I Istanbul men ändå hemma i tanken

Fast jag är så långt borta och har annat att tänka på så kan inte låta bli att kolla min e-post för att hänga med hemma. Läste protokollet från dagens arbetslagsträff. Men jag kan inte varas med och tycka, vilket stör mig lite :-) Tänk om man tar beslut som jag inte gillar... Hemska tanke...

Idag har vi besökt ett Art Center och träffat några unga konstnärer som berättat om sin konst och sin mening med skapandet. Det var intressant. Vi hann med en besök i en mycket vacker moské också innan vi avslutade med ett besök på Istanbul Modern som är ett modernt konstmuseum i stil med moderna museet i Stockholm. Samma stil faktiskt. En modern och fräsch lokal, ny konst, lite konstig konst, en chic restaurang och en shop. Lite stöpta i samma form faktiskt. Kändes inte som om vi var i Istanbul. Vi kunde lika gärna varit i Köpenhamn, Bremen eller Stockholm. Är konsten och kanske även kulturen på väg att bli en enda gemensam? Ingen skillnad mellan öst och väst?

Känslan i moskén var ganska go. Alltså; man kliver in från en rörig gata med massor av ljud och så hamnar man i en lugn, tyst och skön miljö som inbjuder till en stunds eftertanke. Man mediterar liksom efter en stund. Faktiskt så är lugnet i en tom moské mer påtaglig än i en tom kyrka. Genom att golvet är täckt av vackra och mjuka mattor känns det mer ombonat. Man tar av sig skorna, precis som hemma. Inga hemska dödade och uppspikade Jesus-figurer eller domedagsbilder som tvingar in en i en viss tankebana. Sen kanske jag inte skulle känna samma lungn om det var en Imam som talade eller massor av människor som bad, det är nog klart. Jag har lite svårt att förlika mig med den allsmäktige guden som styr och ställer.


Middagen på kvällen var otrolig. Tallrikarna bara fortsatte att komma in. Vi åt någon form av buffé, men de ställde fram rätterna åt oss att dela. Man åt och åt, det kändes till slut som om man var helt utmattad. Men gott var det.

Kursen är mycket givande. Inte bara själva kursen, även att möta olika lärare från alla dessa länder är berikande. Jag har pratat en hel del med de rumänska lärarna. Att vara lärare i Rumänien är ingen dans på rosor (inget är en dans i Rumäninen just nu). De tjänar 2000 svenska kronor i månaden och det finns inga andra jobb att söka. Man ska alltid jämföra, som han sa i Mitt liv som hund...

Jag rekomenderar ALLA att söka SMILE-kurserna när de går nästa gång. Resa och boende, mat och hela kursen och upplevelsen på köpet. Dessutom kan du räkna det som fortbildning - VAD VÄNTAR NI PÅ? SÖK!

Turkiska hälsningar JANNE