Sommartalet från skolavslutningen 2016

SOMMARTAL 2016

Hej, igår på niornas avslutningsmiddag höll jag ett uselt tal eftersom folk grät, så idag har jag försökt vara lite rolig. Men eftersom jag är vuxen och ni är barn så förstår ni ju inte humor…

..Jaha, nu tänkte jag inte prata så mycket om sommarlovet eller om hur många köttbullar vi ätit i matsalen, för det har jag redan gjort för två år sen. Jag ska inte heller prata om att det är bra att misslyckas om man vill utvecklas eftersom det är av sina misstag man lär sig, för det gjorde jag förra året.

Nä, jag hade tänkt tala om hur man lyckas, hur man blir en bra elev... Hur man trivs i skolan helt enkelt

Jag har därför listat 12 goda råd

(helt grundade på mina erfarenheter här på Entréskolan som mentor i 9_2)

1.              Planering är allt - kom i tid, ha allt material med dig och förbered dig genom att titta på planeringen. Ju mer förberedd du är, desto mer får du ut av undervisningen.
Alltså – kolla in facebook, snapchat, instagram och twitter för det senaste skvallret.
(Om du behöver så har Johan lösenordet till wifi…)

…för du vill ju inte komma helt ovetande om vad som hänt eller vilka som sagt vad till vem...är det nya rykten på g? Förberedelser är alltså mycket viktiga om man vill hänga med.

2.              Gör arbetsschema – ja, schemalägg hela veckan.

Räkna med 40-timmarsvecka. Planera noga in lektioner och tid för inläsning och framför allt tid för rast och vila.
Planera dina pauser så att du slipper bli stressad!
När ska du vila? Var ska du vila? Vilar du bäst hemma, i skolan eller på biblioteket?
Försök att skapa de bästa förutsättningarna för din inlärning!
Ja och självklart….Ta sovmorgon om du känner dig lite sliten.

3.              Fråga alltid läraren om du inte förstår eller är osäker på något.

Det finns inga dumma frågor. Läraren vill att du ska fråga.
Viktiga frågor kan vara:
Får vi sluta tidigare? Är det lunch nu? (eller hur Calle?)
Måste jag ha penna? Vad ska jag skriva? Vem är du?

Ge svar på tal, t ex om läraren skäller på dig för att du pratar eller stör svara alltid: Men han pratar också! Eller Det var inte jag!

4.              Utnyttja läxhjälpen om det finns tid för detta. Då kan du fråga läraren och få en repetition av genomgångar mm.  Anteckna och skriv av det hen säger – det brukar räcka för E....
Kanske kan du kan få reda på svaren på provet i förväg, eller så kan du ta en tupplur.

5.              Dela upp längre avsnitt i kortare delar.

Ja, stanna upp. Gör anteckningar, skriv stödord, skriv av grannen eller kanske bara rita en snopp, gärna kludda små roliga troll över hela provet och ja, varför inte chatta med någon via datorn när du ändå fått låna en...
Det kan vara bra att ställa frågor till sig själv om innehållet. Så när du är klar med ett längre avsnitt kan du sammanfatta innehållet genom att fundera på:
Varför i helsike läser jag detta?  Vad har jag för nytta av att kunna det här?
Då väcks lätt frågan: Vad i helsike håller jag på med hela dagarna när solen skiner? Vad har jag missat?

Se också till att alltid belöna dig själv när du är klar med ett avsnitt, när du lyckats ta en extra paus eller fått läraren att flytta fram provet eller glosförhöret en vecka-.
Gå helt enkelt till godisland och shoppa en lagom påse och lite energidryck – det är du värd!

6.              Arbeta i lagom långa pass. Ta många raster så kan du arbeta mer koncentrerat om du skulle råka anstränga dig. Tänk på att inte slita ut dig på dagarna eftersom då orkar du inte hångla, se netflix, spela dator eller göra snygga pruttmunnar på instagram på fritiden. (Daniella, vad tror du?)

