Klokskap?

Har roat mig emd att läsa lite Pedagogiska magasinet (från Lärarförbundet) och hittar flera tänkvärda artiklar. Hinner ju inte läsa dem under terminerna känns det som, men det ska jag försöka ändra...

En tanke som jag själv haft och som tydliggjörs av Åsa Beckman i Pedagogiska magasinet februari 2009 och som skrevs om lpo94 känner jag att man kan ta upp till samtal om lgr11 också.

"Förvånande är den brist på hänsyn till tonåringen som finns i styrdokument och kursplaner. Ingenstans kan man se tecken på en medvetenhet om att de elever som ska leva upp till målen befinner sig i sitt livs värsta kris: puberteten. Den frimodiga elev som visat sig [i hennes undersökning] har inga spår av tonåringens svårigheter, inga rädslor, inget ego, inga känslosvallningar och inga aggressioner. Det ser mer ut som en vuxen, eller som en vuxens önsketänkande om sin egen tonårstid."

...och det är just såna tankar jag får när jag läser lgr11.

Man hittar sällan den elev i klassrummet som man finner i målen i läroplanen. Den höga nivån och mängden centralt innehåll utesluter flera av eleverna eftersom de inte har den skolningen från tidigare år, inte det stödet hemma, inte mognaden och inte den lugn och ro i sig själv eller i klasssrummet som man kan förvänta sig för att nå dessa mål och klara av detta centrala innehåll.

Ibland upplever jag att målen är skrivna utifrån enskilda ämnens behov och önskemål, inte från att man har SO tre lektioner i veckan i tre år med inställda lektioner, friluftsdagar, konserter, PRAO etc som tar timmar och uppmärksamhet från eleverna. Lägg sedan till tonåringens förutsättningar som beskrivs ovan, så är det inget lätt uppdrag.

Därför krävs förändringar i hur man organiserar och lägger upp skolarbetet, undervisningen och arbetsmetoderna. Att snuttifiera i lektionspass är gårdagen. Samarbete och ämnesövergripande är framtiden, inte dyra Ipads till eleverna...de är för mycket leksaker och förändrar inte undervisningen i grunden. Dessutom är de inte så bra att skriva sina arbeten på...men som komplement ja...

Mindre grupper, mer samarbete över gränserna, tillgång till DATOR och mer tid ögonkontakt med läraren är vad som behövs.

Känns igen...

Ja, som sagt: "[...] är det kanske dags att börja prata också om det orimliga i att alla ska göra allt, i stället för att var och en ska göra det som de gör bäst." skriver Hanne Kjöller i DN.

Jag håller med.
Hennes krönika handlar i och för sig om läkare, men jag ser likheterna med skolan. Läs hela artikeln!

Mycket snack och lite verkstad?

Måste bara addera ytterligare kritik på Jan Björklund...men han är lite som en gås man häller vatten på... Eva-Lotta Hultén skriver dock och klär av ministern ganska ordentligt.

 "I några nyligen gjorda intervjuer med Jan Björklund (senast i Expressen måndag 10/6) hävdar han att den av honom själv tillsatta utredningen ”Det tar tid” visar att det finns forskningsstöd för hans reformer. Stämmer det? "  Läs hela artikeln!

Jan Björklund uttalar sig bombsäkert i frågor han har noll koll om och han får nästan stå oemotsagd dessutom...

Betyg

Jag lever i min enfald med uppfattningen att de betyg man satt på eleverna är definitiva och att rektorer inte ens tänker tanken att gå in i efterhand och "frisera" F till E för att bättra på snittet.

Ibland överträffar verkligheten dikten!

Utopia?

Att arbeta ämnesövergripande med målen och innehållet, inte enskilda ämnen eller lektionspass låter som en utopi, men faktiskt så är det inte det. Att inte låta schemat styra utan att låta uppgifterna, målet, innehållet och metoderna styra strukturen... Lösningsfokuserat, kanske man kan säga...

Jag var på en heldag med Entréskolan i går och vi planerade och resonerade om höstens arbeten.
Några väl valda teman där olika ämnens centrala innehåll finns med. Allt arbete sker tillsammans och vi ska ha olika aktiviteter där eleverna visar sina förmågor så vi kan bedöma dem. De som börjar sexan har en plan över fyra år så att allt centralt innehåll verkligen behandlas. Det känns om att börja i rätt ände.
Känns så rätt...det är ingen utopi.

