Satt och såg på debatt igår. Skolan var i fokus i det andra ämnet. Den mest irriterande upprepningan var statsvetaren som envist hävdade att "gruppstorleken är ointressant, det handlar om lärarens kompetens". Man blir irriterad...
Med grupper om trettio med flera elever som är socialt "missanpassade" eller språkligt svaga spelar inte kompetensen så stor roll eftersom det inte handlar om undervisning längre, bara förvaring. Även om jag är bra så får jag ingen chans. En och en halv minut per elev en normal vecka om inget oförutsett inträffar. Lätt att hinna med alla, se alla och individualisera...
Det bästa om sades var från en mamma som sa (ungefär så här):
"Är det inte dags att skolpolitikerna slutar att skaffa sig stilpoäng i budgetarbete och i stället ser till barnens behov?"
Kan inte mer än hålla med.
Fortfarande vet jag inte om jag är uttagen till vårt nya arbetslag Faktoriet...
Hade gruppövning idag med åttorna. De beskrev problemet med könsdiskriminering/ojämlikhet i samhället och skrev krav i form av skyltar till en demonstration.
Väggen dekorerades med
"Lika lön för lika arbete"
"Rosa eller blått, vad spelar det för roll"
"Ingen får kränka någon oavsett kön"
"Barn ska få leka med vad de vill!" osv.
Rena första majdemonstrationen med Fi... Ögon öppnas och medvetenhet skapas...hoppas jag.
Ha en trevlig helg!/Janne
2 år sedan
4 kommentarer:
Jag har en klass med 33 elever. Det är verkligen svårt att räcka till! Vi har dock halvklass vid minst ett tillfälle per dag, men ändå....
Jag känner igen det...
Ett exempel: Ingen kurs inom studieförbunden har fler än 12-15 deltagare har jag hört. Själv går jag på komvux och har träslöjd. Vi är max 7-8 stycken annars blir det inte bra. Normal slöjd i skolan har 16 elever (som inte är självgående...). Skillnad? Ja troligen.
Rätt kompetens på läraren eller inte, Jag hinner inte på 1,5 minuter/elev om jag vill möta varje enskild elev och anpassa efter deras behov. Men jag förväntas ändå klara av det...
Som sagt stilpoäng i budgetarbete kära politiker, men inte i barnens rätt...
Jag ska viska jättetyst nu men ändå måste det komma fram:
Vi har pyttesmå klasser med hög lärartäthet och hög lärarkompetens men eleverna når inte målen ändå. Inte i den högra grad man borde tänka sig iaf.
Så. Små grupper kanske kan underlätta men det är inte en universalmedicin. Jag tror att den individuella lärarens kompetens kan göra underverk och vi måste hitta det där som gör att vissa lärare lyckas bättre än andra.
t ex Ulla Dambers avhandling "Läsa för livet" där hon tar reda på vad det är som gör att vissa lärare lyckas bättre med läsinlärnignen än andra: http://www.skolporten.com/art.aspx?id=AWowP
Hej Anna. Jag tror inte heller att det är en universallösnig, men med 30 eller fler elever spelar lärarens kompetens kanske inte så stor roll eftersom det inte blir så himla mycket undervisning om gruppen är "rörig".
Rätt kompetens är viktigt, men man behöver också få möjlighet att använda kompetensen. Det finns flera saker som påverkar tycker jag.
I vissa grupper är det inte alltid en lärare man behöver, kanske snarare en beteendevetare eller en socialarbetare...
Det viktiga för mig när det gäller gruppstorleken är att man låter lärarna i arbetslaget välja och placera ut stöd eller gruppdelningar där behoven är störst, inte som det allt för länge varit: i vissa förbestämda ämnen bara för att "det alltid varit så..".
Man kan ha stor
Skicka en kommentar