Sportlovet är här som...

…en befrielse. 

Efter en rolig, men ganska jobbig vecka är det liksom läge att vara ledig en vecka. Vi har gjort en rejäl nystart och tagit tillbaka taktpinnen, kan man säga. Så många elever som fortfarande använder datorn utifrån begreppet "lust" inte "plikt" och därför mest tramsar omkring på nätet istället för att prestera. Alltså, inga datorer alls ett tag nu. Noll och intet faktiskt. Samma sak med mobiltelefoner och ytterskor, jackor, godis mm. Eleverna har sakta börjat revoltera och strunta i reglerna. Man gör som man vill och bara det man vill. Sen ska man försöka bedöma kunskaper som inte finns… Dött lopp… Men som sagt, gör om gör rätt. Vad kan vi ändra på? Hur ska vi göra? Vad fungerar? Utifrån de tankarna tänkte vi om och gjorde lite annorlunda, med gott resultat.

Men nu blev det skillnad. En återgång till den värld de känner igen. Papper och penna, ordning och reda. Visst det var jobbigt att tjata om skor, telefoner mm, men det gav resultat och redan efter två dagar så var det bättre. Den kreativa miljön i dramasalen under veckan där de arbetat i mindre grupper med klart mycket mer konkreta uppgifter och utan att distraheras av internet, den var härlig. 

Jag ansvarar tillsammans med en kollega för Min resa, geografi-delen. Eleverna har arbetat med kartboken, hur man använder kartbok för att söka fakta, teori om Brasilien, odlingszoner mm. Sen passade jag för första gången på att använda gapminder.org med gott resultat. Bra att kunna visa sambandet mellan spädbarnsdödlighet och utbildning, eller inkomst. Mellan landets ekonomi och livslängd. Klara och tydliga grafer som även sjuorna förstod.  Worth doing!

Eleverna fick under onsdagens work shop tre timmar på sig att färdigställa en presentation av en land i Sydamerika enligt en tydlig instruktion. På torsdagen diskuterade vi med gapminders hjälp orsak och verkan sen på fredagen fick de använda "sitt" land och sedan analysera geografiska fakta i en jämförelse med Sverige. Självklart gick vi igenom och försökte förklara begrepp. Vad är BNP per capita är ju en bra fråga…

Veckan avslutades med kartprov. Man ska kunna världsdelarna, ekvatorn, nollmeridianen, längd- och breddgrader och Sydamerikas länder, tycker jag. 

Analysuppgiften hade den här strukturen:
Arbeta i gruppen med två av nedanstående analys-uppgifter. Samtala och lös uppgiften. Skriv sedan din egen reflektion om vad ni kommit fram till. Gör dina egna tolkningar.  
Befolkning

• Vi har 23 invånare/km²
• Invånarantalet ökar med 0,7%/år.
• Kvinnor föder i snitt 2 barn.
• Sverige är förväntad livslängd för män 80 år och för kvinnor är det 84 år. 
• Spädbarnsdödligheten i Sverige är omkring 2 barn per 1000 födslar. (2/1000)

Utbildning och ekonomi

• I Sverige börjar 99,3% av barnen i grundskolan.
• 99,0% av befolkningen är läskunniga.
• I Sverige har vi 123 mobiltelefonabonnemang/100inv.
• 91% av befolkningen har tillgång till Internet. 
• Vår BNP per Capita är 54 476 USD (Samlade värdet av allt som produceras under ett år utslaget per invånare). 
• Vår inflation är omkring 2%/år (priserna stiger med 2%/år).

Sjukvård och hälsa

• I Sverige lägger vi ut närmare 4500 USD (dollar) per person och år på sjukvård. 
• I Sverige är spädbarnsdödligheten 2 barn/1000 födslar.
• Andelen som har tillgång till rent vatten är 100%. 

Uppgift: 

Jämför det med ert land.
Vilka skillnader kan ni hitta?
Vad kan vara förklaringen till att det finns skillnader?
Vad får skillnaderna för konsekvenser?

Det var kul att se hur de testade sin analytiska förmåga och diskuterade olika konsekvenser av och orsaker till skillnaderna. Ibland fanns inga skillnader mellan länder på vissa punkter, men ändå fattig-rik. Det gav också en del nya frågor. Som t ex hur kan antalet internetanvändare vara ett tydligt tecken på ekonomin i landet, medan antalet mobiltelefoner inte är det? 