Tänk att man skulle behöva byta skola för att få arbeta med kunskap/lärande på sättet som jag tolkar att man har haft intentionerna med den nya läroplanen.

Det blir en givande höst. Arbetsglädje mitt i sommaren;-)

Får man...

...rätta om och höja betygen på nationella provet eftersom man anser att de inte lever upp till förväntat betygssnitt?

Nej absolut inte, tycker jag, men that's my opinion and some head masters may disagree...

And it is really something that happens...

fjortonde juni

En vecka har gått sedan jag slutade på Stålforsskolan.
Avtackning uteblev då man meddelade att de som ska vara tjänstlediga inte brukar avtackas.
Efter 15 år kanske man kunde avsluta med ett "tack för den här tiden" eller åtminstone ett samtal, ett lycka till eller något... Men det var visst för mycket begärt. Jag kan ju inte säga att man känner för att komma tillbaka då man avtackas med en armbåge. Men visst, jag får ju allt mer fog för att mitt beslut att sluta är rätt.
Där finns det lite ångest över att jag lämnar kompetenta och trevliga arbetskamrater för att ge mig in i det okända... spännande men läskigt! 

The end is near...

Fredag idag. Sista fredagen, med elever i alla fall. Nästa fredag ska användas till att avrunda och packa ihop allt. Överlämnandet av eleverna måsta vara omsorgsfullt gjort tycker jag. Nästa lärare ska inte få tomma betyg att bygga på. Viktigt att omdömet visar min bild och uppfattning om elevernas utveckling, resultat och kunskaper. De ska inte bli lidande av att deras lärare slutar.

Idag är det lite lugnt kan man säga... Eleverna ska vara på Ebelingmuseet i Torshälla i halvklasser för att skapa en utställning. Den gruppen som är på skolan håller på att klistra upp foton från Parken Zoo och fotomaraton som vi haft onsdag och torsdag. Samma sak för andra gruppen i eftermiddag.

Insändaren kom in...

ekuriren tog in den...

suck, från lördagen...

På nyheterna ser jag hur militärpolisen i Moskva griper fredliga demonstranter som bara tycker att man ska få älska den man vill, i Kiev angriper konservativa och religiösa fanatiker pride-paraden med hat i blicken... Fan vad motbjudande. Lägg er inte i vem de är kära i, lägg er inte i att vuxna människor väljer att följa sitt hjärta, sin läggning. Jag är född heterosexuell men har aldrig behövt komma ut, försvara mig eller ta skit för min läggning. Det har väl ingen annan med att göra?
Tänk att det finns dem som tvingas försvara eller ställas till svars varje dag.
Lägg ner, väx upp och fokusera på verkliga problem!

Slutet på vägen... the end of the road.

Känns lite skumt att jobba just nu. The end of the road. Femton långa år som bjudit på toppar och dalar. En topp var verkligen Comeniusprojektet då vi gjorde musikal med spanjorer, turkar, norrmän och schweizare. Fantastisk tid. Mycket arbete visst, men så otroligt givande hela tiden.

Tretton dagar kvar på skolan bara, sen nya utmaningarn nya elever... fast några elever vet jag redan har fått plats på Entréskolan. Vi ses i höst :-).

Nästan ingen tid kvar och det spelar ingen roll egentligen, känns det. Inget nytt hinns med, allt gamla ska avslutas. Sen en massa rättning och feedback som man inte kan vara med och se resultatet av. Det är lite trist. Oavsett vad som sker så är det ju eleverna man bryr sig om. Man hoppas ju att niorna klarar sig bra i höst på gymnasiet...

Tänk om man skulle säga till en elev att man inte vet hur han/hon ska göra för att höja sitt betyg, eller att inte kunna ge besked om vilka förmågor som behöver utvecklas för att exempelvis få ett C istället för ett E. Det är ju självklart att man kan göra det. Det måste vara självklart...det är ju mitt jobb, mitt ansvar och min uppgift.

Lite tungt att lämna dem som man handlett till goda resultat nu i sjuan, eftersom man inte får se hur bra det kunde/kan bli. Men det finns ingen bra tid att byta skola. Man sviker alltid någon klass...

Som sagt;
"när man slagit huvudet i väggen tillräckligt många gånger
är det dags att leta efter en dörr!"

