När jag läst och arbetat med Hedges bok blir jag faktiskt orolig för vad som komma skall... USA och amerikaner är verkligen inte som vi. Svart eller vitt, ond eller god. Så otroligt förenklat man ser på världen. Såg på
youtube några klipp där man i intervjuer med amerikaner på gatan visar hur lite de vet om t ex religionen i Israel, länder på U osv. Men det hemskaste är när man lyckas få folk att förorda, först märken men även tatuerade nummer på muslimer så att man kan skilja dem från mängden.Historielös någon?
Åter till Hedges bok...När det gäller amerikaner och framför allt de kristna fundamentalisterna så kan man bara konstatera att en återkommande motståndare och källa till kamp är homosexualitet, vilket jag tycker är ganska larvigt. Vad spelar det för roll om folk älskar människor av samma kön? Att de bara orkar lägga sig i alla andras livsstil eller val och ställa sig till doms över dem som inte är som dem själva. Jag tänker speciellt på dem i USA idag som kallar sig kristna och som samtidigt som skriker ut sitt hat på begravningar av mördade homosexuella. Vad är då budet ”älska din nästa” värt?
I det moderna och sekulära, likväl som intellektuella och vetenskapliga samhället som jag lever i, så finns det sällan bara en sanning eller ett sätt att resonera. Man välkomnar olikheter, diskussion och debatt likväl som kritiskt tänkande. Framför allt är man tolerant inför de olikheter som finns som beror på kultur, etnicitet eller religion. Alla har samma rätt till sin kultur och religion, ingen kultur är bättre än någon annan. Något som är helt otänkbart i dessa kristna rörelser.
Fascismen accepterar inte oliktänkande till skillnad från modernismen. Tvärt emot den moderna kulturen som hyllar oliktänkande inom t ex vetenskapen som ett sätt att förbättra kunskapen så ser fascismen meningsmotsättningar som förräderi.
I den kristna så kallade dominioniströrelsen, som vill införa ett kristet politiskt styre, finns det bara ett enda sätt att vara kristen på, likväl som det bara finns ett sätt att vara amerikan. Enligt dem har Jesus uppmanat de kristna att bygga ett Guds rike här och nu, till skillnad mot hur man tidigare trott att det var något man skulle vänta på. Man ser i och med det sig själva, och USA, som ombud för Gud och därmed blir alla intellektuella eller politiska motståndare till de kristna ledarna att betrakta som satans ombud. Genom att man är ombud för Gud är det helt ok att inskränka medborgerliga rättigheter, fackföreningar, offentliga skolor eller till och med förbjuda icke-kristna att vara medborgare. Man för ett krig mot det öppna samhället och den fria tanken som jag ser det.
I fascismen såg man meningsmotsättningar som ett tecken på olikheter och just olikheter eller skillnader är man rädd för. Att fascismen är rasistisk kommer ju knappast som en överraskning. Enligt Hedges kan man finna en otäck påminnelse om rörelsens en fallenhet för förtryck i det arv som finns från de sk intellektuella gudfädernas rasism och brutala intolerans. En av de viktigaste böckerna för dominionisterna, The Institutes of Biblical Law av R J Rushdoony beskriver ett kristet samhälle som är både strängt och oförsonligt likväl som våldsamt. Där ser man sig som det utvalda folket som ersätter judarna, som misslyckats och man ska i det nya gudomliga samhället införa dödsstraff för allt från våldtäkt till otrohet, hädelse, astrologi eller sex före äktenskapet (för kvinnor). Man förnekar förintelsen och har en rasteori som är på många sätt ett eko från nazismen där man, i rasbiologins namn, delar in mänskligheten i lägre och högre raser. Den som av den kristna staten anses som omoralisk eller icke-förändringsbar ska utplånas.
Hedges menar att de får energi från sina hatkampanjer mot homosexuella, muslimer, liberaler eller invandrare och att det är en kristen plikt att hylla utnyttjandet av andra och bygga ett kristet USA där de mäktiga har friheten att härska över de svaga. Genom sin uppfattning om att deras egen makt kommer via tron så har de inget intresse av att ömka de fattiga och svaga. Orättvisor är inget viktigt att bekämpa helt enkelt. Man är totalt ointresserad av federala hjälpprogram eller jämlikhet eftersom man endast stödjer dem som ingår i deras egen kristna gemenskap, alla andra har sig själv att skylla. Läskigt tycker jag, men samtidigt börjar jag förstå motviljan till allmän sjukvård eller andra reformer som exempelvis Obama förespråkat.
Att sätta sig över andra och dela in människor i värda och värdelösa, som anser att de gör, är i mina ögon retorik som verkar urklippt ur Mein Kampf. Både Hedges' och Greeley/Houts (The Truth about Conservative Christians) bild av de amerikanska konservativt kristna visar, som jag ser det , att de har ganska lite tillövers för socialt utsatta människor eller grupper baserat på uppfattningen om predestination och att vara sin egen lyckas smed (lite paradoxalt att dels vara predestinerad och dels själv arbeta för framgången, om man var utvald skulle det ju komma automatiskt, eller?). Vart tog liksom godheten och ansvaret för den som har det sämre ställt vägen? Som lite motvikt till deras ovilja att hjälpa den som har det sämre ställt kan man använda följande citat från Romarbrevet:
”Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp.” När den kristna högerns retorik är apokalyptisk, verkar den kanske långsökt, men för dem som lever i krisernas USA där den industriella världen omkring dem på något sätt upplevt sin apokalyps, där nedlagda fabriker står och rostar var man vänder sig, är den kanske inte det. En värld där alla de uppoffringar man gjort, allt slit man lagt ned endast betalat sig med smärta, fattigdom och elände är, speciellt för den som redan har fastnat för deras retorik och budskap, lätt att uppfatta som apokalyptisk. Slutet kan till och med komma som en befrielse där de kristna lyfts ur vardagens kris och elände till Guds rike.
Jag tror att den krigiska dialog eller retorik som verkar finnas både politisk och kanske främst i media, påverkar och skapar en öppenhet för dessa idéer. Har man i två val röstat fram en president som G W Bush med en retorik som är totalt bipolär, svart eller vit, med eller mot, då är kanske det inte så konstigt att dessa idéer och dogmer kan få sådant fäste hos människor...
Källa: hedges, Chris, Amerikanska facsscister, Ordfront förlag.
Läs mer om boken
här.