Nästa temavecka är det sexornas tur att ta sig an Europa med ungefär samma upplägg. 

Olika världar...

Jag skrev ett brev till min dotters rektor:

Hej Jag har varit med min dotter i skolan idag eftersom det skulle vara utvecklingssamtal efter lunch. De arbetar med bokstaven Ä och skriver i sina tutti-frutti-böcker. Miljön är trevlig och jag upplever att personalen är både kompetent och trevlig. Men jag är inte alls nöjd med fördelningen/tilldelningen av IKT- stöd hos ettorna. Eleverna i klass 1B kunde inte se ett avsnitt av bokstavslandet på sin fina projektor i sitt klassrum, som planerat efter rasten. 
Det var ju utvecklingssamtal så den ENDA laptopen var upptagen av läraren!!??!

Detta togs upp vid föräldramötet och föräldrarna var, precis som jag är nu, inte alls nöjda med det de fick höra. Borde inte fritidspersonalen och lärarna ha tillgång till datorer? Fritidspersonalen kan alltså bara använda de dyrbara projektorerna om de får låna lärarens dator. Sen ser man eleverna på högstadiet dra omkring på sina iLeksaker för tusentals kronor /styck  Känns inte alls bra. 

Någon extra extra laptop till personalen är en obetydlig utgift i hela budgeten om man ser till vad man satsar på iPads mm. Man kan köpa in restaurerade, inte helt nya, men som fungerar bra för en ganska låg kostnad. Som arbetande lärare vet jag vilken hjälp och vilka möjligheter det ger att ha en egen dator eller tillgång till en dator i verksamheten. Självklart ska läraren som har utvecklingssamtal kunna använda dator för dokumentation under eller i anslutning till samtalet, men det ska inte betyda att övriga blir utan. 

Om elevernas ska få en möjlighet att skaffa sig datavana måste ju personalen börja att använda datorer och de möjligheter som finns med tekniken. Så verkar det inte fungera nu. Att det inte finns datorer som personalen kan nyttja känns inte som 2014!

MVH Janne

Jag tycker verkligen att det är under all kritik...
Ja och vad används iPads och elevdatorer till den största delen av tiden?
Inte skolarbete i alla fall...eller...? Sa någon spel, youtube och facebook?

Utmaning

Åttorna var mer eller mindre klara med sina, ganska enkla, uppgifter om världskrigen. De ville ha mer…några sjuor fick följa med och anta utmaningen.

Jag fick helt enkelt damma av den käre gamle rasisten PG…talet som jag skrev med utgångspunkt i de vanligaste myterna och argumenten från förnekarna och historierevisionisterna. Jag fick återigen axla rollen som rasisten och nazisten, tillika nyblivne medlemmen i Svenska motståndsrörelsen och hålla talet mot rasförrädarna och det mångkulturella samhället.

Det var lite i sista minuten så jag hann inte fixa min klädsel mer än att ta på mig en kortärmad skjorta och en svart toppluva för att bli lite "annars" än vanligt… Började med att kalla en av killarna (från Irak) för svartskalle "Flytta på dig, svartskalle!"…Sen började talet. Usch! Vilken otrevlig människa...

Ett utdrag:

"Hej medborgare!

Jag är trött på propagandan från landsförrädarna i regeringen som sviker det svenska folket gång på gång. Den obefogade kritiken av oss patrioter har gått väldigt långt och jag börjat tröttna på allt skitsnack i media och politik.[…]"

"Jag hävdar att koncentrationslägren inte var avrättningsfabriker, utan att det istället var frågan om rena uppfostringsanstalter och fångläger – fängelser alltså. Nazisterna låste helt enkelt in statens fiender i läger för att de inte skulle ställa till oreda eller skada landet i kriget.[…]"

"Att avliva undermåliga individer är inte mord, det är snarare att förminska lidandet för en stackare som inte klarar av att leva ett värdigt liv. Att Hitler och nazisterna i och med det så kallade eutanasiprogrammet avlivade psykiskt handikappade människor och andra med ärftliga störningar, missbildningar och liknande, är inte något att bli upprörd över utan det handlar om att se till samhällets bästa.[…]"

"Öppna ögonen och sluta sprida lögner!"

Eleverna satt tysta och blev argare och argare… det såg jag. Efter det fem sidor långa talet fick jag rolla av och byta till vanlig klädsel. Fy fan, obehagliga saker och så mycket skit den där PG snackar… Med detta hat mot judar, mot homosexuella och med en "skicka hem packet"-attityd blir reaktionerna från elever, med blandat ursprung och med en ganska klok inställning i HBT-frågor, ganska härlig. De blir arga och deras argument bara frodas. 

