Magister-Janne

Öppet hus

2012-01-27T14:17:00.003+01:00

Idag har jag städat och gjort klart vår tekniksal, dels inför öppet hus men främst inför våra kommande lektioner. Det var värdelöst att ha lektion i en sal som kändes som en soptipp med prylar och verktyg, kartonger och skräp överallt.

Nu är det "preussisk ordning" och det blir till att hålla efter salen med fast disciplin ;-)

I morgon är det öppet hus. Trist jobba lördag, kul möta föräldrar till blivande elever. I dagens värld är det ju livsviktigt för skolan att många väljer oss, annars blir det nedragningar...

Högmod går före fall

2012-01-23T07:23:00.004+01:00

Vi har börjat med PIM, Praktisk IT- och mediekompetens på skolan. Lätt match tänkte jag, jag är ju ganska van... men inte då. Underkänd på första uppgigiften. Hade ingen koll på vad seriffer var och så följde jag inte instruktionen som man skulle. Så går det när man tror att man kan;-)

Nu är jag inne på video-delen, steg 3.Inte så lätt visar det sig. Jag har ju aldrig redigerat eller skapat film. Den digitala videokamera som jag köpte till jul för något år sedan är väl kanske använd sammanlagt en timme. Blir liksom inte av. Får lära stora tjejen att filma så kanske det bir något...

Ganska kul med film i undervisingen inser jag nu när jag ser intruktionsfilmerna på PIM-sidan. (Kanske läsa in och filma undervisning så kan jag sitta vid skrivbordet och undervisa i aulan ;-)...

Religionskursen börjar lida mot sitt slut. Bara en PM av 6 kvar att skicka in, snart framme och då kan jag inkassera 15hp i religionssociologi påbyggnadskurs. Himla kul och intressant, trots en del jobb. Men när läsningen verkligen leder till att man lär sig nya saker så är det ju både kul och utmanande. Min sista PM handlar om Chris Hedges bok om amerikanska fundamentalistisk kristendom. Helt klart, de är inte kloka! Köp den och läs den! Jag ska skriva mer om den när min PM är klar.

Att delta i demokratin

2012-01-18T10:32:00.004+01:00

Kanske beroende på att pappa är SO-lärare...

Miffon+

2012-01-15T18:19:00.003+01:00

Jag lyssnade återigen en stund på Miffo-radio i P4. Utvecklingsstörda som gör radio för alla, även normalstörda. De gör det med bravur. Klart bättre är morgonradion som mer och mer liknar förfest med tre fyra kompisar som sitter och snackar fritt (utan manus) och garvar åt egna skämt och delar med sig av tråkiga insikter eller privata saker som kanske inte skulle yppas i radio... Jag vill inte veta...

Hur som helst:
Idag handlade det om makt. Man ställde frågan om vad man skulle göra om man hade makt, om vilka som har makt osv. Bäst var en av programledarna som menade att om hon hade makten så skulle hon tvinga alla politiker att bo i ett LSS-boende så de vet hur det är innan de tar beslut om sånt.

Fullfölj den tanken: alla arkitekter och politiker som bygger ett bostadsområde ska bo där själva, landstingets politiker ska jobba på akuten eller andra ställen för att kunna ta beslut, VD:n behöver ta en PRAO-period på golvet för att kunna ta beslut. Kanske inte en helt felaktig tanke:-)

Varför lyssna på en som inte lyssnar?

2011-12-29T19:52:00.004+01:00

Efter en veckas ledighet är livet ganska gott:-)
Fast de krävs nya tag efter helgerna vad gäller kroppsliga aktiviteter...;-)
Första julen på flera år som jag inte var utmattad efter avslutningen. Skönt att vara resurs och att jag bara hade två egna grupper i SO i november och december. Allt som jag skulle göra och lite till hann jag med. Hur ofta känner man så? Sen arbetar jag i ett arbetslag där man med glädje går till jobbet varje dag. Vi skrattar ofta och hjälper varandra. Yes we can...

Till saken:
Efter lovet, första dagen innan eleverna kommer - den enda dagen där vi skulle kunna planera och dra upp linjer för terminen som kommer - den ska tillbringas i sporthallen på Kick off med bland annat förvaltningsledningen och inbjuden moderator från TV-sporten (?). Lite kick down att lyssna på när förvaltningsledningen "snackar skola" (ja, det står så i inbjudan). Flera av kollegorna står lika frågande som jag - varför då?

En annan sak:
Julpyntet och julgranen åkte ut. Före nyår blir det ojul igen;-)
Tomten kom för övrigt och det tindrade i stora tjejens ögon. Väntan var lång från morgonens första fråga: när kommer tomten?

Gott nytt år!

snart 10 000 besökare

2011-12-18T08:31:00.004+01:00

Vem blir 10 000?

Häftigt att kolla sidräknaren och se hur många som tittat in på min blogg.

Tyvärr hinner jag inte skriva lika mycket just nu. Små barn, jobb, studier tar tid. That's life.

Avsluting i veckan. En termin i backspegeln. Fortfarande konstigt hur kommunen med ena handen skär i kvalitén och sparar pengar samtidigt som man är oroad över sjunkande resultat. Svår matematik? Nej (självklart) inte.

Korvstoppning?
Träffade en fd elevs förälder som uttryckte oro inför andra barnets skola. Skulle ha SO-prov i veckan. Industriella, amerikanska och franska revolutionen i ett prov på 40 minuter. Är det nya läroplanens vilja att vi ska trycka in mer och mer fakta, korvstoppning? Jag gillar inte tendensen. Men med allt fokus på faktainnehåll kommer det kanske ta väl så lång tid innan lärarna vågar sålla och välja bort av rent pragmatiska skäl. Vi har inte mer än 3x60 minuter per vecka i tre år - kanske behöver vi ett tionde år för att få med allt...

Fusk

2011-12-14T21:29:00.004+01:00

Trist när man upptäcker fusk, speciellt från elever som rimligen skulle klara av att göra sitt arbete på egen hand utan att stjäla andras texter. Jag läser just nu loggböcker i religion och i slutet av femtiotalet loggar så dök det upp avskrifter från olika sidor på nätet. Ja, man blir lätt misstänksam när meningar med ord som "sålunda efterfrågas" eller "vilket prioriteras" dyker upp i en i övrigt ganska vardaglig svenska. Men jag blir så besviken ändå. Så onödigt. Att söka och klippa ihop sitt fusk tar lika lång tid som att skriva själv...

Hela uppgiften har varit ämnad att träna reflektion och resonemang snarare än faktasökande och repetition. Det har varit svårt eftersom det är första gången de "utsätts" för den typen av uppgifter. Det ger mig ytterligare kvitto på att det är bra att arbeta mycket med resonemang och reflektion i olika situationer och uppgifter eftersom det underlättar förståelsen.

De nior jag hade senast var riktigt duktiga och där fick man nästan stoppa dem så att det inte svällde ut till 25 sidor för en del. Men de var ju trimmade i det från sjuan. För de flesta ramlade slanten ner i slutat av åttan eller början av nian, så det tog ett tag av enträget nötande;-)

Dock en lärdom: Vi måste hjälpa dem att citera och använda citat som teknik för att få fram eget budskap. Det klarar de inte, men om de fick lära sig det skulle de ha stor nytta av det. Jag gillar ju själv att citera när jag skriver mina PM i religionssociologin - som jag snart är klar med (två PM kvar...). Det får en annan udd tycker jag och med hjälp av citaten kommer min egen tanke igång. Det triggar och lockar liksom till eftertanke och reflektion.

Nytt ord?

2011-12-08T14:13:00.003+01:00

Apatiserad, är det vad en del elever är. Man har ingen vilja, inget driv, knappt några drömmar. Spelar man bara datorspel och skiter i allt? Men det verkar i alla fall vara vanligt idag med apati bland eleverna. Är de apatiserade, dvs inlärda i håglöshet, ovilja och apati? Om det ens är lite sant så blir jag orolig.

Många elever är ambitiösa och har vilja att nå någonstans och bli något, men många verkar inte ens orka se framåt två veckor utan lever i nuet fullständigt. Man leker hellre med sin coola telefon än arbetar i skolan eftersom man inte ser någon mening med skolarbete eller att uppnå resultat. Kämpa...vad är det?

"Jag skiter i allt, men det skiter jag i" sjöng Uggla, är det så vi ska ha det?

Hur undviker man håglösheten och apatin?

Nöjen också

2011-12-01T21:10:00.002+01:00

Jag var med en kollega på David Batras föreställnig "Det var ju synd" i kväll. Det var en riktig höjdare. Trots sin lågmälda framtoning är han rejält fyndig och kul. Igenkänning och vardagstankar tillsammans med alla de lappar som han samlar på. Helt klart värt att se!

Vardagssyssla?

2011-11-24T11:08:00.002+01:00

Mirakeltrasor eller super-skrubb-svampar i all ära, men kan ingen skapa en skolbänk som inte går att klottra på... Allt går i en svag ton av grafitgrå efter allt klotter och alla försök att torka bort. Ett litet lager av grått sitter alltid kvar.

Vissa klassrum är verkligen i behov av nya ytlager. Färg och bänkar, gardiner och skåp. Allt är slitet. Tyvärr så är det ju så att om det är skitigt så blir det skitigt, kanske om det kunde bli rent och snyggt så fick det vara rent och snyggt.

Skillnaden är markant mot de delar av arbetslaget som vi hunnit måla om. En helt annan känsla och det får faktiskt vara ifred bättre.

Positiv miljö ger efffekter och motsatsen är inte svår att räkna ut...

Tillbaka i smeten igen...;-)

2011-11-22T15:15:00.004+01:00

Hade två föreläsnigar idag om religion, eller vad religion är och innebär. Kul att vara tillbaka i det faktiskt. Det är ju nästan ett år sedan sist. Lite trevande i början, men klass nummer två var enklare. Det blir alltid bättre med power point till föreläsningarna. Bilderna lättar upp och skapar assosiationer och sidospår (Ibland är det i dem som det händer...).

Stora dottern blev citerad. Hon frågade igår mig varför jorden finns. Ingen aning faktskt svarade jag. Jo, därför annars skulle vi flyga omkring i rymden, hur kul är det? Bra med en egen teori som ger svar även om det kanske inte är hela sanningen så fungerar det kanske så att hon 'vet' hur det är. Parallell till religion. Även om svaret man får inte är 100% sanning så är det skönt att 'veta' hur det är och hänger ihop så man slipper undra omkring det mer...

Tisdagstankar

2011-11-08T19:22:00.002+01:00

Hemma med sjukt barn. Skönt att det finns VAB, för hur skulle man annars klara sig? Brukar tänka på det när man talar om att sänka skatter hela tiden. Förr eller senare så räcker pengarna väl inte till det som jag tycker är viktigt. VAB, föräldrapenning, sjukpenning (men där är det redan ättestupa som gäller), a-kassa, handikapphjälpmedel osv.

Hur som helst...

Det blev himla snyggt när vi målat om i korridoren på skolan. Ett klassrum och ett grupprum hann vi med också. Bara fortsätta att pimpa arbetslaget så att det sprider sig en positiv anda och känsla i alla salar. Färg gör underverk verkligen.

Har börjat att ha SO i två nior. Jag ska ha dem resten av terminen eftersom deras lärare fått barn. Lite trist att inte vara i arbetslaget på heltid som jag varit ett tag nu. Men samtidigt kul att undervisa. Vi ska köra religion. Gruppövningar och loggbok. De blev glada när jag sa att det inte blir något prov, de tror visst att det blir enklare utan...haha jo tjena..:-)

En terrormakt - helt klart!

2011-10-29T13:35:00.003+02:00

Situationen i Jerusalem, Gaza, Västbanken eller var man nu sätter ner fingret i den Palestinska myllan visar fortfarande att Israel är en terrormakt.

I tidningen Folket läste jag en mycket bra debattartikel idag angående att man byter en israel mot tusen palestinier. Självklart är det så, det är ju Israel som fängslar palestinier, inte tvärt om. Läs hela debattinlägget!

När jag tänker på att israeler medvetet saboterar dricksvatten, stjäl odlingsmark, hus och lägenheter, sågar ner olivträd eller hur israelsiska barn kallar palestinska barn för hundar och dessutom kastar sten på dem, när vägspärrar omöjliggör alla former av normalt liv för de som råkar bo på fel sida av en israelisk vägspärr eller mur (på Palestinsk mark) med argumentet att man fick marken av Gud för 3000 år sedan - då blir jag mer än förbannad. Den judiska staten Israel avpersonifierar och trakasserar palestinier på nästan samma sätt som nazisterna gjorde med judarna i Warszawa... Man häpnar. Med den historien borde man vara mer ödmjuk.

Synd att ingen lyssnar på de israeler som faktiskt inte stödjer förstryck och ockupationer...

Politikerbesök

2011-10-28T08:55:00.002+02:00

I tisdags hade vi 'storfrämmande' av politiker i nämnden. Bra att de kommer ut och lyssnar, men förvånande att de blir förvånade över läget i skolan. Alla de talade med redovisade samma bild, nämligen att vi är för få och att tiden inte räcker till. Stress och trötthet är vanligt osv.

Vi tog även upp att underhåll av lokaler och andra viktiga investeringar saknas. Skolan har t ex ingen återvinningsstation trots mängder av påstötningar och artiklar i lokaltidningarna. Skolan verkar inte så viktig i Kommunfastigheters ögon. Som jag skrivit tidigare: utan en fungerande och bra miljö så är det svårt att få det andra att fungera. De fysiska förhållandena är viktiga för en god pedagogisk miljö.

Vi la fram kritiken att man först sparar 80 miljoner på verksamheten och sedan 'tillför' 8 för att höja betygssnittet. Det känns lite som 'att ge kryckor till en medvetet stympad'...

Kritiken var även tydlig inför hur hela sammanslagningen gått till. Man kan inte som högsta chef stå och lova guld och gröna skogar om man inte sedan vågar ta ansvar för det som inte gått som man lovat. T ex så var snacket att vi skulle bli fler i och med sammanslagningen, alltså skulle det bli fler pedagoger, men resultatet var tvärt om. Löftena var bara ett sätt att tysta och lugna kritiken. Konstigt att politikerna inte följt upp tidigare, samtidigt som det är väldigt bra att de gör det nu. Hoppas bara att det leder till en förändring av förutsättningarna nu.

Naturligtvis lyftes det fram positiva saker, som stämningen i arbetslaget, möjligheten till internationella projekt, viljan till utveckling osv. Även hur bra personalen arbetat med att mötas i nya arbetslag.

Vecka 44 ska vi, trots att det inte är vårt jobb egentligen, måla om och göra snyggt. Det borde renoveras av fastighetsägaren, men vi vill inte stå i skiten längre så nu målar vi själva. Jag var på färghandeln och köpte allt vi behövde. Det kommer att göra skillnad.

Vi har pratat en del om att 'rycka upp oss' och vi börjar på flera håll. Dels med en extra resurs (jag) och dels med lokalerna. En god lärandemiljö kommer att vara grunden för en förändring. När eleverna exempelvis kliver in i det grupprum som vi målat i en varm färg, ställt i ordning och där det är mysigt så blir det en helt annan stämning och arbetsro. Det är ju den stämning och känsla man vill ska råda i hela arbetslaget.

söndagstankar

2011-10-23T18:36:00.002+02:00

Jaha, helgen är snart slut, men det ska faktiskt bli kul att komma till jobbet måndag morgon. Stämningen i arbetslaget är mycket god, trots att alla verkar ganska slitna. Det saknas tid och energi för att göra en massa viktiga, men inte prioriterade saker. Som t ex att plocka i ordning bland böcker och grejer, fixa i klassrummen och på något sätt hålla den fysiska miljön i trim. Tråkigt nog så sker inte underhållet heller i den hastighet som man kunde hoppas. När det tar för lång tid för att få saker fixade och skåp står utan glasdörrar, bänkar är 'halta', lister saknas, klotter är kvar, gardiner hänger på 'tre kvart' osv. så blir det liksom hela tiden som att det bara blir värre, ja det känns lite skräpigt på något sätt. Det behöver vara snyggt för att det ska få vara snyggt... är det skräp så blir det skräp liksom.

Jag talade med en kollega som jag jobbade ihop med för 8-10 år sedan och som jag nu återförenats med. Hennes känsla är att man inte har tid eller energi till mycket av det som vi gjorde då (i forntiden). Vi fixade klassrum, målade, planerade teman, hade krukväxter och det fanns tid för att vara i korridoren, möta elever mm. Men så är det inte nu längre, tyvärr. All tid försvinner in i administration och allt detta domumenterande samtidigt som klasserna är ganska mycket större, gruppdelningarna är få och klimatet rent socialt faktiskt sämre precis som kunskapenivåerna hos eleverna. Det är helt enkelt så mycket mer att göra för att göra det dagliga jobbet att det lilla extra som att skapa en trevlig miljö hamnar på efterkälken. fast det är ett stort problem. Det börjar på något sätt alltid i den fysiska miljön. För att få resultat måste man först skapa trivsel i den fysiska miljön - tror jag i alla fall.

Man samtidigt, det är inte klokt när man hör hur lärare köper egna städmateriel och städar sina klassrum varje fredag för att det annars ser ut som fan när eleverna kommer. Faktiskt så hörde jag det av en kompis att en lärare i deras bekantskapskrets berättat just det. Hon köpte egna städmaterial!!!

Min kompis som arbetar statligt höll på att svimma. I hennes värld finns det INGEN som skulle göra en liknande sak. Att köpa arbetsmaterial eller utrustning för egna pengar, nä inte en chans! Man visst är det ett vanligt fenomen inom skolan? Vi handlar filmer eller böcker, såpa och trasor, pennor, papper, pärmar, skrivbordslampa (ja det har jag gjort eftersom det inte finns att tillgå). Vi måste som kollektiv sluta med sånt.

Om det inte finns pengar, nä då kan vi inte leverera. Så enkelt är det. Arbetsmaterial och liknande måste väl ändå finansieras av skolan, inte av enskilda lärare. Men hur många lärare kan säga att de INTE köpt arbetsmaterial för egna pengar. Jag har till och med hört om dem tröttnat och köpt egna datorer eftersom det alltid var kö till den enda som fanns i arbetsrummet... Suck vilket skämt!

ÖPP blir Effekt

2011-10-21T21:40:00.002+02:00

Spenderade dagen i Stockholm och deltog i en konferens eller vad man ska kalla det om ÖPP (Örebro preventionsprogram) som ska förändras och utvecklas under en ny flagg - EFFEKT. Inspirerande att ta del av senaste forskningen och resonemanget om hur bra eller hur effektivt det är att köra ÖPP/Effekt med tonåringar.

Visst är inte resultaten gällande alkoholvanor lika markanta i sina skillnader idag jämfört med första studien, men när man kört ÖPP och sett vad föräldramötet kan bidra med så tror jag på idén. Även om alkoholdebuten inte påverkas i den grad man kanske trott så är de positiva effekterna många. En viktig sak är att föräldrarna faktiskt går på ett möte för att möta varandra, inte bara lyssna på min tråkiga information (som de kan läsa på hemsidan). Vi behöver verkligen fundera på HUR och VARFÖR vi har föräldramöten. Måste det vara så trist att pappor och mammor somnar? ;-)

Äntligen...;-)

2011-10-18T21:30:00.002+02:00

Efter två dagar på jobbet, nygamla jobbet är läget gott. Trivs riktigt bra. Hittat tillbaka till en arbetsglädje faktiskt, redan.

Det finns en hel del att göra för att skapa bättre förutsättningar för elever och lärare. Att vara resurs är kul och vid sidan av det har jag tagit på mig att, utöver lektioner, sköta om lokalerna lite och vara i korridoren med eleverna. Just att vara i korridoren är en av lösningarna på problemen som skolan står inför. Närvaro, ögon och möjlighet att knyta kontakt med lärare utanför klassrummet. Redan finns det de som söker kontakt och som man säkert får mer att göra med framöver.

Det är skönt att vara tillbaka bland eleverna, relationen med dem är som vanligt stimulerande samtidigt som jag känner att energiförrådet och tålamodet är klart mer fyllt nu än förra hösten efter sjukskrivning och vantrivsel. Att vara bland kollegor där man garvar ihop och där man känner sig behövd, uppskattad och eftertraktad - det är skönt.

Det tråkiga, men utmanande, är att ta tag i den tendens på skolan och som handlar om ökat klotter och 'tråkiga' eller negativa attityder som skapat ett lite hårdare klimat bland eleverna. Men jag tror verkligen att det är möjligt att vända trenden, att faktiskt skapa den skola som eleverna och lärarna förtjänar - även om skolan i höst haft mindre pengar än någonsin att röra sig med. Heja kommunen, först dra ner så mycket så att alla går på knäna, sen komma och lägga fram ett riktat stöd för att höja betygssnittet i elfte timmen! Jo, tjena... vilken bragd...

Vi kan bättre! Börja med skolan så kommer det av sig själv... typ!

Kort comeback

2011-10-12T08:15:00.002+02:00

Dagisviruset slår till för första gången.. Efter en veckas inskolning och en enda dag 'som vanligt' slog det till. Dunderförkylning på den lilla. Bara att stanna hemma. Så det blev bara en dag till att börja med, men det var så himla skönt att vara tillbaka. Kul med kollegorna och att träffa elever igen. Får ta nya tag nästa vecka...

End of the road...

2011-10-07T18:49:00.002+02:00

...ja eller början på något nytt. På måndag ska jag återigen kliva in på jobbet i arbetslag C, mitt ursprungliga arbetslag. Även om det inte ser ut som sist eftersom det är andra elever och efter en ganska stor personalomsättning i och med sammanslagningen, är det inte lika som det varit. Fast det spelar ingen roll, det är som att komma hem ändå. Jag var förbi i veckan med äppelkaka och 'firade'.

Lilla tjejen (14 månader) skolade jag in på dagis i veckan. Tre dagar med pappa sen var hon på egen hand. Och det har gått bra. Man blir fachinerad över hur anpassningsbara de är de där små. Ja och sen är ju vår förskola helt underbar...