Första arbetsdagen på nya skolan nu på lördag. Träff med nya elever, föräldrar och personal. Intressant. Undrar vilka som döljer sig bakom namnen man sett. Snacka om att börja från skratch...

 En elev skriver om sekularisering så
jag plockade fram min PM om ämnet från religionssociologin...

"Religion as Diffusion of Values. ”Diffused religion”In the Context of a Dominant Religious Institution: The Italian Case, av Roberto Cipriani.

För att försöka beskriva kortfattat vad Ciprianis resonemang går ut på så kan jag använda följande citat: ”[Italy] have gone from a dominant church religion to a majoritarian diffused religion, and then to a religion compounded of values”. Denna 'utspridda religion' kan, som jag ser det också förklaras i formen av en spridning av värden och värderingar in i samhället, snarare och vid sidan av en institutionaliserad dogm och/eller praktik. Den 'utspridda religionen' är som ett nät av värderingar sprunget ur en katolsk religiös socialisation hemma, i skolan eller i kyrkan, som påverkar inte bara det politiska livet, utan flera nivåer eller sfärer i folks liv.

Cipriani tar upp hur religionen, ibland helt obemärkt, smyger sig in i folks värde- och föreställningsvärld och på så sätt får en indirekt makt i samhället. Cipriani menar att religionen i Italien aldrig slutat spela roll i samhället utan att den ständigt verkat under ytan av sekularisering. Deltagande i den institutionaliserade dyrkan och ritualerna i religionen har minskat men ändå är många av grunderna i tron mer eller mindre stabila Den så kallade 'utspridda religionen' har förändrats till att bli en form av känsla, ett underliggande eko som är både ihärdig och genomträngande samtidigt som den påverkar stora grupper av människor utan att det faktiskt finns en tydlig avsändare.

För mig verkar det vara lite som en symbios, ett förhållande där man inte riktigt vet vilket som är religion och vilket som är de egna uppfattningarna av t ex rätt och fel. Det är svårt att se var det ena slutar och den andra tar vid, eller tvärt om. Det blir nästan som en form av religiös indoktrinering eller tyst invasion med en viss uppsättning av etiska och moraliska grundvärden te x gällande aborter, giftermål, skilsmässa, sex, preventivmedel, homosexualitet eller andra i Italien (och andra länder) ”laddade” frågor. Lite läskigt att människor (vi också?) tror att vi har en egen åsikt, men vi vet egentligen inte varför vi har just tagit till oss den versionen. Vad tycker jag egentligen? Vem tycker åt mig? "

Alltså, texten ger några exempel på hur religion och samhälle inte alltid är så lätta att skilja åt. Som våra jular. Vi firar jul av tradition, kanske inte egentluigen av religiösa skäl. Det är en del av vår kultur och vi förknippar julen med många icke-religiösa inslag, som på något sätt tagit över och ersatt de kristna delarna av den kristna högtiden... Jag tycker att problemet med religion inte är tron, Gud eller läran. Nej, snarare människor som utnyttjar relgionen för sina egna syften att få makt, fördelar eller rikedom.

Ett tydligt exempel på hur illa det blir när religionen inte används med förnuft är detta.

Intressant

Nya perspektiv på betygssättning tack vare nationella proven.
Det var kanske så vi skulle fått arbeta inför nya läroplanen.
Nu äntligen får jag tydliga exempel på vad Skolverket/läroplanen menar med enklare respektive utvecklade resonemang...

Det ger nya tankar om hur uppgifterna ska formuleras.
Kanske blir det bättre koppling till målen nu? Jag hoppas det.

Vad mer kan man säga?

Kunskapssyn, visioner och arbetssätt...saker som intresserar mig.

Genom att läsa mina inlägg om pedagogik så framkommer förmodligen en ganska tydlig pedagogisk idé. Jag tror inte på prov och förespråkar samarbete. Att hjälpas åt är inte fusk, så gör man i livet. Ingen arbetar helt allena, utan samvaro eller samverkan. Det funkar inte så.

Skolan ska träna/lära samarbete, inte arbeta med enkla repetitioner, utantill-rabblande och bedömning av bäst korttidsminne hela tiden. Projektform, tematiskt arbete och självklart ämnesövergripande är inga roliga inslag i undervisningen, det är snarare grunden i min syn på skola. Kunskap skapar man tillsammans, inte ensam. När jag testar min hypotes utvecklas jag i mötet med andras hypoteser, tankar, frågor och kunskaper...men det har jag sagt tidigare om och om igen... Visioner, tydlighet, möjligheter och vilja att utvecklas spelar stor roll. Vill man så kan man, men får man inte reella möjligheter att utvecklas så blir det inget av med det.

