Jaha, jag var på anställningsintervju på arbetsförmedlingen i veckan som gick.
Fick inbjudan idag till att vara med i nästa steg i rekryteringen, men jag valde att avstå. Efter intervjun insåg jag att det inte skulle bli så stor skillnad mot idag förutom att det roliga att träffa eleverna skulle försvinna. De har också 400 arbetsuppgifter, telefoner som ringer i ett, allt är akut att lösa, för lite tid för enskilda samtal och det är stora grupper mest hela tiden, underbemannat, svårdefinierat vad som är arbetsuppgifterna osv. Största skillnaden vore väl att jag fick gå ner i lön - låter som ett strålande byte :-) Fortsätter med att vara lärare ett tag till...
Egentligen vill jag inte byta jobb.
Jag vill trivas med mitt jobb och känna mig tillfreds med det jag gör och de resultat vi når, ja eller det man åstadkommer tillsammans med eleverna. Jag vill gå till jobbet och känna att det är givande, kreativt och utmanande samtidigt som jag känner att jag hinner med det jag ska och där utöver har tid för en massa intressanta projekt eller teman. Tyvärr är det inte så det känns just nu, som jag skrev tidigare så verkar alla gå på knäna mer eller mindre, men snart börjar utvecklingssamtalen då blir det ju indre tid över att oroa sig ;-)
Snart är det ju jul också...:-)
Ha det!
1 år sedan
1 kommentar:
Jag funderar i samma banor. Trots att jag vet att jag är en bra lärare och viktig för många elever så tror jag inte att jag kommer orka så mycket längre till. Känns som man är i ett skruvstäd som dras till allt hårdare. Fler arbetsuppgifter och mer kontroll.
Usch, säger jag.
Skicka en kommentar