Studierna går bra och det är ganska kul att skriva PM om religionssociologi, även om det är ganska knepigt ibland att förstå det man läser. Lättläst verkar inte vara en grundidé för de skribenter jag arbetar med just nu. Men innehållet är i stort intressant - det handlar om sekularisering i samband med moderna samhället, feminsm, genus-paradoxer och gamla sociologers visioner och tankar i nytt ljus mm. Kul att ta del av och få möjlighet att läsa kritiskt. Men det är som sagt ingen 'walk in the park' att kapa åt sig dessa 15hp. Samtidigt är det lärorikt att byta perspektiv och sida från lärare till elev ibland.

Redo för comeback

2011-09-30T20:55:00.002+02:00

Jaha nu börjar det närma sig och nu vet jag mer om framtiden.
Efter att ha träffat min nya chef ser jag ljust på comebacken. Exakt var jag hamnar är inte klart till 100%, men helheten och uppdraget känns lockande. Stort fokus på resurs för att öka betygssnittet och behörigheten från 75% till 85%, ett direkt uppdrag skolan fått av förvaltningen. Det ska jag fokusera min kraft på i höst. Låter bra. Då kanske jag har energi kvar till studierna också...

De bitar som saknades tidigare har nu fallit på plats. Skönt att avsluta det gamla och gå vidare med ett smile. No more tappade sugar, typ...:-)

Har lovat att komma upp med äppelkaka till nya arbetslaget i veckan.

Det är otroligt viktigt att man har/får en bra start med dem man ska arbeta och framför allt med dem som ska "bestämma" över en. Det känns som om det börjat bra.

Yes we can...;-)

Nedräkning

2011-09-29T19:10:00.001+02:00

Nu är det bara 6 arbetsdagar kvar till min comeback.

Lite pirrigt - ringrostig? Ja kanske lite... har ju inte undervisat på högstadiet sedan i början av januari. Efter utflykten under våren till vuxenutbildning så ska dert faktiskt bli kul att börja om på nytt. Jag kommer ju att få nya arbetsuppgifter, eller i alla fall grupper och arbetskamrater. Fast vad eller vilka vet jag inte förrän på fredag då jag ska träffa min nya chef.

Känns som att det kan bli bra.

Studierna går framåt trots en tillfällig svacka...länge sedan man läste akademinska texter på engelska... Många konstiga ord och uttryck... Men det går framåt sakta men säkert i alla fall. Fast det är ingen "walk in the park" att plugga och ha småbarn samtidigt.

Sinnen

2011-09-28T09:31:00.002+02:00

"Dina sinnen är som en fallskärm, de fungerar bara om de är öppna!"
Det läste jag på en lapp uppsatt av personalen på min dotters förskola.
Fyndigt och sant!

Onsdag i regnet

2011-09-21T12:36:00.002+02:00

Börjar klarna, inte på himlen i alla fall...

Kommer tillbaka till skolan den 10 oktober. Tillbaka till "gamla skolan" och till ett nytt arbetslag (troligen) men med tanke på att jag redan börjat bolla idéer med en av mina gamla kollegor från arbetslag C där vi ska kunna samarbeta över arbetslagsgränserna, så är jag rätt nöjd - I alla fall med placeringen.

Sen finns det andra saker som ska falla på plats, men det löser sig väl.

Har börjat läsa religionssociologi vid Umeå universitet på distans. Det var lite knepigt i början att läsa facklitteratur på engelska, men man kommer snart in i det. Läser om nya religiösa rörelser just nu. Ska bli ett PM. Lite annat perspektiv i detta än vad man hade när jag läste religion B. Klart mer objektivt och mindre fokus på sekter och hjärntvätt. Fast lite svårt att hinna med att läsa när det är efter läggdags som det är lugnt hemma. Men 3000 sidor och 6 PM verkar lite som att bestiga ett berg:-)

Inlägg i lönedebatten: Skolor verkar ha svårt att hantera individuell lönesättning. Varför då? Är utrymmet minimalt att ge olika eller är det andra saker som styr. Både och. Men man verkar placera in personalen i fack med olika summor, utan att verkligen se varje lärare utifrån den enskildes specifika kompetens eller arbetssätt. Därför blir det svårt att föra resonemang om vad man anser att man är "värd" osv. Det spelar ingen roll typ, man är redan "lagd på en hylla" märkt med 150:-, 350:- eller 550:-. Sen är det nog sagt om det... Det är inte bra. Eller har jag fel?

Tisdag i september

2011-09-13T10:19:00.004+02:00

Snart är min föräldraledighet över, men trots att jag börjar om tre veckor har jag ingen riktig koll på var jag ska vara. Synd.

Fick i går eftermiddag en inbjudan till comenius-seminarium i december här i Eskilstuna. En möjlighet att träffa eventuella nya samarbetspartners och skapa eller utveckla samarbeten.

Direkt startar idéerna att poppa upp i huvudet... hur kan man göra? hmm...

Vi har redan (min kollega som jag gjorde förra EU-projektet med) via mail och sms kläckt lite idéer som skulle kunna fungera som underlag för ett seriöst arbete. Nu gäller det att sätta sig ner och använda det ihopspånade underlaget och skapa något som skulle fungera som ett projekt. Att hitta underlag i läroplanen är oftast inte så svårt. Det gäller att formulera en spännande och trovärdig ansökan så att den dels beviljas och får många samarbetspartners och dels går att genomföra under rimlia förhållanden.

Det är i spåneriet som idéerna föds. Man måste våga tänka konstigt, utanför ramarna och knäppt innan man hittar det som faktiskt fungerar. Man får inte vara rädd att en idé inte bär eftersom om den är dålig så kanske den föder en annan idé, och då var den helt plötsligt viktig ändå...

Tänk vad roligt det vora att få arbeta ihop igen... Tyvärr är vi nog inte i samma arbetslag, men det får inte stoppa ett oss från att skapa ett internationellt projekt. Det fixar vi... Yes we can!

paragrafryttare eller nötter?

2011-09-05T15:23:00.002+02:00

I aftonbladets webbtidning kan man läsa om pojken som söker TVÅ dagar ledigt i höst. En dag för älgjakt och en för utlandsresa. Rektor beviljar inte med motivation att skollagen säger så... Suck!

Är det så rigid den nya skolan ska vara tror jag att jag vill hoppa av. En elev som är åtta år och som kan få åka till London med familjen har möjlighet att uppleva och lära saker som skolan inte alls kan erbjuda. För att inte tala om möjligheten att prova på och lyssna på riktig engelska.

Vi har haft elever som rest utomlands i månader med katastrofala följder, men även de som klarat av att vara borta tre veckor utan att tappa något alls. Lärande sker inte bara i klassrummet, precis som utveckling som kan äga rum i skogen på älgjakten, kanske på utlandsresan eller på ett museum...

onsdagstankar

2011-08-31T09:58:00.003+02:00

Hej och hå, nu ska det satsas på mattelärare... men är det rätt medicin?
Fortbildning är alltid bra, men är det lösningen på problemet?

I svd skriver Johan Wendt bland annat:
Problemet för svensk matematikundervisning ligger snarare i för få timmar matematik på schemat, storleken på klasserna och att varje elev får lite tid att individuellt diskutera med läraren.

Klokt... Om problemet är brist på tid hjälper nog inte att endast kompetenshöja.

Som SO-lärare ser jag verkligen tid som en bristvara när man ska försöka klämma in alla de olika områden som läroplanen nu "påtvingar". men som jag tidigar eoch ALLTID menat så är ämnesövergripande arbetssätt enda möjligheten att lyckas med uppdraget. Det är ganska långsökt att förvänta sig att eleverna kan skapa sammanhang om inte skoldagen hänger ihop. Att gå från en timmes lektion till en annan där inget hänger samman skapar kaos. Men det har jag ju tjatat om tillräckligt (eller?)

Christermagister skriver också om att "kasta en påse pengar på lärarna" som svd uttrycker det. Läsvärt...

Hälsade på nere på skolan i måndags. Tre arbetslag. Först på faktoriet som jag senast hade som arbetsplats. Kändes lite avlägset ändå. Sedan på arbetslag C där jag huserat i nästan tio år tidigare - som att komma hem igen... Sedan smet jag snabbt in i arbetslag A där jag visst ska ha halva min tjänst och där jag haft en klass för något år sedan. Många nya ansikten och måmga nya relationer att skapa. Splittrad känsla, ja typ...Frågan är var jag kommer att känna mig mest hemma?

Fast just nu trivs jag ypperligt att vara hemma med den minsta tjejen på heltid. Ibland sover hon en stund och man hinner sitta vid datorn en stund...Dessutom börjar det ploppa upp trattkantareller/trumpetsvamp för fullt nu så skogen lockar också. Det lär väl bli några liter.

Jag ska läsa religion vid Umeå universitet i höst. En halvfartskurs (påbyggnadskurs) på distans. Religionssociologi. Ska bli intressant. "Gud är död" är titeln på en av de obligatoriska böckerna...passande för en hedning/ateist/agnostiker som jag:-)

ha det/J

Studiebesök med dottern

2011-08-26T19:00:00.002+02:00

Jag tog med mig stora tjejen till Tom Tits experiment (eller "instrument" som hon sa då experiment var för svårt;-). Flera timmar av nya och gamla intryck. Det finns många roliga saker att testa även om en femåring är lite för liten tyvärr. En heldag med tågresa, fika på tåget, bussresa, besöket och dessutom var det tivoli i Södertälje:-)

Det var ett par skolor på besök och eleverna gick i mindre grupper och "upplevde". Konstigt tyckte jag då det kommunicerades på engelska av flertalet elever (förutom de som var från Arvika då...). Engelska skolan? Jag vet inte men det kändes lite skumt på något sätt. Visst är det väl jättebra att man tränar engelska, men hur går det sen om man inte lär sig att använda t ex en NO-språk på svenska och sedan hamnar i vanlig klass på gymnasiet? Ska man lära om från början då? Vad jag vet så läser man NO på engelska i engelska skolan och det tycker jag verkar svårt. Erfarenheten är ju att t ex fysik är som att lära ett nytt språk även på svenska. Hur svårt blir då inte att läsa det på ett nytt språk? Fast det är klart; de pratade himla bra...

KLICK

2011-08-22T13:14:00.002+02:00

Ja, ibland säger det "klick!" och man har en kollega som man funkar smidigt ihop med. Jag träffade den där kollegan i fredags kväll. Min "gamla" kollega som jag tyvärr inte arbetat ihop med de sista två åren (!). Synd faktiskt.

Jag inser mer och mer att en orsak till att jag tvekar inför att fortsätta är att jag inte får eller kan arbeta med honom på skolan. Det var så skönt att inte behöva tänka på prestige eller fundera på om en idé är bra eller dålig, vems idén var från börja eller vem som ska göra vad. Ansvar, arbetsfördelning och samarbete som fungerar till 100% - hur ofta hittar man det? Men samtidigt: hur svårt ska det vara att ämnesintegrera, samarbeta och arbeta tematiskt? Jo, konstigt nog så verkar det sitta kvar gamla principer om hur man "måste" göra och rädslan inför att testa nya kreativa vägar är stor.

