Vi har en 2o-årig tjej som ställer upp som vikarie (som för övrigt gör ett himla bra jobb..) och som idag slog huvudet på spiken. Vi talade om ledarskap och skolan och hon ställde frågan:
"Hur kan man [som chef] styra över en verksamhet man inte känner?"
Ja, just det! Om man aldrig finns med i vardagen, träffar och samtalar med sin personal och är väl insatt i den verksamhet som bedrivs, hur ska man kunna sätta rättvisa löner och handleda sin personal? Det måste vara svårt, nästan omöjligt att vara rektor om man ska göra allt som förväntas, hålla budgeten och dessutom vara en BRA pedagogisk ledare och personalchef...
Är detta inte ett tidens problem på något sätt? Alltså, chefer som är stressade och som inte har tid för att vara [just det] ledare? Eller är det kanske en kommun- och landstingssjuka?
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar