fredag 28 augusti 2009

Allt går...

Satte mig idag och gjorde om schemat för arbetslaget. Allt för att kunna fördela resurserna efter behov, inte efter generella direktiv. Det tog mig hela dagen faktiskt.
Vilka grupper har störst behov?
Hur fördelar vi ansvar, gruppstorlek och arbetsuppgifter så rättvist som möjligt?
Det var utgångspunkterna. Nu återstår bara arbetskamraternas "dom" sen får vi se om det går att sjösätta. Om det fungerar kan jag ta bort mina "skitförbannade" inlägg, för då är jag nöjd, klart nöjd... Wait and see...

Varför är det så viktigt att fördela gruppstorleken då?
"Är du avundsjuk att vissa har 20 medan du har 30?"
"Är det egentligen du som vill ha resurs, inte eleverna?"
Det är kritik jag fått när jag drivit detta "rättvisearbete".
Ja, visst är jag lite avundsjuk.
Men samtidigt: Nej, det handlar om kvalitet, svårare än så är det inte. Om jag inte hinner med alla elever i gruppen så kommer inte de svaga att nå målen och de duktiga blir inte utmanade. Jag kan i så fall endast rikta in mig på mellanskiktet, dvs G-gänget och VG-gänget. Inga toppar och inget utrymme för de som ligger sämst till (läs: sämst förutsättningar).
Därför blir det som, i vissas ögon, kan verka som ett projekt för att skapa rättvisa i gruppstorleken för lärarnas EGEN arbetssituation ett arbete som leder till att förutsättningarna för att eleverna ska lyckas i skolan blir mer rättvisa.

Bra förutsättningar för läraren och rimlig arbetsbörda ger bättre kvalitet och bättre möjligheter för eleverna, så enkelt är det. Och, visst är det skumt att samarbeta t ex med svensk-läraren som alltid haft resurs eller 20-grupp, medan man själv stått ensam med 30. Minns projektarbetet i SO/Sv för något år sedan. Svensklärarna i de två niorna som jag undervisade i var tre lärare på två klasser medan jag hade 30 i två grupper. De rättade 20 uppsatser var, medan jag rättade 60... Sånt känns inte alls bra.

Ska vi göra ett bra arbete med ämnesintegration måste förutsättningar och arbetsförhållanden vara rättvisa. Ett arbetslag där det finns avundsjuka och orättvisor, där gror inte kreativiteten!
Jämställdhet i ansvar, lön och förutsättningar är ett måste!

Trevlig helg/Janne

4 kommentarer:

Anonym sa...

Så jävla härligt att det finns sådana lärare som du. Du bryr dej . Underbart.

Janne sa...

Tack, men man får ta en del skit om man strider för det...
Det strider mot den gamla skolkultur där vissa ämnen och vissa lärare anser sig ha mer betydelse och att de skulle ha ett svårare arbete.
Det sitter aldrig i väggarna, även om man brukar skylla på det när det är svårt att utveckla eller förändra skolan.
Det är riktigt skitsnack. Det sitter nämligen i människor, en del sitter som betonghäckar som inte har förmågan att förändras eller se helheten. Man kör sitt race och stänger sin dörr, inget snack om delat ansvar där inte. Förändra den attityden så lossnar det...

Anna Kaya sa...

Jag säger som jag brukar säga när det gäller diskussioner som denna. Ju högre upp man kommer i skolsystemet, ju svårare är det att förändra.

Jag, som jobbar med år 1-6, tycker att vår organisation är stelbent och alltifrån flexibel, hur ska då er vara?

Jag anser att skolan har mycket att lära från förskolan när det gäller att arbeta i arbetslag och dra nytta av varandras kompetenser och "exptertis". Men som det ser ut nu är det alltför många lärare som är totalt ointresserade av att samarbeta.

Många arbetslag ser fina ut på pappret men så är det inte mycket mer än så. Ett arbetslag på papper.

Du gör ett jättebra arbete som kämpar för en rättvisare fördelning av resurser och tid. Hoppas det går igenom!

Lycka till!

Janne sa...

Jag har gott hopp... Förhoppningsvis gillar alla den nya fördelningen.Det kan ju bli grymtanden om man sett fram emot de tidiga dagarna i originalschemat om men nu behövs som resurs istället och får lite senare dagar. Fast en som jobbar på Volvo skulle tycka halv tre en fredag är lyx det med...
Är vi där för egen skull eller för en bra verksamhet? Mitt svar är ganska enkelt...:-)/Janne