Det är inte bara att sätta ihop enskilt kompetenta lärare och på så sätt automatiskt få kvalitet och utveckling. Nej, det finns andra parametrar, andra värden som spelar stor roll. Jag tror man måste arbeta mer med gruppen, relationerna och förståelsen för varandra om man ska skapa grogrund för samarbete och utveckling.

Om jag återgår till min tjänst på skolan så kommer vi att söka samarbete trots att vi är i olika arbetslag och inte delar några grupper. Men det ska gå...

Om jag återgår, som sagt...

Tisdag, augusti 2011

2011-08-16T19:45:00.002+02:00

Tittat in på jobbet, träffat rektorer för att diskutera framtiden, ja eller snarare tjänsten efter pappaledigheten. Verkar ok, men det ska bli intressant att se vad som hamnar i lönekuvertet till slut. Jag var ju tjänstledig i våras när nya avtalet gjordes upp. Jag vet ännu inte vad lönen blir. Jag vet ju vad jag vill/kräver, men det är ju inte samma som vad det blir...

Som en kollega brukar säga: "de får vad de betalar för!" Ja, faktiskt så är det nog så vi måste resonera. Om lönen/löneutvecklingen inte är bra så får man helt enkelt sänka arbetsinsatsen så att den hamnar i paritet med den utbetalda lönen. Varför jobba "ihjäl sig" och vara en drivande kraft framåt om inte kompetensen och lönen faktiskt hänger ihop.

Det är dock skönt att slippa jobba ett tag. Men med två små tjejer är man inte sysslolös direkt.

Funderingar om behörighet

2011-07-24T08:56:00.004+02:00

Inför höstterminen fick jag veta att man planerar att låta mig ha två klasser i svenska fast jag inte har svenska i min utbildning. Visst klarar jag säkert av det, men utan erfarenhet och utbildning så är man lite dåligt insatt i betygskriterier och ämnesinnehåll. Det är en sak att formulera intressanta uppgifter och utmana eleverna och en helt annan sak att sätta rimliga betyg. Är det vettigt att använda lärare i fel ämnen? Nej, helst inte. Om det finns andra lärare som t ex har svenska och historia så är väl de mer lämpade att undervisa i svenska...?

Halvbehöriga SO-/NO-lärare (som saknar ett eller flera ämnen av de fyra) ska de få undervisa i hela ämnet? Nej egentligen inte. Jag tror vi får problem med behörigheten då en del nyexade lärare läser t ex svenska och historia/matematik och biologi - inte SO-/NO-ämnen. Hur ska vi sätta ihop arbetslagen då? (Med en massa deltidare bara?)

Sista ordet inte sagt...

Pojkar och flickor

2011-07-19T09:50:00.005+02:00

Är det inte konstigt ändå hur det är med leksaker? Är verkligen barn så olika, eller är det samhället som skapar skillnaderna? Saker som är menade åt pojkar verkar ha en helt annan kvalitet och mening än de saker som riktar sig till flickor.

I helgen fick stora tjejen ärva ett dockskåp. Hon var överlycklig och lekte med det och ville till och med sova bredvid det på natten. Till det saknade hon några dockor. Så självklart kunde det ordnas. Med egna pengar inhandlades en "dockfamilj" och leken kunde börja. Det blev dock inte så roligt som hon hoppats då pappan i familjen gick sönder efter mindre än en timmes lek. Det är inte första gången som hon har "flickleksaker" som inte fungerar i lek eftersom de är så klent konstruerade att de bara går sönder om man använder dem.

Min slutsats: Leksaker som vänder sig till flickor ska man alltså bara titta på, inte använda? Det som görs till pojkar verkar vara byggda i rejäla material och med gore-tex istället för tyg och är till för att använda aktivt...

Man kan ju även påpeka att pojkstorlek 110 är större än flickstorlek 110 och saknar insvängd midja och spets...

Boktips

2011-07-18T18:50:00.004+02:00

Har precis läst ut Karin Alvtegens En sannolik historia. Passade på när den lilla sov middag att läsa de tre sista kapitlen... En bra bok. Jag kan instämma i det som står på baksidan i raden av citat ur recensionerna: "det behövdes inte ett enda blodigt mord för att få mig att sitta som klistrad med boken i hand". Det finns något varmt över hela historien, även om man kanske tror annat i början. Det handlar om livet och vardagen liksom. "Vad är viktigt här i livet-tema". Tänk att det ska behövas säga så ofta, trots det självklara...ingen blir lycklig av bara pengar, makt och prylar.

Semesterbloggen

2011-07-11T09:39:00.004+02:00

Efter en weekend (torsdag-lördag) med familjen känner jag mig nöjd. Stora tjejen (fem år) har haft hur kul som helst, om än klagat lite på allt promenerande och alla inslag av shopping. "Jag har ju inte hunnit leka med mitt lego!" klagade hon en av kvällarna. Men att bo på hotell och få äta frukostbuffé var kul. Tivolit var nog höjdpunkten. Lilla tjejen som inte fyllt ett år än tyckte väl inte lika bra om idén att sova på hotell. Sova kan man göra någon annan gång! var hennes paroll...

Turistrecension:

Aquaria på Djurgården
Trevligt ställe med intressanta djur. Fiket ligger vid vattnet med utsikt över vattnet in mot stan. Helt ok. Man hade matning som aktivitet för barnen och det var uppskattat. Värt ett besök.

Hotell Amaranten, Kungsholmen.
Hotellet ligger centralt och med goda bussförbindelser om man inte vill gå 30 minuter till Sergels torg. Rummen helt ok (saknade bara kylskåp). Tillgång till bastu, gym och en liten pool där vi tog ett dopp, stora som små. Positivt att man inte tog något extra för barnen. Frukostbuffén var bra. Rekommenderas.

Gröna lund
Efter att endast varit där med elever någon gång på 1900-talet så blev jag positivt överaskad. Klart mycket roligare än vad jag trodde. Stora tjejen njöt av att åka karuseller, besöka Pettsons pappas hus, köpa lotter, skjuta prick och annat. Enda missen vara att vi testade den lilla bergbanan, men den var lite för läskig om man är fem. Rocket var däremot en höjdare även om pappan blev ganska yr.

Musik och teatermuseumet
Ett bra museum för barn. Dottern mycket nöjd. Ett museum med skyltar som säger "spela gärna på instrumenten" passar mig... Värt ett besök! Dessutom billigt:-)

Fjärilshuset, Hagaparken
En besvikelse. Efter att ha gått in i växthuset och besökt första rummet med några fiskar steg man in i nästa rum för att se fjärilar. Efter att ha sett ett tiotal försökte vi fortsätta till nästa rum, men det fanns inget. Va? Var det allt? Några fiskar i en damm och 10-20 fjärilar kändes som ett "Rip off". Shopen vid utgången kändes som en loppmarknad och hela besöket lämnade en besvikelse efter sig. Att någon dessutom roade sig en lördag eftermiddag med att sätta p-böter på parkerade bilar med p-biljett stående i skuggan under träden (utan att stå ivägen för någon) gjorde att man aldrig vill sätta foten på platsen igen. Fast p-bolaget drog in några tusen på kort sikt, men frågan är om de lappade besökarna någonsin vill komma tillbaka. Turistvänligt, nä inte... Undvik stället, hitta på något bättre!

Stockholm
Folk är vänliga och kommunikationerna är goda. Massor av andra turister överallt...

Boktips

2011-06-19T19:41:00.004+02:00

Jag har läst en del böcker i vår och tänkte skriva några rader om dem.

Björn Ranelid, Kniven i hjärtat.
En skum bok, tyckte jag i början i alla fall. Kanske beror det på att han skriver så "flummigt" och jag tycker det blir lite svävande och oprecist. Fast boken är värd att läsa och den har ett budskap. Den handlar om en man som sitter i fängelse för mord och man får följa honom och hans son i deras "besök på fängelset-relation" med återblickar. Man får komma bakom brottet och se människan och ödet. För det är ett speciellt öde bakom varje dömd brottsling. Inga enkla svar eller generella sanningar, men väcker många tankar om oss människor.

Mari Jungstedt, Den du inte ser.
En morddeckare som man läser ganska snabbt, men som är rätt bra. Jag blev sugen på att besöka Gotland när jag läste den. Det verkar så idylliskt, trots morden;-)

Khaled Hosseini, Tusen strålande solar.
En av de bättre och mer omskakande böcker jag läst på länge. Man får följa Miriam och hennes påtvingade man i en våldsam relation. Den andra hustruns intåg i familjen, konflikten mellan Miriam och Laila som utvecklar sig till vänskap. Mannen -Rashid- som manifesterar sin manlighet genom att förtrycka sina kvinnor. "Endera dagen tvingar du mig att slå ihjäl dig!" säger han vid ett tillfälle till Laila efter att han gett henne ordentligt med stryk. Fy fan för män, ja i alla fall de som använder våld och som begränsar kvinnors rättigheter och liv. Vardagen för kvinnorna i Afganistan är inte enkel. Vad är det för fel på män....?

Marcus Lutherman, El Choco, svenske i Bolivias mest ökända fängelse.
En bok om den 27-årige Jonas Andersson från Kungälv som i ett desperat försök att bli av med sina skulder försöker smuggla tre kilo kokain men misslyckas och hamnar i det ökända fängelset El penal de San Pedro. En personlig och gripande historia om hans bakgrund, mötet med kärleken i Boliva och vardagen i fängelset. En grym och svart värld där han lyckas överleva och skaffa familj. Kanske inte den mest välskrivna boken jag läst, men den var enormt fachinerande och det var svårt att sluta läsa.

Jens Lapidus, Snabba cash.
Man får följa en "vanlig" kille som tar sig in i den fina världen runt Stureplan och som dras in i kriminalitet på grund av behovet av snabba pengar. beskriver ganska bra en annorlunda vardag med risker och miljöer som vi vanliga helst undviker eller inte låtsas om. En bok med högt tempo och realistiskt våld. En rätt så bra bok - kanske inte så himlastormande som en del recensenter menat, men läsvärd.

Sandra gregory, Glöm att ni har en dotter.
En bok om Sandra som är så dum att hon går med på att smuggla en mindre mängd heroin, men som åker fast och får 25 års fängelse i Thailand. Hon beskriver sin uppväxt och hur det gick till när hon tog chansen att tjäna £1000 som hon behövde för att kunna flyga hem. Ännu en bok med fängelsetema som strävar efter att ge en personlig dimension av den dömde brottslingen. Straffet i Thailand är en sida, den delen som hon avtjänar i Storbritannien verkar nästen värre. Human inställnig till kriminalvård? Jag läste den i ett sträck mer eller mindre och jag rekomenderar den varmt.

Läs mer...

2011-06-15T15:32:00.002+02:00

Kan bara inte låta bli att klippa ut de tre sista platserna på rankingen av sveriges bästa skolkommun...

