är ord som ni kommer att ha nytta av resten av ert liv. 
Förhoppningsvis har ni även lärt er att diska…


Tänk på matten där ni har lärt er matematiska ord som algebra, geometri och diameter. 


Eller SO där ni har upptäckt en värld av nya begrepp som hållbar utveckling, tro, demokrati, argumentera, källförteckning osv. 

Ni har mött spanskans Hola! franskans Bonjour! eller engelskans Hallo!


Många nya begrepp, tankar och förhoppningsvis även nya insikter och kunskaper…. 

Ni har reflekterat omkring säkert 47 olika saker och skrivit minst 7 loggböcker, några av er har haft en massa nationella prov dessutom... 


Ni har byggt en religionsvägg, snackat engelska, spelat omkring 1934 matcher i pingis, lyssnat på sammanlagt 127 föreläsningar, haft omkring 6 kartprov och sett minst 14 filmer. 


Sen har ni väl suttit omkring 27,5h på Facebook, 13,6h på ask.fm
 och omkring 45h på Youtube när läraren lämnat rummet. 
Fy skäms! :-)

Ni har också ätit massor av skolmat. 

Jag tror att ni ätit har ni ätit upp omkring 450 kg potatisar, 1327 kg köttfärs och druckit sådär en 151 liter mjölk. 
Så vi i skolan tror att ni växt till er ordentligt. 

Kanske har ni var och en lagt till er med omkring 300g muskler på idrotten, vilket ger oss tillsammans nästan 30kg muskler… 


Ja, och om man skulle säga att ni alla har växt två centimeter var under denna årskurs så har skolan vuxit med 99 x 2 cm, vilket sammanlagt ger oss 198 cm.
Det motsvarar en normal basketspelare. 


Själv tror jag att jag har druckit 1479 koppar kaffe, rättat 173 loggböcker, bytt till idrottskläder 340 gånger och sagt orden ”Lås in mobilen” omkring 712 gånger…hittills.

Som ni kanske märkt under året så talar vi lärare gärna om att ni lär er, eller ska lära er, mycket. 


Turligt nog så är kunskap som musik, den väger inte något, den behöver inte bäras i några tunga ryggsäckar eller dataväskor, men kunskapen gör också den världen större. 

Din värld likväl som min värld blir större och bättre med kunskap...och musik. Tänk på det!

Ja, hör ni, snart så börjar det bli mörkare igen eftersom midsommarsolståndet infaller redan den 21 juni klockan 10:51. Det är årets längsta dag.
 Efter det vänder det och vi börjar närma oss hösten och med det höstterminens början.... 
Ja, efter det blir det mörkare för varje dag, och snart kommer augusti, sen snön, höstlovet och förmodligen även jultomten…

Men det ska vi inte tänka på just nu…för nu är det sommar! 


Din sommar! Den väntar därute. 
Temperaturen kommer vara allt mellan 12 och 31 grader. 


Det kommer vara sol och det kommer vara regn…
Badvattnet ska vara minst 25° för att jag ska bada. 


Ni kanske vill ha 18° om ni inte bryr er om att vattnet är kallt. 
Men jag…jag är en badkruka…

Bästa 99 elever. 


Ni har varit med om många saker, fått nya vänner och erfarenheter. 


Men nu är det snart slut för detta läsår. 
Vi är idag 9 lärare som säger adjö, lycka till och ha en bra sommar. 


Men om ni lyssnar noga då hösten närmar sig 
så är vi 10 lärare och en halv rektor som välkomnar er tillbaka igen. 
Då ska vi fortsätta att skriva historia tillsammans!

Hej HOPP! LÅT SOMMAREN BÖRJA !!!!

Tack till Anne-Marie Kjörling för idé och struktur på hemsidan körlingsord.se

Fredagsdikt

Dikt (ett år på nya skolan…)