"Han har ju inte ett rätt den där!" hördes i deras arbeten efteråt med att bemöta och kritisera PG. Arbetet med att finna argument för att såga PG kom igång med en gång.  Kära gamla vidriga PG som lockar fram lusten att argumentera och samtidigt värna humanistiska ideal hos eleverna. Det hemska är att det finns ganska många PG där ute i Sverige och världen. Den ena vanligare och anonymare än den andra… Det skrämmer mig!

Loggbok idag torsdag

Kära loggbok... ;-)

Att arbeta tematiskt kräver mer planeringstid för att fungera bra.

Att arbeta utan böcker kräver mer tid att ta fram och välja ut material. Internet är bra, men svårt för eleverna att sålla...

Att arbeta datorbaserat kräver att man tänker i andra banor, nya vägar... Men eleverna måste ju ändå ta till sig fakta för att kunna förstå...

Att bedöma och arbeta utifrån centralt innehåll är som att arbeta med korvstoppning, men man kan inte bara fylla på med fakta om man inte förstår eller får gå på djupet också. Dilemma!

Men jag tror att man behöver titta mer på bedömningskriterierna.

Om man ska ha med allt centralt innehåll behöver man fler dagar i veckan, kanske ett år till i högstadiet. Det fungerar inte. Jag gillar inte centralt innehåll-tänket riktigt eftersom skolan då verkar sträva efter att allt ska med. Då skrapar man ju mest på ytan, ju...

Var det Björklunds tanke med lgr11?

Tankar om manligt och kvinnligt...

Mansfritt
På Facebook delades en artikel om Gustav som skulle leva mansfritt ett år.
Det blev många kommentarer om det. "Ja, det är så urbota löjligt så man bara skakar på huvudet. Men det ska vara en feminist till sånt här trams"  …men är det verkligen så? Jag tänkte bemöta det med mina egna erfarenheter och försöka se på det med lite öppna ögon.

För mig handlar det Gustav gör om att utmana invanda mönster, att liksom skapa nya mönster som inte är färgade av kön. Jag förstår idén bakom. Bryt den manliga dominansen, men om jag skulle välja samma metod som han? Nja kanske inte. Men heder åt honom som vågar utmana när de flesta andra bara bryr sig om sig själva och sitt jävla jobbskatteavdrag istället för att vara en del av förändringen…It's better to be a part of the solution, than a part of the problem…;-)

"Men samtidigt, feministernas teori blir ju lite ihålig där; de flest män som jag har träffat är hur bra som helst, de är hederliga, slår inte kvinnor, förtrycker inte kvinnor, utnyttjar inte kvinnor osv osv. En liten minoritet ska som vanligt få förstöra för majoriteten.” 

Just att män slår kvinnor är en del av det mönster som han vågar ifrågasätta. Mannen är inte av Gud utsedd till att vara norm, han är 50% av befolkningen, hon är resten, Dela lika, demokratiska ideal, någon? Våld mot kvinnor, ja! Det är ju det jag menar. Att ge stöd till hem för kvinnor som blir slagna LÖSER inte problemet utan hanterar KONSEKVENSERNA, men att försöka omforma manlighetens ideal och struktur, det kan minska våldet. Men då måste MÄN våga vara annat än den mannen som är stereotypen och "normen"… Våga vara annorlunda… Våga vägra Macho! Men självklart ska vi finansiera kvinnohus/-jourer etc. Tyvärr behövs de ju. 

”Så alla män är svin då?”

Nej, tvärt om. Vi är en DEL av ett system som förtrycker kvinnor men vi är inte onda som enskilda män. Jag har aldrig slagit min tjej eller mina barn. Men vi lever i en värld med lumparhumor, omklädningsrumsjargong som i sak är kvinnofientlig. 

Jag har först som vuxen tagit avstånd och sagt ifrån när det skämtats sexistiskt, inte som ung grabb. Då fattade man inte att skämt som nervärderar kvinnor är en del av problemet. Insikten kom faktiskt ganska mycket på min folkhögskoletid på Brunnsvik. Män som inte är "skitstövlar" har ett ansvar att ta avstånd från detta och visa på nya vägar, nya möjligheter och därmed våga riva gamla strukturer. Det ÄR samma strukturer, OBS strukturer, som förtrycker kvinnor i Afghanistan (eller USA:s bibelbälte) som i Sverige. En manlig norm, en manlig företrädesrätt liksom… som given av Gud. 

