Berättelse ur verkligheten...
Hade besök idag eftersom min dotter fyllt år. Kalas i efterhand.
Hur som helst. Förra veckan målade jag och min dotter tånaglarna med nagellack, snyggt rött faktiskt... Lite kul och "varför inte?" Det som är hela grejen med detta inlägg är kommentaren som nagelmålningen fick. "Gästen" berättade att när hon målade naglarna på småpojkarna på dagis blev papporna upprörda (?!) och började raljera om "bögfasoner" och annat.
Det är ju för fan inte klokt, hur fungerar hjärnan på dem?
Klarar man inte att ens lille son målar sina tånaglar röda med nagellack på kul. Om sonen nu vill ha röda tånaglar, vem bryr sig? Är vuxna människor inte mer toleranta än det, är respekt för andra människor bara en tunn fernissa. "men nää, jag har väl inget emot bögar alltså, men gäller det min egen son, nä då fan...!"
SUCK!
Bara för det blir det ännu roligare att måla tånaglarna i fortsättningen ;-)
Kanske läppstift också...................................................nä inte, det vore att utmana ödet :-)
/ha det!
2 år sedan
2 kommentarer:
Jag hade blått nagellack när jag sökte (och fick) ett jobb på en grundskola i de finare delarna av huvudstaden. Men det förstås, rektorn var kvinna och vi kom överens om att skippa nagellacket på arbetstid... ;)
Blå naglar kan var ett kul alternativ... Själv hade jag blått hår då Finland vann schlager-EM eftersom jag råkade kasta ur mig att: "Haha, om finland vinner ska jag färga håret blått!" Så blev det.
Det gav ju lite bonuspoäng eftersom eleverna tyckte det var kul och kom ihåg det länge. Man måste bjuda på sig själv:-)
När det gäller smink mm:
Det är ju inte bara enstaka killar som i sann emo-stil har kajal, nagellack och annat smink på högstadiet.
Att vara rädd för att ens son ska bli bög bara för att han har nagellack eller leker prinsessa är ju befängt.../Janne
Skicka en kommentar