7.              Förbered dig - Inför prov eller redovisning: Skriv stödord på lappar och göm i skjortärmen, byxan eller fota med smartphonen. Titta försiktigt på dem under hela provet.

Ja, när du har prov, gå runt i klassrummet och tjuvkika på kamrater när du ska vässa pennan eller gå på toa. Prova att ringa en vän om du ska göra nummer 2. Det är bara fusk om man upptäcks.

8.              Öva – ja, träna dig i att dra slutsatser och att analysera. Reflektera över innehållet och diskutera med dig själv eller andra. Ifrågasätt allt. Vad är det som säger att Janne har rätt? 

Fråga, säg emot och byt gärna ämne så slipper ni en stund av lektionen.
Det är ju inte ditt fel om läraren råkar tappa tråden och börja prata om rasism på No-lektionen eller så... Lyckas det så kan det ju leda till att du blir poppis i klassen samtidigt. Win Win:-).

9.              Repetera - Ju fler gånger du repeterar och skriver om samma glosförhör desto större chans att du klarar av det. Samma sak med matteprov.
Varför plugga, när man kan sikta på tredje omprovet eller sommarskolan?

10.           Samarbete - Arbeta gärna tillsammans med en studiekamrat.
Man lär sig själv mycket genom att arbeta tillsammans, man kan ju kopiera delar av arbetet också…
Sen är det så mycket enklare om man vill sluta tidigare, sticka till mcDonald's eller bara chilla, om man är två.. Ja, du kan ju alltid få låna några spänn..
Ja just det, en sak till skriv aldrig namn på dina uppgifter eftersom då vet ju inte läraren vem som ska få F. Som i 9.1 och 8.2…Funkar alltid! Säkert kort

11.           Prata  – t ex studieteknik med dina lärare och studiekamrater, speciellt lärare eftersom då hinner de aldrig gå igenom läxor och uppgifter och du behöver inte arbeta något.

Fråga om lärarens barn och hur det var när hen var liten och sånt. Lärare älskar att tala om sig själva. Tänk på det – ett säkert kort om man vill slippa undan lite arbete en stund!

12.           Slutligen, ta hand om dig och din kropp.

Ät gott – Big Mac eller choklad funkar, sov och vila, motionera regelbundet – t ex genom en promenad till pressbyrån för att köpa en latte, men se framför allt till att koppla av, träffa människor, umgås och gör sådant som roar dig!  Låt inte studierna förstöra din skoltid allt för mycket. Självklart kan man chilla och vila även hemma, inte bara på lektionerna.

Jaha. Så…Lycka till med studierna!
Se nu till att vila upp dig ordentligt i sommar…
Glad sommar!

Då kommer sommaren och niorna går ut

Avslutningstalet till niorna som jag stretat med i tre år nu...

Avslutningstal för niorna

Jag läste en bok av en man som dog i cancer för några år sen och då fastnade några rader. Med utgångspunkt i Kristian Gidlunds ord skrev jag då detta tal.

Han skrev

”Mina hjältar kan inte flyga, inte skjuta spindelnät. Mina hjältar har inga superkrafter. Mina hjältar sliter på stålverk och fabriksgolv, inom vård och omsorg. Mina hjältar kämpar hårt för sina lönekuvert. Mina hjältar får landet att fungera.”

Ja, precis så tänkte jag. Vilka är mina hjältar?

Jo…

Mina hjältar vill läsa på universitet och bli jurister, ingenjörer eller lärare, de ska gå på gymnasiet och bli ena jävlar på att rensa avlopp, dra el eller reparera motorer.

Mina hjältar tar jobb på Parken Zoo och McDonald’s eller så tar de hand om människorna på ålderdomshem och dagis.

Mina hjältar står upp för och tar hand om sina vänner och medmänniskor.

De står varje dag upp för allas lika värde

och de säger ifrån till sexism och rasism, oavsett var den dyker upp.

Mina hjältar är som Bamse, snälla och omtänksamma.