287 Eskilstuna 1473
288 Södertälje 1481
289 Hylte 1483

Att arbeta som lärare är lite som att vara ombord på Titanic, i alla fall om man arbetar i nr 287 på listan. Kommande år rymmer inte förbättringar, snarare handlar det om en än värre situation. Fick höra från kollegor som är kvar i kommun att "det ser ut som om klasserna blir 33-34 i höst och resurserna minskar. Alltså, om du får chansen att arbeta med annat; ta den!"

Jag tycker det är tragiskt. Hur kan det få fortsätta?
Om man inte vill eller kan satsa - säg som det är...

Men det är mest prat och löften i luften, inte så mycket verkstad...

fredag - avslutningsdag

2011-06-10T19:14:00.003+02:00

Åkte ner på "gamla" skolan igår och var med på niornas avslutningsmiddag. Trevligt. Lite speciellt med avslutning varje gång, speciellt om man haft nior. Det blev många kramar och en del tårar och faktiskt, trots att jag varit borta sedna i januari, så fick jag blommor och en dikt uppläst av mina elever. Kändes bra.

Det blev som jag hade hoppats, många bra resultat. Det är speciellt kul när elever som man kämpat med för att de ska nå G, kommer fram och berättar att de fixat det till slut. Det värmer. Man blir stolt. De växer verkligen till sig på en vårtermin, vilket man inte märker om man ser dem varje dag.

Vi får se vad som händer i höst. Träffade rektor och diskuterade lön och tjänst. Skönt att gjöra det innan sommaren så man slipper gå och fundera över det på ett tag. Lönesamtal och snack om jobbet i augusti, sen får vi se hur jag vill göra efter pappaledigheten. En marknadsmässig lön i jämförelse med kollegor är ett måste. Man ska värdera kompetens tycker jag. Sen vill man ju veta vilka arbetsförhållanden och hur tjänsten ser ut. Sånt är viktigt.

Hur ska man då bedöma kompetens? Det är rektors uppgift, men med många lärare att "bedöma" och mycket annat att göra så blir det svårt för dem. Alltså måste man vara ännu tydligare med att förklara vad och hur man gör. Lite reklam för sin gärning liksom, men jag tror att de är enda sättet. Om man inte marknadsför sig så hamnar man på efterkälken.

Diskussionen om lärarlöner som varit i media verkar inte få genomslag i verkligheten, det är nog bara drömmar och förhoppningar. I Eskilstuna, som är 287:a i Sverige när det gäller skolans resurser är det egentligen lite titanic över hela organisationen. Mindre pengar hela tiden och färre lärare dessutom. "Men det beror ju på skolpengen som är satt efter antal elever, det är inga besparingar!"säger den som är PK. Tänk om man kunde höja kvaliteten istället för tvärtom när elevantalet minskar. Vi har alltid fått höra att "nu blir det ett par tuffa terminer, men sen blir det bättre!", fast om man inte ger mer pengar per elev så blir det aldrig bättre...man är fast i en nedåtgående spiral. Politkerna borde fundera mer på vad barnen är värda!

Frågan om hur vi ska värdera och locka lärare handlar inte främst om lärarlöner, snarare om förutsättningar och tid för varje enskild elev/arbetsuppgift. Det är där skon klämmer mest. Om tiden räckte till, eleverna kände sig uppmärksammade och ALLA fick den hjälp de behöver så vore arbetsbördan lättare att bära. Om man lyckas på jobbet går man hem med glädje, inte med oro inför morgondagen. Kanske är det en väg att gå om man inför 40-timmarsvecka? Jag vet inte...men det har inte varit så dumt att jobba 7.30-16.00 varje dag och aldrig ta något med sig hem.

Med tanke på den arbetssituation jag har just nu som handledare så tvekar jag lite eftersom jag vet att jag får så mycket mer att göra men samma lön. Är det verkligen värt det? Vilka är alternativen? Ja, tur man har ledigt ett tag...

Njut av sommarlovet, jag jobbar till 1/7...:-)

Ordpolis

2011-06-01T07:48:00.001+02:00

I dagens aftonbladet lyder en rubrik: "Sportbladet tävlar ut de klart hetaste biljetterna till EM-kvalet 7 juni" En i mina ögon usel formulering. Man lottar väl ändå ut saker...
Kan inte journalister skriva på svenska?

Positiva tankar

2011-05-31T18:39:00.004+02:00

Det är så lätt att fastna i det negativa, det som inte fungerar. Så är det för mig i alla fall. Tittade förbi på mitt gamla jobb i går. Ingen bra känsla eftersom jag kände hur jag blev negativ. Jag inser verkligen att jag behöver byta jobb nu. För många negativa vibbar i det gamla. Fast jag träffade en del elever från i höstas, det var härligt att se dem. Dem saknar jag och de verkar sakna mig (säger de ialla fall;-). Jag ska gå på deras avslutningsmiddag nästa torsdag. Avskedsmiddag för niorna. Alltid lika sorgligt, men ändå fint.

hmm... Negativa tankar ger negativa konsekvenser... och tvärt om.
Måste tänka positvt.
Alltså:
Niornas betyg blir jättebra!
Min stående lottorad kommer att gå in, det blir en bra slant!
Hemtentan i Internationell politik blir klar i god tid på söndag och det blir VG!Gräsmattan klipper sig själv och börjar växa på bredden, inte på längden (hela sommaren)!
Monarkin avskaffar sig själv och kungen blir potatisbonde i skövdetrakten!
JAG FÅR ETT NYTT SPÄNNANDE JOBB och det blir senast till jul skulle jag tro! ;-)
Självklart...så blir det...

Det är värt att komma ihåg det Hanna Zentio sade när jag lyssnade på henne i Örebro tidigare i våras: "Bitterhet är som att dricka gift och hoppas att någon annan ska dö!"

Njut av klämdagen, ni som kan;-)

Ja just det, hösten blir härlig. Den bästa på åratal. Varmt och behagligt ända fram till oktober, sedan ordentligt med snö och lagom kallt.

Varför alltid samma sak när det ska vara HBT?

2011-05-29T19:24:00.000+02:00

Jag besökte konstmuseet idag tillsammans med min femåriga dotter och övriga familjen. Vi går ofta och tittar på konstutställningarna tillsammans och uppskattar det mycket. Men ibland blir jag bara så trött. I ett av rummen spelades det en dockfilm. Vi gick in och slog oss ner i soffan för att se "Vem är Gunnar?" - tyvärr uppfattade jag inte att det fanns mer i titeln och kanske skulle underrubriken "en könslig historia" fått mig att gå förbi. Men det såg ut som en dockfilm från ett dansställe, ganska oskyldigt. Jag blir ganska snart varse om att man (som vanligt?) när man vill chocka har petat in något porrigt i filmen.

Jag vill verkligen slippa förklara detta för min dotter redan nu. Hon vet hur bebisar blir till för hon har en lillasyster, hon vet att flickor har snippa och pojkar har snopp, vi har berättat om att flickor kan bli kära i flickor, vi var på spring pride med glädje osv. Men oralsex med dildo på konstmuseet i en dockfilm. Varför?

Spring Pride och HBT-perspektiv handlar väl om att alla människor är lika mycket värda och att man ska respektera varandra oavsett vem man kan bli kär i och inte alltid stoppa människor i könssteretypa fack? Men så fort det ska handla om HBT-frågor så måste man visst anspela på grova sexuella handlingar. Var är kärleken? Var är originaliteten?

Resten av utställningen var dock ganska trevlig.

Sex månader är kort

2011-05-28T10:22:00.007+02:00

Ja, mitt vikariat på sex månader är snart till ända och man ska tillbaka till "verkligheten" igen. Ja, fast som tur är så ska jag vara pappaledig ett par månader. Det ser jag fram emot. Förra gången minns jag med glädje. Då var jag hemma 8 månader och den här gången blir det tyvärr bara 4. Men de 4 månaderna vill jag inte missa. (Jag förstår faktiskt inte dem som väljer bort att vara pappaledig och som hellre går till jobbet. Det är ju nu man grundlägger relationen med barnen. Man får bara en chans. Men det är ju ett fritt val, än så länge.)

Hur som helst...

Jag har har haft kontakt med arbetskamrater på "gamla jobbet" eftersom jag vill höra mig för vad som sker till hösten - men jag blir ledsen när jag märker vilken uppgivenhet och frustration som råder. Att de orkar. Jag blir lite orolig för vad jag kommer att återvända till i höst. Men då ingen varit i kontakt med mig för att resonera om framtiden så avvaktar jag och söker samtidigt andra jobb... Wish me luck!

För övrigt är jag nyfiken på hur min nya lön kommer att bli. Har hört rykten om rena skambud för vissa, medan andra lyckats bättre och fått rejäla lyft. Men man är väl inte först i kön till lönelyft direkt...;-)

Jag tog för ett tag sedan kontakt med högsta hönset i min förvaltning. Efter tre mail och lika många svar har jag inte fått - just det - ett enda vettigt svar.
Min fråga blev till slut om kritiska röster/frågor/påpekanden överhuvudtaget kommer vidare, om det ens tas upp eller lyssnas till. Svaret blev "nu tar vi och avslutar detta!". "Management by not answering any questions!"
Högt i tak, nääää!

Vad tjänar en busschaufför?

Överklaga betyg

2011-05-24T21:13:00.002+02:00

Jag är skeptisk... Hur ska man kunna överklaga alla de muntliga delarna av en bedömning?
Christermagister skriver ett vettigt inlägg om problemet, läs det!
Jag gillar idén om överklagan utifrån ETT perspektiv, nämligen att om man verkligen blivit diskriminerad så är det rättvist med en prövning, men om det handlar om elever som "tycker" att de skulle ha MVG, då är det orimligt. (Minns pappan som ringde en kollega efter avslutningen och beklagagde sig att hans son bara fått VG i Hemkunskap, han var ju värd mer...Kunde inte kollegan ta tag i det och ordna med ett MVG? Suck, är det så det ska bli?)

Dessutom, när, hur och av vem ska överklagan bedömas? Ska man göra om uppgifterna på nytt eller spela upp filmerna från alla lektionstillfällen (ironi)... Det är inte rimligt att få ihop det. Jag sparar ju inte alla uppgifter under tre år och antecknar inte varje lektion, varje bedömningstillfälle - det vore helt omöjligt att hinna med. Självklart sitter massor av information i huvudet.

Högt i tak

2011-05-24T20:16:00.003+02:00

ja, det vill man ju gärna försöka påskina att man har i en organisation. Fast takhöjden är oväsentlig om det som sägs aldrig lämnar rummet eller tas upp till diskussion.

För att utveckla en verksamhet, i detta fallet skolan, så krävs faktiskt att man är lyhörd inför personalens problem, förslag och kritik.

När många anställda är uppgivna inför framtiden/uppgiften samtidigt som verksamheten har brister, då kanske man ska börja vara lyhörd och våga vara självkritisk. Man kan inte bemöta kritik eller frågor med tystnad eller tomma ord.

Om alla tänker lika tänker ingen särskilt mycket!
Våga tänka utanför ramarna, brukar man säga. Ja, just det...våga tänka utanför ramarna.