Vi måste ge utrymme för det som är manligt och/eller kvinnligt och värdera det lika i form av lön, respekt etc. Jag tror inte en sekund att alla män är svin, men strukturen i samhället gör att det finns svin ibland oss…
…det finns män som lever si eller så, som tjänar sämre (i så kallade kvinnliga yrkesområden oftast), kvinnor som kränker män, eller tjänar mer än män (ofta i manliga branscher)… Ja de är enskilda fall. Kanske så att kvinnor kan ta på sig den "manliga" stereotypen och handla i enlighet med könsmaktsordningen. Men är det bra? Jag tycker inte det. 
"En svala gör ingen sommar!" Men man kan se generella mönster, de är ju det som saken handlar om. Könsmaktsordning handlar inte om individuella eller enskilda problem, utan om strukturella och generella mönster, tycker jag. 

”Det finns män som blir diskriminerade, män som tjänar mindre än kvinnor, män som är offer för förtryck, män som inte vågar säga ifrån, män som behandlas taskigt att kvinnor. Då blir det ju knepigt att skylla på en speciell ordning.”

”Sen finns det inte en enda lag som förbjuder kvinnor att bli vad de vill, det finns det i de länder som förtrycker kvinnor. Där är vissa yrken tex förbjuda. Det är en stor skillnad.”

Ja, men även om lagen är rättvis (om den nu är det) så är möjligheterna i samhället olika. Hur bemöts våldtäktsoffer i domstolarna? Kvinnor som får stå till svars för sin klädsel, eventuella tidigare sexuella eskapader eller om de varit berusade. Det är ointressant ju. Hur bemöts (bedöms) kvinnor och män i media? Hur värderas arbetsinsatserna inom så kallade kvinnliga respektive manliga branscher? Hur bemöts en kvinnlig lastbilschaufför? Hur bemöts homosexuella? 

De som inte faller i "normen" som manligheten föreskriver, anses svaga fjolliga, alltså kvinnliga… Men kvinnlig= svag? Nej fan… I don't think so! 

Tuff som en tjej! uppfostrar jag mina tjejer hemma!

Någon form av källa finns här.

Torsdagstankar

Torsdagen den 19 december. Sista riktiga skoldagen för 2013. En dag i morgon också, men utan elever. Avslutning i kväll. Mitt 15:e jullov hägrar. Jag måste säga att lovet är välförtjänt.

Trots att tiden går otroligt fort efter vecka 44 så har det varit en slingrig väg fram till målet, betygsutdelningen i kväll.

Tankar om året kommer och jag tänker på hur mycket skit skolan, och kanske lärare, fått i media. Många gånger oförtjänt. Ingen förväntar sig att ju Åtvidaberg ska spela och agera och ge resultat som Arsenal…

Man kan inte kräva stordåd av skolor som inte har vettiga resurser eller elever som inte har vettiga förutsättningar hemifrån, eller stöd för den delen. Uppfostran är ju ett föräldraansvar. Jag tycker att den biten glöm bort i media. Man kan inte uppfostra och lära ut normer till 20-30 fjortonåringar på en gång. Man hoppas ju att det arbetet liksom är påbörjat och genomfört hemifrån.

Att alla ska nå betyg är inte heller rimligt med tanke på hur olika utrustade barnen är och hur höga målen egentligen är satta. Det är synd om de barn som inte får sagor lästa för sig då de saknar ordförråd och därför har svårare i skolan. Det är synd om de barn som har missbruk i familjen för de har svårare i skolan. Det är synd om många, men som lärare kan man inte lösa alla problem. Även om man försöker och vill göra det. Ja, även om man går hem från jobbet grubblandes över den eller den elevens hemsituation, förutsättningar eller liknande. Viljan att hjälpa alla finns, men det är tyvärr omöjligt.

Pisa-undersökningens resultat visar försämringar i skolan, men är det bara skolans fel? Jag tror inte det. Jag har under mina femton år sett försämringar i hur eleverna anstränger sig och vad som prioriteras. Inställningen till att göra sitt bästa, kämpa för att nå mål och det sociala samspelet har förändrats. Tyvärr inte till det bättre. Eleverna pratar inte med varandra längre, de sms:ar eller chattar. Man umgås inte med varandra lika mycket och jag oroar mig för att leken börjar försvinna. Man spelar på sin dator, surfplatta eller telefon i stället för att samspela med människorna omkring en. Frågan är om inte antalet smartphones, iPhones och timmar på Facebook, Kik, Ask.fm etc kan ställas i direkt motsatts till skolresultaten? Ju fler av de ovanstående, desto sämre skolresultat, eller?