Helt fascinerande att då upptäcka att någon har tänkt det du tänker,
formulerat det till en hel vision och sen gjort slag i saken också...det blev en skola...! 

Några rubriker från Entréskolans hemsida om pedagogisk grundsyn: 

"Det är i samspelet och samtalet med andra som vi förvandlar
information till kunskap och utvecklar vårt lärande."

"Lärande är en aktiv process där eleven är aktiv och skapande
i sitt eget lärande och kunskap är en helhet som inte naturligt kan delas in i ämnen."

"Arbete med praktiskt estetiska uttrycksformer ökar elevernas självförtroende
och samarbetsförmåga samt skapar en lust till lärande och ökar måluppfyllelsen i alla ämnen." 

Kan inte annat än småle och säga, ja just det!

Lång vägs färd mot undergång?

Efter två lönesamtal utan tydliga svar eller förklaringar skickade jag iväg en ansökan till en skola som lät riktigt bra. Kallad på intervju och fyra dagar senare får jag tjänsten. Hej hopp...

Om man inte kan få svar på en direkt fråga om vad man ska göra, i arbetet eller i fortbildningsväg, för att kunna få en liknande lön som vissa kollegor, då är det liksom ingen mening längre. Att inte att kunna motivera vad som ger en högre lön är frustrerande.

Om man inte vet var man ska är det svårt att resa. Att jobba på måfå och hoppas på det bästa funkar inte. Hellre sätta upp svåra mål än att sväva på målet. Men likväl som elever vill veta vad som krävs för att nå nästa nivå, så vill jag och mina kollegor veta hur och genom vilka insatser man kan nå nästa nivå både i utveckling och i lön. Utveckling kräver mål som man kan utvärdera annars kan man ju inte ens titta tillbaka och konstatera att man blivit eller inte blivit en bättre lärare.

Jag är övertygad om att det är rätt att flytta.
Nu ska jag fokusera framåt. Jag har ganska rimliga förväntningar men är mycket förväntansfull ändå. Behöver tänka om tänka nytt... kreativt!

Kursändring

...nya horisonter.
Lämnade in tjänstledighetsansökan nyss.
Ska bli kul att få jobba i en miljö med 100% ämnesövergripande studier.
En helhet utan snuttifiering och låsningar i form av timmar och ämnen.
Processen, de gemensamma målen och förmågorna i centrum.
Lösningsfokuserat.

Spännande

Hoppas det blir så bra som jag tror och hoppas...

Dags att lämna allt gammalt bakom...
...blicka framåt.

Den ljusnande framtid är min

Janne Ekström 22 april 2013

Geografi - tankar om undervisningen

Hur utvecklar vi undervisningen och gör den mer problembaserad?
Med tanke på elevernas kommentarer och upplevelser i samband med nationella provet inser jag att geografiundervisningen kan och behöver utvecklas.

Men hur gör vi det? Jag skulle vilja använda tid av fortbildningen för oss i arbetslaget för att utveckla och förbättra undervisning och arbetssätt i geografi. Kanske kan vi dela mer med varandra och tvinga oss till fler gemensamma arbetsområden istället för att som idag köra på i egen klass... Det är en retorisk fråga eftersom jag tror att vi blir bättre tillsammans. Det finns verkligen ett värde i att samköra och dela med av de olika kompetenser som finns.
Hur skapar vi mer utredande än repeterande uppgifter? Funderingar:

Vi kanske behöver arbeta med att tolka kartor och dess fakta snarare än att lära sig städer och länder. Som i nationella provet. Använda karta för plattektonik för att utreda varför det finns berg och var de ligger inte bara att... Mycket bra uppgift. Att söka samband är smart. Som i nationella provet del ett. Sambandet mellan HDI och tillgång på vatten var bra. Vi kan använda Gapminder mer som underlag. Hu ser utvecklingen ut i olika delar av världen? Exempelvis jämföra tre länder på olika platser utifrån flera olika data. Exempelvis: läskunnighet, arbetsliv, befolkning, HDI, BNP etc. Klart bättre än att göra en turistbroschyr eller skriva fakta om ett land, som eleverna ofta föredrar. Men då saknas det utredande och tolkande inslaget.
Fler uppgifter med tydliga jämförelser mellan exempelvis den kända miljön; Sverige, och andra länder eller miljöer. Kartan kan ju användas mer även i samhällskunskap eller historia, likväl som i religion. Handlar väl bara om att hitta bra strukturer och uppslag för hur man ska göra det.
Kan vi använda tiden flera arbetslag tillsammans?

