Jag fick ett mycket bra svar i respons på mitt tidigare inlägg om att "jag tror inte på prov!" Magister-Lollo skriver:
"Sen beror det ju på vad man lägger för vikt i ordet prov, om man menar ett skriftligt poängprov så håller jag helt med dig. Men jag har kört essäprov med eleverna, där de fritt får skriva inom ett visst område, eller muntliga prov med fokus på diskussion, att kunna använda bilder och prata kring dem osv. Du kan ju även ha prov där du tillåter att eleverna har med sig material. Och en muntlig redovisning är ju också ett slags prov, om man gör som mig, att man inte tillåter några anteckningar utan endast stödord. Så frågan kvarstår ju, vilken innebörd lägger man i begreppet prov? För mig kan man ha prov på massa olika sätt, och många sätt är bra sätt att testa kunskap. De är också viktigt att träna sig på att testas inför framtiden, eftersom eleverna kommer att mötas av prov på gymnasiet och universitet... 28 maj 2010 18.44"
Jag håller med till 100% och hoppas att fler kunde se på prov och kunskapkontroll med lite mer nyanserade ögon. Fast det är lite medveten provokativt att hävda att man inte tror på prov ;-). Att snöa in på en given metod som passar ett fåtal är ganska dumt. Man behöver utgå ifrån eleverna och möta deras förmågor olika beroende på förutsättningar. Dessutom vill jag att det finns alternativ, eftersom alla inte har samma förmågor. Att ständigt arbeta med instuderingsfrågor och prov är trist och dumt.
Jag hade, efter önskemål från eleverna i min nia, ett prov i ekonomi för några veckor sedan. OK, svarade jag, men då ska ni ha anteckningarna med er, och veta frågorna i förväg... De såg lite konstigt på mig och gick med på det. Provet var ett A3-papper med ett underlag för ett ekonomiskt kretslopp där eleverna med hjälp av anteckningar och kunskaper skulle förklara och beskriva. Till sin hjälp hade eleverna fått ett tjugotal begrepp. Dessa begrepp satte jag sedan i ett större sammanhang, rättare sagt de skulle göra det.
Jag blev mycket nöjd efteråt eftersom nästan alla eleverna visade att de har förstått grunderna och kan beskriva ett eknomiskt kretslopp. Flera av dem kunde föra resonemang som ligger på VG-nivå.
Essä-prov, eller loggböcker gillar jag och jag upplever att de flesta eleverna föredrar det. Sen måste man ju anpassa efter förmågor. Kan man inte skriva så bra så får det bli muntligt istället, helt eller delvis.
Jag tror att kunskapen kommer fram mycket bättre i dialog, i ett utbyte med mig som lärare eller med andra elever. De elever som kör fast och upplever att de inte kan något på ett traditionellt prov, kan ofta berätta och beskriva om man samtalar och ger lite andra frågor eller kommentarer som leder in dem på rätt väg.
Många av eleverna tror (i början iaf) att det ska vara ett specifikt rätt svar och har man inte det så kan man inte svara. Det får man ta ur dem...:-) Kan man i ett samtal komma fram till vad t ex demokrati är, men inte har skrivt rätt på en fråga eller klarat en uppgift att beskriva det i text, så kan det i mina ögon också vara ok.
Min utgångspunkt är:
"Jag vill veta vad du lärt dig och det kan du visa på olika sätt!"
För att detta ska bli möjligt måste mål och kriterer vara tydliga innan man sätter igång. Om jag inte vet vad som förväntas kan jag ju inte ta mig dit.
Mitt skräckexempel hittade jag i katedern i ett klassrum för ett tag sedan:
För godkänt betyg: Du skriver ett läxföhör med godkänt resultat.
Suck, vad ska eleven lära sig då?
2 år sedan
4 kommentarer:
Jag håller med er båda till 100%.
Har du skrivit om hur du arbetar med loggböcker? Annars skulle det vara intressant att läsa om... Vad har eleverna fått för instruktioner? När skriver de? Vad skriver de? Svarar du? Något sådant konkret...
Jag får återkomma mer om det, men det är egentligen ganska enkelt...:-)
Det viktiga är att skapa engagemang hos eleverna för då har de lättare att skriva.
Under sex och samlevnad har det varit strävansmål från SO, No och svenska i deras instruktion och utifrån det skriver de om sina tankar omkring givna uppgifter. T ex efter att ha sett uppdrag granskning i Bjästa och samtalat i mindre grupper med hjälp av mina frågeställningar så väljer man att skriva om vad man i gruppen kom fram till och vad man själv anser om det, alternativt att man skriver om sina egna funderingar och reflektioner. Eftersom vissa har svårare än andra att uttrycka sig är det bra att de kan skriva om gruppdiskussionen också. De tränar sig och utvecklar sin förmåga på det sättet. Man får testa sig fram och låta dem träna vid olika tillfällen. Det är viktigt att de kliver ur det inlärda från sexan att de ska rapa fakta och att man är klar om man gjort. Så är det inte och man kan få tillbaka med uppdrag att komplettera, även om man fått G. "Om bättre är möjligt så är inte bra bra nog..."
Ett bra exempel är att skriva logg på läroboken. Skriv om det som berör eller stör dig, kan man säga. Sätt in det i ett sammanhang - typ vad rör det dig?
Det krävs en del övning och de måste vara vana att göra t ex gruppövningar eller tänka själva. Det kan de inte alls i sjuan upplever jag.
Vad kul att läsa! Du och jag verkar ha typ samma syn på kunskap och bedömning.
Och apropå vattenkrig och sista veckorna innan skolavslutningen, man lär sig nog att leva med det. En gammal lärare sa till mig att det är värst första året, sen lär man sig att planera sin tid och vet vart man ska lägga krutet. Första terminen som nyexad är kankse inte den lättaste, men jag tycker att jag lyckats ganska bra.
Men precis som du skriver, elever kan visa sin kunskap på olika sätt och ju mer man som lärare varierar sin undervisning, desto större är chansen att fler elever blir nöjda.
"Att ständigt arbeta med instuderingsfrågor och prov är trist och dumt."
Det är inte bara tråkigt och korkat, det mäter ju egentligen bara hur pass väl eleverna kan lära sig någonting utantill, vilket är ganska irrelevant.
Det vi ska mäta är förståelse!!
Skicka en kommentar