Mina hjältar ställer sig upp på bussen

och ger den gamla gubben (som kan vara jag) sin plats.

Mina hjältar använder inte våld

och de skämtar inte på andras bekostnad.

För i mina hjältars ögon är alla lika värda.

Mina hjältar tror inte på rykten och ogrundat skvaller på sociala medier,

eftersom de har lärt sig källkritik.

De vågar ifrågasätta och säga ifrån, helt enkelt.

Mina hjältar gör sitt bästa i alla lägen

och när det av olika skäl går dåligt

så spottar de i nävarna och tar nya tag.

De gör om och gör rätt, när viljan och kraften kommer åter.

Mina hjältar vet värdet av att dela med sig och ger gärna pengar till Rädda barnen.

De säger hej flykting och välkommen hit! till dem som flytt krig och förtryck.

De ställer upp.

Mina hjältar kan göra stora saker,

men också små.

Som att använda papperskorgar och återvinna sina sopor ;-)

ta av sig sina skor inomhus…eller sitta som folk i soffrummet.

Mina hjältar minns oss som ville dem väl

Och kommer att hälsa på eller höra av sig på ett eller annat sätt.

Mina hjältar kommer ihåg det som vi lärde oss om mänskliga rättigheter,

om jämställdhet och fördomar.

Ja, de minns för alltid tjatet om allas lika värde.

Mina hjältar vet vad som krävs i en demokrati

och de kommer att göra sitt för att vara en del av den.

Flera av mina hjältar kommer att rösta 2018

och förhoppningsvis komma ihåg en del av det vi lärt oss.

Mina hjältar har mål som är rimliga och de gör allt de kan för att nå dem.

Mina hjältar sitter just nu i matsalen och har avslutningsmiddag.

Några med tårar andra med lättnad,

men oavsett – tjejer och killar – ni är VÅRA hjältar. 

Och kom ihåg:

Var inte osynlig,

tig inte,

våga vara dig själv

och var stolt över den du är

oavsett vem du blir kär i,

vilket jobb du skaffar dig.

hur mycket pengar du tjänar,

eller hur du ser ut.

Ta vara på livet

och ta för dig av de möjligheter som finns.

Ha ett underbart liv!

VI kommer att sakna er!

Man sätter inte björnen att vakta bikupan...

Klokt skrivet av en tjej med goda argument:

http://www.expressen.se/kronikorer/bilan-osman/losningen-ar-feminism--inte-hogerextremism/ 

Jag upprörs över den totala brist på självinsikt som anhängare eller sympatisörer till Soldiers of Odin på något sätt besitter. Att en grupp med flera dömda våldsbrottslingar och en gemensam våldsromantiserande och icke-demokratisk ideologi som värdegrund, på egen hand utser sig till kvinnornas beskyddare är rent ut sagt motbjudande.

Om de verkligen vill värna kvinnors rättigheter borde de börja med att ta itu med alla nättroll inom de "egna leden", genom att övertyga och lugna ner alla dessa män som kränker kvinnor på nätet så fort de utstrålar självsäkerhet, klokskap, makt eller då de -vilket Gud förbjude?- uttrycker åsikter om eller kritik mot manlighetsnormer och strukturer i samhället.

Att titta på världen, reflektera över vad man ser och sen inte se att det finns patriarkala strukturer som skapar orättvisor eller ojämlikhet, är inte bara dumt, det är verklighetsfrånvänt.

Tisdagstankar

Källkritik, viktigt men ack så svårt...men ibland enkelt.

Eleverna i nian har fått diskutera och analysera tre olika sidor som skriver om förintelsen. Inte så krångligt att vara källkritisk om man ska jämföra innehåll, upphovsman/-kvinna, vinkling etc och tittar på artiklar på levande historia, metapedia och nordfront. Eleverna genomskådar, slår upp, kollar källor och länkar, googlar och är källkritiska i sina samtal och det ska bli intressant att läsa deras reflektioner senare.