Läsvärt

2011-05-16T08:26:00.002+02:00

Jag kan inte låta bli att återkomma till synen på undervisning. Det är inte så svårt att göra bra ifrån sig, egentligen. Synd bara att man fokuserar på fel saker i debatten hela tiden. Tipset om denna artikel fick jag på christermagister. Läs artikeln i DN./Janne

Tänkvärt

2011-05-05T19:12:00.002+02:00

Fick ett klipp från en kollega som verkligen ifrågasätter våra "moderna" idéer om skola och utbildning.

Är samarbete fusk? Är löpande bandet-skolor byggda på industrialiseringens idévärld eller ålder som urvalsmetod, ämnesindelning osv. verkligen att föredra? Svar nej!

Att samarbeta är inte fusk, att bara söka ETT svar är inte kreativt eller skapande. Det är förmågan att tänka utanför ramarna som är kreativt, som ger oss framtidsmöjligheter.

Att skilja mellan akademiska och praktiska förmågor är inte vägen framåt - nej det handlar om att utveckla HELA människan, skapa underlag för kreativt tänkande, samarbete, frågor, uppfinningsrikedom, konst och upplevelser istället för rätta svar och tråkig, ointressant kunskap för forntiden...

Gör om gör rätt ;-)
SE KLIPPET!

nära döden-upplevelse

2011-05-01T19:26:00.003+02:00

Ibland ruskas man om i sin vardag, i sin tillvaro. En händelse, en känsla eller en upplevelse får stora effekter eller konsekvenser för det man tänker på, hur man tänker och reagerar.

I onsdags hade jag en nära döden-upplevelse på riktigt, även om det inte var min egen död som var upplevelsen. Jag kom som en av de första till en olycksplats där två bilar frontalkrockat. En bil tappade kontrollen på en liten krokig sjuttioväg och fick sladd varvid den hamnade på fel sida och kom ivägen för en mötande bil. En av dem i den mötande bilens baksäte saknade puls redan när jag stannade bara några minuter efter smällen. Det var som i en film eller som om det var övning eftersom hela bilden kändes overklig, men snart fann jag min roll och hämtade första hjälpen-väskan i bilen och började plåstra om den gamle mannen som kört den ena bilen medan andra som stannat drog ut kvinnan och gjorde HLR. Mannen hade handledsbrott, sårskador och var i chock, medan passageraren tyvärr avled. Den nervositet och stress som fanns när jag hörde att kvinnan inte hade puls och min rädsla för att se döden, den försvann så fort jag hittade fokus på en uppgift. Att ta hand om den gamle mannen blev min uppgift och när ambulansen kom satt jag med honom i mitt knä, i diket framför en kvaddad liten röd småbil. Han klarade sig i alla fall, men min chock kom efteråt. Många tankar på natten och flera dagar efter.

Tur i oturen att jag hade första hjälpen-väska i bilen, en filt och att det inte var så långt till stan så att hjälpen kunde komma fort (vilket den gjorde). Jag har haft väskan i bilen sedan början av 90-talet och aldrig behövt använda den - tack och lov...

En sak som jag insåg ganska fort är att en liten bil är inget för mig. Den lilla röda bilen var skrot, totalt kvaddad. Undrar hade gått om de åkt i en SAAB 9-5 eller en Volvo V70 i stället?

Det kan gå fort, väldigt fort. Kör försiktigt!

Skolbänken igen

2011-04-24T10:36:00.004+02:00

Jag läser en kurs på Örebro univeristet, distans via internet. Ganska bra faktiskt. Ämnet är internationell politik 7,5p. Ska man kunna "avvancera" eller hitta nya utmaningar skadar det inte att läsa lite extra. Dessutom är det kreativt att sitta i "andra stolen" ibland. Vi ska i vårt gruppdiskussionsforum komma med inlägg på olika tema utifrån läroboken. Det andra temat tog upp vikten av att uppmuntra och understödja kvinnligt deltagande i den politiska debatten, besluten och som en del av agendan (internationellt).
Jag skrev:

Mitt första (och största) argument hämtar jag från den liberala idén om alla människors lika värde, en princip som i mina ögon i alla lägen utgör ett grundfundament i mitt politiska och ideologiska värdesystem. I kapitlet om liberalism förklarar författaren att ” Alla människor har oavsett hemvist och ursprung samma värde. Indelandet av människor i territoriellt definierade kategorier är oetiskt och olämpligt i den globaliserade världen.” (Gustavsson och Tallberg, sidan 55) Om man utifrån det perspektivet ser människan som en världsmedborgare snarare än svensk, tysk eller kines så borde ju definitionen av man respektive kvinna även den vara överflödig och oetisk. Om man å ena sidan menar att alla människor har universella värden och medfödda fri- och rättigheter kan dessa inte göras villkorade efter kön. Alla oavsett kön ska och är tvungna att ha inflytande för att de fina orden ska fyllas med innehåll.

I marxismen funderar jag på om idén om klasskampen kan omtolkas om man antar ett genusperspektiv eftersom om det, uppenbarligen enligt feminismen, finns en könsordning, en form av klassindelning där mannen är norm och kvinnan spelar ”andra fiolen”. I denna underordning finns en inneboende orättvisa, en klasskamp. Dessutom är ju stora delar av arbetskraften i t ex tillverkningsindustrier eller den viktiga offentliga sektorn kvinnor och utan dem skulle systemet inte fungera oavsett om vi tittar på industrinationer som Sverige och flera europeiska industriländer eller Kina, Thailand etc. Om man är accepterad till att ansvara för att utföra viktigt arbete borde man vara lika accepterad att delta i det politiska vardagsarbetet inrikes och utrikes. Som jag väljer att tolka marxismen och historiematerialismen så behöver man, för att bekämpa ekonomiska och politiska orättvisor, undanröja klasskillnaderna och införa jämlikhet i samhället, både i frågor om ekonomisk och politisk makt likväl som som kön, etnicitet eller kultur.

I konstruktivismen som ”[...] pekar på betydelsen av hur sociala verkligheter som identiteter, normer och idéer formar intressen” (Gustavsson och Tallberg, sidan 95) tycker jag att det finns utrymme för det kvinnliga perspektivet eftersom de till omkring 50% utgör basen för de normer och idéer som rör sig i samhället. Vi lever ju trots allt tillsammans både kvinnor och män. Även i patriarkala samhällen där kvinnorna har ganska stor makt över hemmets sfär med barnuppfostran och familjeliv är det inte en ensidig påverkan av samhället eller människors vardag och framtid. Därför är det av vikt att alla sidor (två) beaktas. Kanske är det även så att kvinnor i olika länder kan ha mer gemensamt med andra kvinnor i andra länder än med männen i samma land och vice versa. I sådana fall är ju inflytande och internationella samförstånd viktiga.

I realismen som talar om att demokratin är en grogrund för fred kan man ju hitta ytterligare fog för att alla människor oavsett kön ska vara representerade. Samtidigt är det lite motsägelsefullt om man skulle ha rätt i att ”makt alltid är ojämnt fördelad, och det är den grundläggande verkligheten man måste anpassa sig till om man vill överleva – de starka gör vad de vill och de svaga accepterar det de måste acceptera.” (Gustavsson och Tallberg, sidan 36). Men dessa argument om att ge den starke rätt strider mot både feminismens och liberalismens världsbilder, något som i mina ögon får företräde i denna fråga. Jag tycker att feminismens beskrivning om hur kvinnorna tar konsekvenserna av männens beteende och makt (i form av trafficing, sexuellt utnyttjande och lidande i krig när män till exempel våldtar kvinnor som ett sätt att bekämpa eller förnedra motståndarsidan) på något sätt talar för sig själv. Den kritik feminismen för fram mot realism och liberalism som går ut på att man byggt och format sina koncept i utgångspunkten av den teoretiska modellen kallad Mannen (Gustavsson och Tallberg, sidan 105f), anser jag vara klart motiverad. Det är för mig orimligt att man först skapar en världsbild byggd utifrån ett perspektiv – mannens – för att beskriva beteenden hos hela mänskligheten och därmed förklara staters beteende gentemot varandra. Fast om det bara är män som utövar makt så fungerar det ju, tyvärr. Där finns ytterligare argument som stödjer en jämlikare fördelning av makt och ansvar. Jag tycker att den förklarade (manliga) världsbilden är ganska egoistisk och i mina ögon omodern. Ett tänkande där manliga beteenden eller värden överställs kvinnliga och där detta dessutom osynliggörs är odemokratiskt, inhumant och gammalmodigt. Att jag som man tvingas till att förknippas med sådana mossiga manliga och egoistiska macho-ideal är på vissa sätt nästan kränkande. Som om jag inte skulle vara klokare än så.

Min uppfattning är att demokratiska män och kvinnor delar på ansvar för det gemensamma och det privata i form av politiska beslut och målsättningar likväl som att de gemensamt formulerar problem och hittar lösningar inför framtiden eller löser frågor som rör hemmet, familjen eller uppfostran. Alltså är det en självklarhet att kvinnor OCH MÄN ska ha makt och inflytande i den internationella politiska och i den privata sfären.

------
Vi är alla människor... ;-)

saxat...

2011-04-16T10:22:00.000+02:00

Arbetstider, löner och hur man ska stötta de som gör ett bra jobb verkar vara en icke-fråga för de som styr...

Christermagister skriver på sin blogg:

"– Duktiga lärare ska belönas. Det sa finansminister Anders Borg när han på onsdags-morgonen presenterade vårpropositionen. Men på vilket sätt bad han om att få återkomma till i höst. Med tanke på att det är kommunen som styr lönen kan man ju undra vad han tänkt sig för belöning… och med tanke på att inflationen överstiger påslaget i årets löneavtal och de flesta lärare alltså relativt sett får sänkt lön så känns det snålt med en blomsterkvast…"

Ja, man kan ju undra vem som gör ord till handling när det gäller snacket om att skolan och lärare är viktiga.

Lördagstankar

2011-04-16T10:02:00.005+02:00

Nästa vecka är det påsklov, men jag arbetar som vanligt eftersom jag har 40-timmarstjänst just nu.

Störande? Nej inte alls. Oftast är ju påsklovet, liksom sportlov och höstlov, endast en livräddare. En veckas avkoppling så att man kan återhämta sig från stressen och pressen man känner - samt att man allt som oftast ligger sjuk ett par dagar när stressen rinner av. Inget av detta stör mina dagar nu. Jag känner mig piggare, mindre stressad och gladare sedan jag bytte jobb. Vill jag tillbaka? Nej, helst inte.

"Uppdraget lärare" är svårt och utan adekvat stöd och backning är det nästan omöjligt. (Ska man dessutom slita ihjäl sig för en löneförhöjning på 200 kronor? Det är knappt ens värt att diskutera hur dåligt det är...)

Hur ska man i skolan uppmuntra och belöna utveckling, goda resultat, hög standard och bra undervisning om det inte ens finns något som visar att det man gör är värt något. Varför göra det lilla extra om man aldrig får något extra? Det är trots allt ett yrke och en yrkeskår, inte en hobby som sköts av ideella krafter. Jag förstår att fler och fler bara går till jobbet och river av sina uppgifter och sedan går hem. Tyvärr är det inte konstigt...

