Lördagstankar

Nästa vecka är det påsklov, men jag arbetar som vanligt eftersom jag har 40-timmarstjänst just nu.

Störande? Nej inte alls. Oftast är ju påsklovet, liksom sportlov och höstlov, endast en livräddare. En veckas avkoppling så att man kan återhämta sig från stressen och pressen man känner - samt att man allt som oftast ligger sjuk ett par dagar när stressen rinner av. Inget av detta stör mina dagar nu. Jag känner mig piggare, mindre stressad och gladare sedan jag bytte jobb. Vill jag tillbaka? Nej, helst inte.

"Uppdraget lärare" är svårt och utan adekvat stöd och backning är det nästan omöjligt. (Ska man dessutom slita ihjäl sig för en löneförhöjning på 200 kronor? Det är knappt ens värt att diskutera hur dåligt det är...)

Hur ska man i skolan uppmuntra och belöna utveckling, goda resultat, hög standard och bra undervisning om det inte ens finns något som visar att det man gör är värt något. Varför göra det lilla extra om man aldrig får något extra? Det är trots allt ett yrke och en yrkeskår, inte en hobby som sköts av ideella krafter. Jag förstår att fler och fler bara går till jobbet och river av sina uppgifter och sedan går hem. Tyvärr är det inte konstigt...

Det är inte heller rimligt att arbeta i en verksamhet som förväntar sig att man arbetar på helgerna och annan ledig tid, eftersom man aldrig hinner återhämta sig. Jag har kolleogor som känner sig tvingade att rätta arbeten och planera på jullovet trots att man är i fjällen och åker skidor. Man packar ner lite mat, skidor och JOBB - är det vettigt? Det är dags att titta över lärarnas arbetsförhållanden och arbetstider ordentligt om vi vill utveckla skolan. 40-timmarsvecka? Ja, jag är för!