För inte är det väl bara en elev som mer eller mindre är beroende av facebook, online-spel eller liknande? Hur ska man kunna prestera i skolan om arbetsuppgifterna där ses som störande inslag i spelandet?

Jag ser en klasskillnad komma i skolan. En klasskillnad där de som är duktiga i skolan blir "överklassen" och de som leker sig igenom skolan blir "underklassen". De som sköter skolan är ofta väldigt duktiga och de har alla möjligheter att lyckas i den värld av arbetslöshet och konkurrens som väntar, medan de som leker sig igenom skolan riskerar att hamna utanför, efter och på skuggsidan i samhället. Jag upplever att det är fler som lekar och slöar sig igenom skolan idag är 1998 då jag började. Kanske är det någon enstaka av de spelberoende eleverna som kan försörja sig på att skapa appar eller spel till andra spelmissbrukare, men de är nog lätträknade. Är det så, eller är jag för cynisk? Jag vet faktiskt inte...

Jag tänker ofta på mina egna döttrar och om deras förutsättningar, men lugnar mig med att deras pappa är ju lärare det vore väl då f-n om….

Snart är det dags att cykla iväg till jobbet och träffa mina elever för sista gången i år. Oavsett Pisa-undersökningar och Jan Björklundska sågningar, så älskar jag mitt jobb! Jag har en härlig grupp sjuor som jag ansvarar för och de lyfter mina dagar då man är sliten eller trött.

God jul och gott nytt år!

Torsdagstankar, eller att bygga en buss!

Att bygga en buss medan man åker är som att starta en skola i augusti och ta emot eleverna efter två veckor. Omtumlande, inspirerande, frustrerande, arbetsamt, spännande, hemskt, underbart på samma gång. Att under en absolut första termin likt nybörjare, trots en god samlad erfarenhet, lösa problem, omvärdera, förändra och anpassa efter verkligheten är givande, men tröttande. Som att fundera om det fixats bromsar på bussen ännu, när man ser älgen springa även vägen…Tjoho…;-)

Det ställer stora krav på att hantera verkligheten (vardagen) på ett kreativt, praktiskt och lösningsfokuserat sätt, samtidigt som man drivs framåt av gemensamma mål, och en god pedagogisk målsättning i ryggen. Det är verkligen skönt när alla i arbetslaget faktiskt drar åt samma håll, visserligen olika fort, med olika erfarenhet och utgångspunkt, men åt samma håll. 
Eleverna är nybörjare i en, för dem, okänd värld. Som vanlig lärare på en "vanlig" skola har jag sedan länge sett första terminen som uppfostran. Det handlar mycket om frågor som:

Hur ska man göra när man gör skola? 

Vad är att tänka själv? 

Vad är reflektera? 

Vad är kunskap?

Vad är utveckla? etc. 

Att då komma till en skola med ett arbetssätt som i sin helhet är annorlunda från det man känner till från femman, eller sexan och till och med sjuan, det ställer saker på sin spets liksom. 
Det tar tid att knäcka koden, att fatta, att bli varm i kläderna. Men nu ser jag stor skillnad, så här strax före jul. Jag har rättat klart (nästan) elevernas uppgifter från förra arbetsområdet om arbetsliv, kommunen och ekonomi, och efter att ha lagt ner mycket möda på feedback och "hur ska du gå framåt-tips" i kommentarsfälten tidigare (Miljövän), så ser jag nu flera A och C i betyg på det jag rättat. Slanten trillar sakta men säkert ned, när eleverna får erfarenhet av och insikt i arbetssättet. Härligt när de ser helheten, förklarar sammanhang, problematiserar och tänker kritiskt om sin omvärld. Heja!


Att få arbeta i en miljö med kompetenta kollegor, med en god stämning och sammanhållning där vi har en gemensam syn på vad vi vill åstadkomma, det gör mig lugn och trygg trots att det ibland stormar omkring oss. Det här är faktiskt ett riktigt häftigt sätt att arbeta i skolan. Som att alla tidigare försök och projekt med att sammanlänka och riva gränser/murar mellan ämnen har äntligen fallit på plats. Gilla!