en fredag i maj
men en svag doft av sommarlov
lurar vid horisonten
många dagar kvar
orken tryter
man går ner i varv
förändringar kommer
motivationen ökar
men idag är jag trött
behöver skapa ordning
behöver rensa ut
och kasta
sätta i pärmar, slänga bort, spara, göra klart
men orkar inte det en fredag i maj
ville hem
cykla hem
kurera förkylning
hämta kraft
sätta mig på altanen och bara njuta
snart dags att sammanfatta
året som gått
oj, vad det hänt saker
och vilka utmaningar vi mött
hanterat och besegrat
schema som inte funkar
material som inte finns
näsan mot kaklet
svårt att sova
skratt och gråt
elever som inte vill
youtube, facebook och instagram som stör
elever som vill för mycket
krav och förväntan
tid som inte räcker
vilja och verklighet som krockar
kopiator som strular
ändringar som gjorts, genomförts och fungerat
ständig förändring
inte nöjda
inte än
det går att göra det ännu bättre
vara smartare
tydligare, snyggare och effektivare
maj är en månad av teflon
inget fäster allt bara rinner av
tiden försvinner
och allt ska man hinna
men det gör man inte
för helt plötsligt
är maj slut och juni tar vid
slutet av året för oss
inget kvar
en vecka, kanske två
men alla ser solen vid horisonten
inget kreativt händer
det tar vi i augusti
då börjar vi om
med år 2 av 2, ingenting, men allt ändå…
det ser jag fram emot
ingen ånger
allt som skett har trimmat, lärt och sporrat
framåt kamrater
framåt!
Allt går
Yes we can...

Ordet

Ja, ordet….det är vad detta handlar om.

Som liten tror jag att jag kunde prata omkull de flesta vuxna, inte för att jag sa så smarta saker, utan för att jag aldrig var tyst. Ibland tror jag att skillnaden mellan den lille Janne och den store är orden, ja att det finns fler och djupare, kanske mer adekvata ord idag. Men fortfarande är det svårt att hålla käften.

Men om det var så att jag var ett älskat barn, tills jag lärde mig tala ;-)…eller att Janne tog ordet, och behöll det, så är det ju så att jag livnär mig på ordet idag. Som lärare är ordet mitt verktyg, mitt redskap. Det är med hjälp av ordet jag fått min utbildning. Efter två år på folkhögskola med orden, kunskapen, engagemanget som presenterade mig för litteraturen och och poesin, hamnade jag i Umeå på universitetet med tentor, PM och uppsatser. Läsa och skriva, ord efter ord. Efter sex och ett halvt år på skola kom verkligheten på besök och jag sökte jobb. "Det är ingen idé" sa man på arbetsförmedlingen, men det struntade jag i. Jag skickade orden, i form av ett CV och en öppen jobbansökan, till omkring 30 olika skolor. Det ledde till erbjudanden om fast jobb utan intervju, men också jobbintervjuer. För hur skulle jag annars ha hamnat i Sundsvall egentligen? Vad hade jag där att göra? Inte pengar i alla fall… för uj vad dåliga löner de erbjöd. Ett kort liv på Midälvavägen 36 bland knarkare och en del trevliga medelpadingar...

Efter 9 månader så ledde nya ord mig hem till Eskilstuna och en tjänst på Stålforsskolan fick jag på telefon. Det blev en liten sejour på 15 år där innan jag sade upp mig. Hårda ord? Ja tyvärr som avslut blev det så. Men vad gör man om man blir sviken, baktalad och kränkt. Kunde inte vara kvar helt enkelt. Det var dock en lång tid av utveckling och upptäckter tillsammans med otroligt kompetenta, roliga och livfulla kollegor. Visst, det blev tyvärr (?) en resa in i väggen som ledde till ett halvår på Hällbyanstalten (som lärare alltså), men också till Örebro Universitet och 7,5hp i samhällskunskap med hjälp av ord och tenta, sen 15hp i religion med ord i sex PM och omkring 50 sidor på temat sekularisering, vilket till slut tog mig till den plats jag befinner mig idag. Där jag, med orden, försörjer mig och hoppas kunna utmana och engagera nya elever och skapa kunskap, kanske magi….

För faktiskt, det är orden som jag lever av…
...kanske därför tystnad är så svårt…inga ord, inga pengar;-)

En lördag i mars

Efter en heldag med planering där jag inte riktigt hittat känslan av att jag har koll eller översikt på det som ska börja på måndag och fortgå i fem veckor, så är insikten, eller lärdomen, att det är tid som är nyckeln. Men ibland känns det som om jag kör huvudet i kaklet #smack!#… Toppar ibland och dalar ibland… Men kontroll är ju min grej…kaos är det inte. Tack vare kloka kollegor som stöttar när man tröttnar, så går det. Yes we can, till slut.

Man kan inte komma till jobbet en morgon och från ingenstans vara kreativ. Man måste ha haft tid att i förväg sätta sig in i, känna sig in i och framför allt göra den där lilla mind-mapen i huvudet. Om man har fullt upp fram tills man ska vara kreativ och hoppar över det första "inre" steget, så blir det kaos i skallen. I alla fall på mig. Men när all arbetstid förbrukas av undervisning, rättning, bedömning, praktiska frågor och mer eller mindre akuta elevärenden så hinns inte den där "reflektiva" stunden med.

Det sociala perspektivet i arbetslaget är viktigt. Om man bara ska arbeta ihop utan att få lite andrum, då blir det tärande. Man måste skratta och umgås lite mer lättsamt, även på arbetstid. Det är så man bygger en grupp. Ska man samarbeta och nötas, så måste man fika och mötas… också;-) Alltså var det ganska befriande att spela shuffle board tillsammans en stund i arbetslaget innan vi gick ut på after work i går.

Fast det är ju klart. Vi arbetade till omkring 17.30 först. Tid som sagt. Tid….

Kan inte låta bli att kommentera knäckebröds-förskolan i Stockholm.
Så ska det väl ändå inte få vara. Kortsiktigt och otroligt dumt.

Kloka ord från Glenn

Tack Glenn Hysén. Jag kan inte säga det bättre själv! Måste bara citera slutet på krönikan:

"Jag har försökt att banka in i huvudet på mina fem barn att var dig själv och försök inte vara märkvärdig och racka ner på andra. Bete dig mot kungen som du beter dig mot en uteliggare. Alla är lika värda. Och det går inte att skylla på skolan och lärarna och lägga ansvaret på dem. Lärarna sitter med bakbundna händer. De får inte göra ett skit.
Min exfru Helena har jobbat på en skola. Då var det en liten kille som störde lektionen och hon sa till honom att "nu får du lugna ner dig gubben, du stör lektionen". Då säger han "sug kuk kärringjävel". Sen när man ringer föräldrarna så säger de att så skulle aldrig min lille söte son säga.
Det är föräldrarna som måste börja ta ansvar och de måste börja prata med sina barn.
I dag ska alla ha allting. De ska ha båtar och en massa fräcka grejer och det kostar ju pengar och då måste man jobba. Då är det ingen som bryr sig om ungen. Det är en nyckel runt halsen och sen får ungen göra vad fan han vill. Det är ingen som har koll, ingen som bryr sig och det finns inga regler. Jag tror att det handlar om att folk knappt pratar med varandra längre. Föräldrarna hinner inte prata med sina egna barn. Man skickar ett sms "hur är läget" och får tillbaka "det är jättebra, love you". Men man pratar inte och man lyssnar inte.

Man måste lära sig att lyssna på sina ungar, inte bara tjôta själv. Jag är jävligt bra på att tjôta, men jag har lärt mig att lyssna. Säg så här till dina ungar: Så här gör du inte. Det här är rätt och det här är fel."

Det är ju det som allt handlar om…Att vara föräldrar åt sina barn. Det är mindre jobb att uppfostra från start, än att lära om när de är 15! Det är dags att vi sätter fingret på föräldraansvar…att sluta förvänta sig att samhället, skolan eller soc ska ta ditt ansvar som förälder. Du ska, om du nu lyckats att bli mamma eller pappa, förse ungen med goda förutsättningar att hantera sin omvärld, i motgång och i medgång.

Du ska se till att ditt barn respekterar andra och inte, under några omständigheter, anser det vara ok att kränka andra på grund av handikapp, ursprung, kön eller liknande. Du ska se till att ditt barn ser värdet i att säga tack, varsågod och ursäkta! Du ska lära ditt barn att visa hänsyn, hjälpa den som behöver hjälp och du ska belöna, samtidigt som det måste finnas konsekvenser då barnet gör fel. Med konsekvenser menar jag INTE stryk eller liknande. Jag har verkligen svårt att se hur man kan fortsätta betala dator, julklappar, telefon och spännande semesterresor för ett barn som inte sköter sig i skolan eller som inte gör sitt bästa, eller ens försöker. DU ska ge ditt barn TID, inte pengar, UPPMÄRKSAMHET inte prylar och det är ok att säga NEJ och att ställa krav….Tycker jag i alla fall!

Källa:http://www.expressen.se/gt/kronikorer/glenn-hysen/foraldrar-maste-prata-om-ratt-och-fel/
Läs hela krönikan!

Sportlovet är här som...

…en befrielse. 