Det svåra är att hitta vettiga uppgifter som får igång diskussionen och som lockar intresset och samtidigt stimulerar samtal och kritiskt tänkande. Det blir lätt uppgifter som hamnar över huvudet på eleverna, eller som är svåra att koppla till det som skolverket förväntar sig att jag ska bedöma. Fast den svårigheten finns ju oavsett vad vi arbetar med. Hur ska jag bedöma detta och under vilket mål hamnar det. Ibland är det inte helt enkelt.

Resten av våren ska niorna ägna åt sina matriser i SO för att välja de mål som de behöver förstärka eller komplettera för att nå önskade betyg. Lite omväxlande att det är individuellt inte samma för alla... Spännande att skapa målrelaterade enskilda uppgifter för enstaka, eller grupper av, elever.

Sedan länge vet jag ju att det som inte är klart till påsk har en tendens att inte bli av... det bör man hålla i minnet;-)

BETYG

Det är inte så enkelt alla gånger.

Eftersom jag ska sätta slutbetyg på mina nior är det viktigt att eleverna har tillgång till hela sin resultat-bild i matriserna. Jag vill att de ska kunna se vilka mål som saknas och därför för jag in gamla resultat från sjuan - från tiden då vi inte hade ett program som kopplade målen till resultaten.

Eftersom det inte fanns rutiner eller program (när de gick i sjuan) för hur man kopplar målen i läroplanen till innehållet blev det allmänt satta omdömen/betyg. Hur för man in det? Vilket mål har jag egentligen bedömt? Jag får helt enkelt uppskatta och gissa lite. Suck, inte min riktiga "tekopp" eftersom jag vill att det ska vara 100% säkert och tydligt.

Om eleverna ska kunna fokusera på det som saknas i deras bedömningar/uppnådda mål är det ju viktigt att allt finns med. Annars blir det inte rättvisa betyg.

Jag sitter som sagt med niornas matriser och går igenom resultat mm. Det som slår mig likt en elak MMA-atlet är hur i helsike ska jag föra in resultat från tidigare skolor då de endast uttrycker vad de arbetat med, inte vilka mål de nått. Eller som i något fall, endast omdömen utan koppling till vilka förmågor, vilket innehåll eller mål det handlar om. Systemen är inte kompatibla mellan skolorna i Sverige är min slutsats. Alla borde köra samma system så det blev lättare och tydligare vad eleverna lär sig.

Fast jag tycker att SO ska vara ett ämne, inte fyra. Dessutom behövs nog bara 3-5 mål som man tillämpar på allt man gör... Mer om det en annan gång...

The method of fika

Att fråga en främling om hen vill ha en fika kan få oanade konsekvenser. Jag provade det för ungefär en månad sedan och nu har jag fått en handfull nya vänner och en inneboende i gästrummet, med allt vad det innebär av sällskap, samtal om andra kulturer och religioner likväl som vår kultur och vår syn på religion. En inspiration till detta var ett inlägg på facebook som komikern Kristoffer Appelquist skrev om sin motvilja till främlingar i Sunne, där han bor. Hans lösning var att åka ner till förläggningen och lära känna dem, vilket plötsligt upphäver främlingsskapet. För mig var det en aha-upplevelse att läsa det. Jag känner precis samma motvilja till att det finns en massa främlingar och ser samma lösning. Han gav mig med sitt inlägg både inspiration och mod att faktiskt åka ut till flyktingförläggningen och säga hej. Det fick mig även att reflektera över vad jag gör och vad jag lämnar efter mig, vilka ideal står jag för praktiskt, eller är det bara ord som jag säger till eleverna, lever jag som jag lär? Visst har vi fadderbarn, men kan jag göra mer? Det var frågor som snurrade i skallen under senare delen av hösten och under jullovet.