Det är inte heller rimligt att arbeta i en verksamhet som förväntar sig att man arbetar på helgerna och annan ledig tid, eftersom man aldrig hinner återhämta sig. Jag har kolleogor som känner sig tvingade att rätta arbeten och planera på jullovet trots att man är i fjällen och åker skidor. Man packar ner lite mat, skidor och JOBB - är det vettigt? Det är dags att titta över lärarnas arbetsförhållanden och arbetstider ordentligt om vi vill utveckla skolan. 40-timmarsvecka? Ja, jag är för!

DN igår

2011-04-04T20:49:00.003+02:00

Kunde inte låta bli att fövånas över att reportaget om läget i skolan som DN hade i söndags INTE fick mig att förvånas. Läs här!

Maciej Zaremba skriver om kommuner som inte har koll på läget och som behandlar skolan som vilken nämnd som helst, en nämnd där man kan spara spara spara... Lärare som mår dåligt och skolor som är usla på flera sätt, politiker som bara staplar floskler och rektorer som sätts ut för att genomföra politiska förändringar osv.

Men är det vettigt att man INTE fövånas över hur illa det är ställt?

Hur kan man förvånas över låga resultat om man inte satsar?

Politker: Gör om gör rätt!

Utvärdering av verksamheten

2011-03-26T19:08:00.006+01:00

Jag fick ett mail om utvärdering från skolan, kanske av misstag eftersom alla utskick fortsätter att gå även till mig under min "pedagogiska utflykt"... förutom då om personalfesten som var i fredags;-)

Men nu tänkte jag att jag ska utvärdera och fundera över lösningar och förändringar, vilket antingen får gehör eller så får jag väl sparken ;-). Det finns ju några som tror att man skriver på en blogg som enda kanal (=återvändsgränd?) för att driva förändring och arbeta för utveckling utan att man tar ut det i det öppna. Ja visst, så kan man ju tro...

Det spelar roll vilka lärare man haft.

Inspiration för livet, yrket och som har varit mina elever till nytta har jag fått av Nicke Helldorfh på Fristadsskolan i Eskilstuna 1981-84, P-G Hallberg på Umeå universitet 1993-98, från Maggan, Björn, Henrik, Yngve, Sture mfl på Brunnsviks Folkhögskola 1991-1993 som öppnade mina tvivlande ögon för en ny värld av lärande och som fick mig att söka till universitetet.

Det är ett antal lärare som spelat roll för mig och som förändrat min syn på mig själv, min framtid och mitt yrkesval. Det är vad skolan ska bistå med...

Titta gärna in på killfrökens blogg och lyssna på en nobelpristagare som berättar om sin förebild från skolan...

Som sagt, utvärdering var det ja...

Jag skrev flera sidor som jag skickat, men jag tänkte lägga ut några utdrag här ur mina tankar om hur skolan kan förändras och kanske förbättras inför nästa termin.

Angånde ämnesintegration/pedagogisk utveckling:

"Om nu läroplanen strikt styr över innehåll så måste arbetssätt och redovisningsmetod arbetas fram i samråd mellan berörda lärare OCH eleverna som omfattas av planeringen, allt annat vore odemokratiskt."
　
Angående ökad måluppfyllelsen hos eleverna, arbetslagens pedagogiska arbete och organisationen som helhet:

"För att skapa vettiga och rättvisa möjligheter för eleverna att lyckas behövs, som jag ser det, att man skapar undervisningsgrupper i ALLA ämnen som utgår ifrån behoven som gruppen/eleverna har. Att rutinmässigt gruppindela vissa ämnen bara för att man brukar göra så, det är dumt. Varje ämne, varje grupp och egentligen varje lektion ska man planera utifrån det perspektivet."

"Det måste finnas tid avsatt för reflektion, samarbete, utvecklingssamtal i arbetslaget, kollegial handledning i vardagen mm. Att arbeta enskilt och "uppfinna hjulet" gång på gång är slöseri med resurser."

"För att skapa förutsättningar att göra ett bra arbete måste vi genomföra medarbetarsamtal och lönesamtal [...]. Med utgångspunkt i medarbetarsamtal, och kanske andra samtal, ska man gemensamt titta på fortbildningsmöjligheter och utvecklingsvägar."

"Det behövs någon som skapar ordning och struktur i verksamheten, någon som tar ledning och går före, en som visar på möjligheter och stöttar den som försöker utveckla sin undervisning eller sitt arbetslag [...] som ser och förebygger de svårigheter man möter, en som ger möjligheter till alternativa lösningar, en som presenterar lockande fortbildning, en som utmanar och uppmuntrar mig att bli bättre, en som möter de behov, den frustration och den enorma vilja att göra ett bra arbete som finns hos oss som arbetar på skolan."

"Det är bra med ekonomiska morötter, att man helt enkelt kan få högre lön om man gör ett bra arbete, har goda resultat eller om man tar stort ansvar för t ex utveckling av arbetslaget/ämnet."

"För att verksamheten ska fungera på alla plan så måste schemaläggning och annan viktig planering ska vara klar i god tid."

"Websidan behöver användas flitigare i kommunikationen med föräldrar och elever.[...] Jag tror att det är viktigt att utbilda flera publicister och att ge dem viss tid i sin tjänst för att uppdatera och sköta hemsidan. Hemsidan borde vara ett flitigt använt verktyg, men så är inte fallet."

Slutligen några fria ord om mina tankar och idéer som bidrar till organisationens utveckling utifrån det pedagogiska uppdraget:

"[...] Slut på stängda dörrar och "jag brukar alltid..." Ska skolan bli för alla och möta alla elever måste varje enskild lärare, rektor, eller lektion sättas under lupp. Vi måste ställa frågan: "Vad kan x, y eller z göra för att bli bättre, för att höja kvalitén?" Jag tror det är viktigt att ha en dialog omkring frågor om hur vi tillsammans kan hjälpas åt för att bli bättre. Arbetssättet måste utvecklas och ifrågasättas så att det är både innehållsrikt, enligt skolplanen men framför allt intressant och givande för eleverna. Att köra på som vanligt är en dålig lösning. Hur ska en elev kunna utveckla sina förmågor att samtala, diskutera, värdera, jämföra, uppleva, reflektera om det aldrig sker redovisningar, möten, gruppövningar mm?"

"Jag önskar att rektorer kunde ta in lärares planeringsunderlag, LPP:er och liknande för att diskutera metodval, innehåll, kunskapssyn och pedagogisk grundsyn."

"Hela skolan ska vara delaktig i en eventuell utveckling, det kan inte vara ett fritt val att utvecklas eller samarbeta kring innehåll och metoder."

Med vänliga hälsningar :-)

Lärarlegitimation yes or no?

2011-03-07T16:27:00.004+01:00

Man kan ju undra hur det ska gå att införa legitimation, alltså: vem ska garantera likvärdigheten och göra bedömningen av lärarnas kompetens?
Christermagister tar upp tråden, läs det!

mentor?

2011-03-01T19:19:00.003+01:00

Jag fick ett mail från en fd elev här om dagen. Hon ville veta allt om lärarjobbet eftersom hon funderar på att söka till lärarutbildningen. "Spotta ut allt negativt också" uttrycker hon sig. Det är smickrande att få frågorna, att få förtroendet. Ett bevis på att man gjorde en del grejer rätt i alla fall;-) Ja, men vad skriver man som svar då?

Jag skrev:
Jag älskar jobbet som lärare, mötet med eleverna och de relationer man bygger med dem. Att få följa med t ex dig under tre år från liten flicka till en nästan vuxen person som har åsikter och tankar om livet, världen mm. När man får handleda någon fram till insikt, att få vara med när "slanten trillar ner"...
Problemet är inte yrket eller rollen, det är mer att man upplever att förutsättningarna är usla ibland. Jag har varit väldigt besviken på de som styr eftersom de inte förstår eller sätter sig in i problematiken, svårigheterna eller problemen man möter. Det blir bara kostnader i deras värld...

"Varifrån kommer engagemanget?"

Ja vad säger man?
Lärarrollen, ja...
Att kunna möta eleverna med respekt och engagemang kanske beror på att jag ser mina elever som människor först, inte som skolelever... Intresset för ämnet spelar roll också tror jag. Man ska brinna för det man väljer att undervisa. Kompetens inom ämnet, bra utbildning likväl som fortbildning och viljan att utvecklas är viktig. Att bara stampa på samma ställe funkar om man arbetar med maskiner, inte med människor.

Då jag funderar på hennes frågor inser jag att när jag kommit ifrån den arbetsplats jag haft i 13 år och sysslar med annat så är min frustration mindre och min vilja eller mitt behov av att skriva om skolan mindre. Distans helt enkelt. Jag vill inte sluta undervisa men kanske byta miljö en lite längre period än de sex månader det handlar om just nu. Distansen är också att jag ser på t ex de brister jag påpekat tidigare i bloggen med nya ögon, vilket inte gör att min kritik är lindrigare. Tvärt om, med distans så inser jag vidden av problemet som man annars sitter mitt uppe i. Det räcker inte med SVT:s klass 9A, det behövs en allmän uppryckning, en ordentlig kompetensutveckling PÅ ALLA POSTER.

Ska skolan utvecklas måste det pedagogiska ledarskapet ut i klasserna, ut i verkligheten och handleda och styra in de som inte fungerar optimalt på nya spår, tipsa om fortbildning och ställa krav på innehåll, form och metoder. Slut på stängda dörrar och "jag brukar alltid..." Ska skolan bli för alla och möta alla elever måste varje enskild lärare, varje enskild rektor, varje enskild lektion sättas under lupp. Vi måste ställa frågan: "Vad kan x, y eller z göra för att bli bättre, för att höja kvalitén?" Dessutom behöver man se över resursfördelning och ekonomi. Framför allt se till att ge alla elever den utbildnng som de har RÄTT till enligt skollagen.

I Eskilstunas fall kanske man ska bli mer självkritisk i analysen om varför friskolorna är så populära. Tänk om det faktiskt är ett resultat av besvikna föräldrar och barn som tycker att undervisningen i kommunal skola inte håller måttet? Jag tror verkligen inte att friskolorna står för en enastående eller överlägsen pedagogisk idé som gör att föräldrar sätter sina barn där. Snarare så "missnöjesröstar" man i valet av skola...

Som jag brukar säga till eleverna:
"Om bättre är möjligt så är inte bra bra nog!"
Eller
"Gör om gör rätt!";-)

Sportlov...

2011-02-21T19:14:00.002+01:00

...nej, faktiskt inte. För första gången sedan 1997 har jag inte sportlov. Året innan jag tog examen alltså. Men å andra sidan är det första gången jag har kommit till vecka åtta utan att känna ett enormt behov av att få vara ledig. Det är verkligen sjukt vilken stressnivå man legat på under alla dessa år. Det vanliga är ju att man blir sjuk på lovet. Ja, så fort man stannar av och drar ner på tempot lägger immunförsvaret in om kompledigt:-). Det borde egentligen vara en varningsklocka om att det inte är en rimlig arbetssituation.

Det har skrivits om det tidigare, men jag tror att längre terminer (kanske med färre timmar per vecka för eleverna) och 40-timmarsvecka skulle vara bra för både elever och lärare. Tänk att ha tid till fortbildning då eleverna är borta...Kanske ett par extra veckor att sprida ut arbetsområdena på dessutom.