Förmodligen är det geografi som är det ämne vi har minst samlad kompetens i. Själv har jag ju bara 30hp i geografi mot 60hp i historia och 75hp i religion. Klart att man är mer insatt i de ämnen som man har mer utbildning i.

Men hur löser man det problemet?

Tyvärr kan man ju inte läsa lärarlyftet om man har examen, men jag skulle gärna läsa mer geografi för att bli bättre på att undervisa i det ämnet. Kanske ska man satsa på att utveckla ett SO-ämne varje termin genom fortbildning och studiebesök etc.? Jag tror att det finns ett behov av det i alla fall.
Janne Ekström 16 april 2013

En kort kommentar från min presentation på skolans hemsida

"Kunskap skapar man i mötet med andra, i ögonblicket då man testar sin egen hypotes mot andras, eller mot verkligheten, inte genom att skriva fem rätt på ett prov."

Det finns de som delar den synen, en del av dem är rektorer. Kul!

Media

Hmmm... nya sidor av media. I början av min lärarkarriär, på 1900-talet...dök aldrig frågan om nätmobbning eller näthat upp. Knappt sociala medier som begrepp. Det har hänt lite...klart det fanns knappt datorer heller, men i år har vi 9 på 180 elever. Topp!
Fast till hösten blir det en till en, men med iPads, trots att arbetslaget ville ha PC.

JO, i alla fall...hittade, via värdegrunden.se bra artikel och embryo till uppgift om just närhat.
Den kör vi i sjuans mediaarbete.

Uppgift: NÄTMOBBNING


Arbetsfrågor: 
Diskutera frågorna tillsammans och skriv sedan i
din loggbok om dina tankar och något av det som kom fram i gruppens samtal.

• Vad handlar artikeln om? Återberätta, sammanfatta innehållet.
• Vad tycker du om det som tas upp i artikeln?
• Varför, tror du, vill någon sprida hat över nätet?
• Hur kan Izabella agera för att få ett slut?
• Vad kan skolan göra?
• Vad kan polisen göra?
• Vad ska/kan hennes föräldrar göra?
• Om det var du, hur skulle du reagera tror du?
• Egen fundering / tanke / fråga.

Vi får se vad som blir resultatet.

Lotterier?

Gymnasielärare skriver om lönelotteriet

Well said!

Ett litet klipp:

"Efter ett års väntan var det dags för lärarna att få ny lön. Dagen föregicks av medarbetarsamtal då chefen desperat försökte ge sken av att veta vad jag gör. Att ingen chef besökt mina lektioner eller talat med mig om undervisning under ett helt år spelar ingen roll. Under en timme sammanfattar jag ett års arbete och går därifrån med en klapp på axeln, lovord om hur bra jag är och uppmaningen att kämpa på."

Det är intressant att klappen på axeln och lovorden inte går att handla för, varken en ny cykel eller frukostfrallor... Men det är ändå det som man ska hålla tillgodo med.

Rättvisa och rimliga löner förutsätter att den som sätter lönen har kunskap om vad respektive lärare har för kompetens, uppgifter, förmågor etc. Som vid betygssättning. Det behövs regelbunden kontakt, dialog och utvärdering av och med en elev för att sätta betyg. Jag kan inte grunda betyget på vad jag tycker eller vad andra säger om eleven.

Ja, det är rimligt med vissa löneskillnader, men utifrån tydliga kriterier, förväntningar, kompetenser eller förmågor. Inte subjektiva tyckanden. Mellan två lärare med likvärdig utbildning, tid i arbetet och arbetsbörda/-uppgifter borde det inte vara 3000-5000 i löneskillnad. I så fall ska det ju finnas tydliga kriterier vad det grundas på, samtidigt som det ska vara tydligt vad som krävs av den lägst betalde för att avancera i lön. Är det fortbildning, formell kompetens eller andra arbetsmetoder som krävs, ok då kan man göra något åt det. Men om man inte får veta vad som krävs blir det godtyckligt.

Om man inte vet var man ska är det svårt att resa...