Inför det stundade nyåret tog jag i december således ett beslut om att börja göra saker som spelar roll. Sagt och gjort så åkte jag ut till flyktingförläggningen i närheten strax före jul. Först med lite överblivna kläder, leksaker och spel som andra kunde ha större nytta av än jag och mina barn. Där knöt jag kontakt med en familj med två flickor i ungefär samma ålder som mina barn och någon vecka senare var vi tillbaka för att leka, vilket ledde till att de sedan även kom hem till oss och lekte.

Helgen efter när mina barn som vanligt var hos sin mamma hade jag tråkigt och kom och tänka på killarna som jag pratat med ute i snön medan de byggde snögubbar framför förläggningen. Jag fick ett infall. ”The method of fika” föddes i mina tankar och jag åkte ut och frågade om jag fick bjuda dem hem till mig på kaffe och kanelbullar. Mer än gärna, blev reaktionen och strax därefter satt jag med tre killar från Syrien i åldrarna 23-32 i vardagsrummet med kaffekoppen och pratade om livet, religionen, kriget och allting. På den vägen är det…

Dagen efter fick jag en invitation om mer fika, och så fick jag frågan om jag kunde tänka mig att hyra ut gästrummet ett par månader till en kille som letar lägenhet. Han är 24 år och från Syrien, utan familj och lägenhet, men med jobb. Efter några dagars funderingar så blev svaret ”Why not?”.  Så länge mina barn tycker det är ok så är det inga problem. Nu har min största dotter äntligen fått en värdig motspelare i schack. En som kan lära henne nya strategier och principer i spelet där pappan går bet. Den lilla dottern har fått en bundsförvant när vi spelar Labyrint på lördagarna där hon och Ahmad försöker slå ut mig. Varje lyckat drag renderar ett high five dem emellan. Jag har fått lite sällskap de veckor som barnen inte är här. Alla vinner liksom.

Jag har fortsatt att umgås med dem alla och för någon vecka sedan var de här tillsammans med några fler från förläggningen och lagade en fantastisk arabisk buffé som vi åt tillsammans med en av mina kompisar (då knyter vi lite kontakter med svenskar, tänker jag).

I fredags var tre av killarna gäster i skolan och pratade med mina elever om kriget, flykten, mottagandet, religionen, kulturen och en massa annat som bubblade fram i frågorna som eleverna ställde. Det blev en heldag med många möten, nya tankar och reflektioner där eleverna ganska omgående frågade när de skulle komma tillbaka. På kvällen efteråt fixade jag fredagsmys här hemma med en jobbarkompis, hennes kille, min inneboende och de tre killarna från förläggningen. Vi åt Tacos ”the Swedish way” med alla tillbehör och hemlagad semmeltårta till efterrätt. Sen kom även de obligatoriska chipspåsarna och lösgodiset fram (allt enligt elevernas instruktioner om vad som ingår i fredagsmys). Det blev ett av många roliga möten med skratt och glädje över en bit mat.

Jag upplever att mitt beslut och mitt val, att det kommande året göra saker som spelar roll i stället för att sitta hemma och ha tråkigt, har haft en enorm inverkan på mig. Jag känner en uppskattning och upplever en glädje när jag delar med mig, när vi träffas och skrattar ihop, samtidigt som jag känner sorg när vi ser bilderna från Homs eller Aleppo, eller när jag pratar med den som flytt kriget, förlorat sina två tonåringar i bombregnet och som har fru och barn kvar i Turkiet, utan möjlighet att förenas med dem. Fast jag vill inte blunda för den verkligheten. Det är hemskt med krig, om nu hemskt verkligen funkar som beskrivning.

Min åsikt är att om vi förväntar oss att flyktingarna ska integreras måste vi ju mötas, samtala och umgås. Hur ska vi annars förstå varandra? När vi hjälper andra finner vi även mening i våra egna liv. När vissa svenskar uttrycker sig som att vi ska hjälpa till på plats så tänker jag: ja, men åk ut till platsen och gör något vettigt istället för att hata och underbygga ännu mer motsättningar. Människorna är här och vi har ett ansvar att hjälpa. Som Teodor Kalifatides sa: Man kanske inte kan rädda alla, men man bör försöka!