Ang Björklunds inlägg

Jag läste ett intressant ett inlägg om utvärdering kopplat till lön på http://www.christermagister.wordpress.com/

LÄS HELA INLÄGGET:
http://christermagister.wordpress.com/2010/05/23/elevernas-betyg-pa-larare/#comments

Christer citerar Björklund i DN. Klart intressant uttalande:

”Elever ska inte vara med och bestämma lärarens lön. [...] Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad. Men maktbalansen mellan lärare och elev i klassrummet kan rubbas betänkligt med den nya Göteborgs-modellen för lönesättning av lärare. Lärare utövar ledar­skap i klassrummet, och i detta ingår också att fatta obekväma beslut. [...] Om eleverna ska sätta betyg på sina lärare måste man inse att risken är påtaglig att vissa elever utnyttjar tillfället att ge igen för något som eleven är missnöjd med. [...] Kommuner som fattar beslut om att eleverna ska delta i lönesättningen för sina lärare förstår inte skolans utmaningar. Lärar­yrkets status måste höjas. Folk­partiets uppfattning är att skolan borde återförstatligas, och den här typen av kommunala beslut exponerar tydligt varför.” (DN)

Om det tycker jag:
Jag håller faktiskt med Björklund i sak.

Alltså: Om eleverna är glada och nöjda i utvärderingen får man hög lön…(?)
Konsekvens: Jag bjuder på Plopp och Pucko innan rasten lite oftare veckorna före utvärderingen

Nej, det är inte vettigt att elevernas utvärderingar ska vara lönegrundande, men att utvärderas är nog bra. Utvärderingen ska man kunna tala om på medarbetarsamtalet (om man nu lyckas få ett sånt).

Många (lärare?) är livrädda för att utvärdera sig själva. Att vi själva ska utvärderas blir för känsligt, men att ständigt bedöma och tillrättavisa elever (och förvänta sig att de följer och förstår kritiken) det är vår vardag.

En annan sak…
Jag funderade senast idag på hur det kan komma sig att lärare som ständigt flyttas mellan skolor och som aldrig lyckas stanna eller göra ett bra jobb med elever eller kollegor (men aldrig konfronteras eller får hjälp på riktigt att faktiskt klara av sitt jobb) fortsätter att vara lärare.

Om jag hela tiden hamnade i konflikter med kollegor och elever, blev sågad i utvärderingar, bara fick korta vikariat, kände mig ensam, ständigt blev ”över” och fick byta skola eller bröt ihop och grät för att eleverna ständigt var elaka osv. skulle jag verkligen fortsätta som lärare då?
När inser man att man har valt fel (om ingen hjälper en att förstå det)?
Naturligtvis måste vi ha chefer som har mod och medel att hantera lärare som inte har den kompetens som förväntas eller krävs. Ska man få fortsätta att t ex kränka elever varje termin (som jag vet att fd kollegor gjort)? Nej, självklart inte!

Elevernas utvärderingar behöver tas på allvar och kritik från enskilda elever eller elevgrupper likväl som elevrådet får inte bemötas med ”det förstår ni väl att man inte kan!” eller ”Sååå kan man inte göra” eller att man helt enkelt lyssnar men inte agerar. Om samma kritik mot samma lärare dyker upp termin efter termin av olika elevgrupper finns det väl ändå underlag för att AGERA!

Utvärdera mera!