Efter en rolig, men ganska jobbig vecka är det liksom läge att vara ledig en vecka. Vi har gjort en rejäl nystart och tagit tillbaka taktpinnen, kan man säga. Så många elever som fortfarande använder datorn utifrån begreppet "lust" inte "plikt" och därför mest tramsar omkring på nätet istället för att prestera. Alltså, inga datorer alls ett tag nu. Noll och intet faktiskt. Samma sak med mobiltelefoner och ytterskor, jackor, godis mm. Eleverna har sakta börjat revoltera och strunta i reglerna. Man gör som man vill och bara det man vill. Sen ska man försöka bedöma kunskaper som inte finns… Dött lopp… Men som sagt, gör om gör rätt. Vad kan vi ändra på? Hur ska vi göra? Vad fungerar? Utifrån de tankarna tänkte vi om och gjorde lite annorlunda, med gott resultat.

Men nu blev det skillnad. En återgång till den värld de känner igen. Papper och penna, ordning och reda. Visst det var jobbigt att tjata om skor, telefoner mm, men det gav resultat och redan efter två dagar så var det bättre. Den kreativa miljön i dramasalen under veckan där de arbetat i mindre grupper med klart mycket mer konkreta uppgifter och utan att distraheras av internet, den var härlig. 

Jag ansvarar tillsammans med en kollega för Min resa, geografi-delen. Eleverna har arbetat med kartboken, hur man använder kartbok för att söka fakta, teori om Brasilien, odlingszoner mm. Sen passade jag för första gången på att använda gapminder.org med gott resultat. Bra att kunna visa sambandet mellan spädbarnsdödlighet och utbildning, eller inkomst. Mellan landets ekonomi och livslängd. Klara och tydliga grafer som även sjuorna förstod.  Worth doing!

Eleverna fick under onsdagens work shop tre timmar på sig att färdigställa en presentation av en land i Sydamerika enligt en tydlig instruktion. På torsdagen diskuterade vi med gapminders hjälp orsak och verkan sen på fredagen fick de använda "sitt" land och sedan analysera geografiska fakta i en jämförelse med Sverige. Självklart gick vi igenom och försökte förklara begrepp. Vad är BNP per capita är ju en bra fråga…

Veckan avslutades med kartprov. Man ska kunna världsdelarna, ekvatorn, nollmeridianen, längd- och breddgrader och Sydamerikas länder, tycker jag. 

Analysuppgiften hade den här strukturen:
Arbeta i gruppen med två av nedanstående analys-uppgifter. Samtala och lös uppgiften. Skriv sedan din egen reflektion om vad ni kommit fram till. Gör dina egna tolkningar.  
Befolkning

• Vi har 23 invånare/km²
• Invånarantalet ökar med 0,7%/år.
• Kvinnor föder i snitt 2 barn.
• Sverige är förväntad livslängd för män 80 år och för kvinnor är det 84 år. 
• Spädbarnsdödligheten i Sverige är omkring 2 barn per 1000 födslar. (2/1000)

Utbildning och ekonomi

• I Sverige börjar 99,3% av barnen i grundskolan.
• 99,0% av befolkningen är läskunniga.
• I Sverige har vi 123 mobiltelefonabonnemang/100inv.
• 91% av befolkningen har tillgång till Internet. 
• Vår BNP per Capita är 54 476 USD (Samlade värdet av allt som produceras under ett år utslaget per invånare). 
• Vår inflation är omkring 2%/år (priserna stiger med 2%/år).

Sjukvård och hälsa

• I Sverige lägger vi ut närmare 4500 USD (dollar) per person och år på sjukvård. 
• I Sverige är spädbarnsdödligheten 2 barn/1000 födslar.
• Andelen som har tillgång till rent vatten är 100%. 

Uppgift: 

Jämför det med ert land.
Vilka skillnader kan ni hitta?
Vad kan vara förklaringen till att det finns skillnader?
Vad får skillnaderna för konsekvenser?

Det var kul att se hur de testade sin analytiska förmåga och diskuterade olika konsekvenser av och orsaker till skillnaderna. Ibland fanns inga skillnader mellan länder på vissa punkter, men ändå fattig-rik. Det gav också en del nya frågor. Som t ex hur kan antalet internetanvändare vara ett tydligt tecken på ekonomin i landet, medan antalet mobiltelefoner inte är det? 

Nästa temavecka är det sexornas tur att ta sig an Europa med ungefär samma upplägg.