Utvecklingstankar

Funderar mycket just nu och arbetar också med att försöka utveckla tematiska arbetet på skolan. Hur ska vi dela upp terminernas olika arbetsområden på ett bra sätt, med en tydlig progression och med en struktur som man kan förhålla sig till i planeringen? Fokus på att det ska bli bäst…;-)

Det är inte alltid så lätt att få det rätt. Man kan börja i fel ände och då blir det knas. För om var och en, i varje ämne ser sin optimala möjlighet att skapa bra undervisning och så glömmer man att man ska samsas om utrymmet i varje enskilt tema. Så när man försöker tänka stort finns ibland ett problem. Varför då? Jo för då vi tänker enskilt omkring undervisning, innehål och metoder istället för att vara kreativa tillsammans. Nyckeln är tillsammans. 

Det blir inte bra om varje ämne drar upp sina riktlinjer och visioner som sedan ska kompromissas ihop till en fungerande helhet. Man börjar alltså i fel ände. Det blir lite som jag upplever att kursplanen är skriven. Alla ämnen drar till med sitt drömscenario om vad man som specialist vill att eleverna ska klara av, men man glömmer bort att det finns 15 ämnen till som vill ta sitt utrymme. På det sättet har man skapat en kursplan med en näst intill omöjlig samling av centralt innehåll, i alla fall i SO-ämnen, kanske främst historia.

Jag är lite besviken på kursplanerna eftersom det verkligen känns som om varje enskilt ämne har haft en total egotripp och dragit till med vad man vill ha med i det centrala innehållet utan att tänka på att det finns flera ämnen som samsas om tiden. För ärligt talat, om man skulle gå in i alla centrala delar med samma emfas i historia skulle nog övriga SO-ämnen få leva på svältgränsen…och hur ska man lyckas med de svaga eleverna om man läser bedömningskriterierna…? Inte så enkelt faktiskt. 

This is my challenge!

Men oavsett vad som sker så är det fantastiskt att få möjlighet att vara med och påverka hela verksamheten och inte känna sig som ett liten mynt i en stor sparbössa - en liten andel som inte spelar någon roll för summan… Så kändes det förut. Nu känner jag att jag är en del av det som sker och att det som vi tillsammans skapar spelar roll. Jag är glad att jag vågade ta steget att byta arbetsplats. 

För ärligt talat; hur skönt är det att arbeta i ett myller av människor utan att ledningen ens tittar på vad man åstadkommer eller presterar, där ens insatser inte värderas eller när belöningen (läs lön) ska bestämmas eller när man inte kan påverka eller förändra eftersom den som har en egen uppfattning eller den som uttrycker kritik är paria…?

Om man inte låter förändring utgå ifrån dem som ska genomföra eller "drabbas" av förändringen så funkar det inte. Men om man ger utrymme för eget tänkande, kritiskt förhållningssätt eller ett lösningsfokuserat tankesätt skapar man utveckling. Man kan inte beordra eller reglera fram kreativt tänkande… 

Yes we can…OK är inte bra nog…vi kan bättre…