Vad tror du?

Äntligen...

2011-02-17T21:27:00.004+01:00

...så är den avslutande boken ute. Ann Cleeves Blå gryning om Jimmy Perez, polisen på Shetlandsöarna. Den fjärde och avslutande boken i serien. Ska börja läsa direkt... Läs den! Kan beställas enkelt för ringa penning.

Bildkälla: http://www.bokia.se/bok/9789100124168/bla-gryning-ann-cleeves/

Hur svårt kan det vara?

2011-02-09T18:46:00.002+01:00

Jag blir så trött, uppgiven och besviken när jag möter människor som uttrycker SO-undervisningen är medioker, enformig och förutsägbar. Trist helt enkelt.

Jag har under den senaste veckan mött olika personer som antingen själva upplever sin egen eller sina barns undervisning i SO som just trist och förutsägbar. Jag som tycker att det är ett underbart ämne med massor av möjligheter.

Hur kan man få fortsätta att dela ut böcker, instuderingsfrågor och köra kunskapsprov VARJE arbetsområde utan att bli kritiserad/ifrågasatt?

Hur ska en elev kunna utveckla sina förmågor att samtala, diskutera, värdera, jämföra, uppleva, reflektera om det aldrig sker redovisningar, möten, gruppövningar mm.? Att t ex undervisa i religion utan att använda gruppens erfarenheter eller gemensamma reflektioner är ju rena skämtet.

Om man tittar i SO-ämnets styrdokument så näms i strävansmålen bland annat följande:
"[Skolan ska sträva efter att eleven...]

– utvecklar respekt för andra människors ställningstaganden men uppmärksammar och tar avstånd från sådana som innebär förtryck och kränkningar,

– gör det till en vana att i sitt handlande ta hänsyn till allas lika värde och rättigheter, oberoende av exempelvis kön, klass och etnisk tillhörighet,

– utvecklar förmåga att se konsekvenser av sina och andras ställningstaganden och handlingar,"

Hur ska dessa förmågor utvecklas utan att eleverna sätts i situationer då de faktiskt MÖTER varandra och varandras funderingar, kunskaper och erfarenheter för att istället plugga in fakta till provet?

Jag önskar att rektorer i större utsträckning lägger sig i/tar ansvar för den pedagogiska utvecklingen i klassrummet genom att ta in lärares planeringsunderlag, LPP:er och liknande för att diskutera metodval, innehåll, kunskapssyn och pedagogisk grundsyn. Föräldrarnas och elevernas uppfattning måste beaktas mer tycker jag. Det får inte vara förutsägbart, enformigt och stereotypt, det är ju utveckling som är målet.

När eleverna inte ens får vara med och påverka innehåll/metoder så struntar ju läraren/skolan i, det i mina ögon, viktigaste målet att skolan ska träva efter att eleven :
"– utvecklar en tilltro till sin egen förmåga att påverka och en vilja att hävda demokratiska värden samt blir förtrogen med sina rättigheter och skyldigheter som medborgare i ett demokratiskt samhälle,"

Som sagt, man blir trött... Hur svårt kan det vara?

Lördag kväll

2011-02-05T19:26:00.007+01:00

Som vanligt svårt att inte tänka jobb även på fritiden, men en sexmånaders tjej som vill ha all uppmärksamhet typ hela tiden, tar mig enkelt tillbaka till verkligheten igen ;-).Visst är det ett under att få barn, men om de skriker och håller igång all sin vakna tid (nästan) så blir man lite trött... Tänk vad lugnt det blir när de sover:-)

Alla man känner som har stora barn menar på något sätt att man ska passa på att njuta för innan du vet ordet av så är de 15, 17 eller 21... Läskigt vad tiden på något sätt skenar iväg med en. Den lilla är snart för stor för vagnen, sitter själv och äter väl när som helst pannkakor... Den stora har snart bara 2 år kvar till skolstart...

Jobbet då?
Jo, tack. Trivs mycket bra. Känner mig inte alls sugen på att gå tillbaka till Stålforsskolan just nu. Men det är ett tag kvar än. Ska vara pappaledig och är tillbaka 1/11, men vet inte var faktiskt. Jag kan nog hamna var som helst och det stör mig inte ett dugg. Att byta miljö är som jag ser det bara positivt än så länge. Att arbeta i en annan omgiving med andra människor och i en annan roll är klart utvecklande. Att arbeta med vuxna skiljer sig inte så mycket egentligen från högstadiet och de komvux/gymnasiekurser jag handleder visar att det vi gjorde i nian inte är kattskit direkt, nä eleverna i nian presterar på en hög nivå måste jag säga. T ex så har jag sett att gymnasiets a-kurs i religion påminner mycket om det jag brukar arbeta med i högstadiet, alltså vad gäller typ av frågor, innehåll och tänkande. Hittills så har jag ändå upplevt att eleverna klarar av och gör sina uppgifter bra trots den "höga" nivån. Kanske kan de bara tillämpa och använda sina kunskaper från högstadiet för att gå mer på djupet i gymnasiet. Men vissa elever har uttryckt att gymnasiet varit ett kliv ner när det gäller analys, kritiskt tänkande och kunskapssyn - det skrämmer mig fortfarande lite.

Hur som helst...Jag tycker verkligen om att ha tid för den som behöver, att slippa stressa omkring i klassrummet med 30 som behöver hjälp är en "gåva";-). Högre kvalitét lär det väl bli också - misstänker jag.

När man tänker på hur skolan ser ut idag så blir man rädd.
Att en ensam lärare ska klara av att möta alla 30 på den nivå de befinner sig, att anpassa undervisning och innehåll efter varje enskild elev är en UTOPI och varje skolpolitiker som tar orden individanpassa och utgå ifrån varje elevs förutsättningar snackar mer skit än vad som är lämligt. Det är en omöjlighet. Fösta steget mot en rättvis och bra skola är att minska gruppstorleken. I alla grupper! Att argumentera för halvklasser i hemkunskap, no och slöjd på grund av salarnas utseende är väl bra, men vad skiljer dessa ämnen från t ex engelska eller SO egentligen? 16 elever vore ypperligt för alla...

Hur gör man för att klara sitt uppdrag då? Jo, kanske väljer man en rimlig mellannivå och tappar de bästa, spetsen. Eller så sliter man ihjäl sig för att utmana och sporra den stora massan och missar de svaga, de som behöver extra stöd, anpassning och enskild handledning. Att klara av arbetet är egentligen rent omöjligt om man ska vara ärlig. Vilka ska man offra för att orka?

På TV visar man klass 9A och fokuserar på lärarna och vill utveckla dem. Kanske en bra idé eftersom det finns ganska många som inte når fram, men varför inte fokusera mer på de obefintliga möjligheterna som ges istället. Det omöjliga uppdraget LÄRARE, suck. Fast det blir väl inte bra dokumentär-TV???

Att administration, individuella utvecklingsplaner, åtgärdsprogram och annat tar mer och mer tid är tecken på att resurserna inte räcker. Varje elev med åtgärdsprogram är väl egentligen en diagnos på en icke-fungerande verksamhet...?

Tyvärr så kan man konstatera att skolan tappar ganska många på vägen. Hur går det för dem då? Inte så bra...

Söndag i januari

2011-01-30T09:53:00.003+01:00

Att arbeta med kompetenta, trevliga och intresserade människor är skönt. Att gå från uppehållstjänst till 40-timmarsvecka har lett till mer fritid och kortare dagar. I höstas var jag hemma 17.30 eller 18.00 tre fyra dagar i veckan, medan nu är jag hemma halv fem VARJE dag. När klockan är fyra är dagen slut och inget tas med hem, ingen uppgift eller rättning.

Under hösten var jag ofta på jobbet mellan 07.15 och 17.00 för att rimligen hinna med alla de uppgifter som skulle utföras och ändå var man ständigt ett steg efter, ständigt inte klar...

Idag är det annorlunda. Stressen är borta och glädjen tillbaka...

The new beginning

2011-01-19T21:34:00.002+01:00

Att vara ute på gungfly, att veta nästan ingenting om rutiner och annat är både skrämmande och uppfriskande. Undervisning och lärarrollen är ju inte annorlunda egentligen oavsett var eller med vilka man arbetar, men allt runt omkring känner jag mig som en kandidat inför. Det är givande...;-)

Welcome to the end...

2011-01-14T20:10:00.002+01:00

...sista dagen för detta läsår avklarad. Lite skum känsla att packa ner och städa undan de sista grejerna på skrivbordet, lämna ifrån sig nycklar och dator till vikarien för att gå hem. Jag kommer att sakna flera av eleverna och några av dem tog adjö och önskade lycka till. This is the end, for this time... Planen är ju att återkomma senare i höst. Ett ganska långt avbrott eftersom jag ska vara pappaledig efter sommaren. Det vill man ju inte missa...

Sök en assistent...

2011-01-12T19:04:00.003+01:00

Jag vill gärna hjälps till att sprida info om hur och var man söker en assistent!

Kolla in programkontorets hemsida: programkontoret

Sista dag att söka är 31 januari för hösten och våren 2011-2012.

Jag har haft "min" assistent i två dagar nu. Det är kul. Egentligen lite synd att jag slutar på skolan denna vecka för att prova annat jobb. Men jag kommer att ha kontakt med honom i alla fall, kanske inte på jobbet men eftersom vi bor grannar så är det enkelt att träffas. Han har redan blivit accepterad som en ny kompis till min dotter som sett en rolig lekkamrat i honom.

Att träffa nya människor är berikande helt enkelt...

Ansök...

2011-01-11T20:04:00.002+01:00

Idag hämtade jag vår "european assistent" som ska vara på skolan i sex månader. En gratis arbets-assistent som betalas av EU-stipendier. Vilken toppenidé... Konstigt att inte fler söker...

The end is here...

2011-01-10T19:53:00.005+01:00

Sista veckan inleds, lite nervöst. Träffade min vikarie, som man lyckats ordna under lovet (fjäder i hatten åt rektor...;-). Skönt att få lite tid att lämna över och gå igenom elever, betyg mm. Det kommer att gå bra är min känsla.

Det är alltså min sista vecka innan jag slutar för att ta ett vikariat som handledare inom vuxenutbildning. Ett skönt avbrott i vardagen som blivit lite grå, tyvärr. Jag packar ner saker och gör avslut, känns lite konstigt.

Kritik som ger effekt? Man redovisade idag sin inställning till utvärderingen som facket gjorde och har viljan att ta tag i de problem och den kritik som framkommit. Det känns mycket bra. Jag vet att vi skulle kunna vara så mycket bättre. Jag blir lite ledsen när kollegor, som jag vet är kreativa och som kan så mycket, hänger med huvudet. Att trampa vatten är få nöjda med... Jag tror att man tillsammans kan möta konkurrensen, men alla måste liksom dra åt samma håll då. Det har tagit på krafterna att förena så många nya människor från två olika skolor, med olika synsätt och rutiner.
Men jag förmodar (hoppas?) att stålbadet på en del sätt kan vara över nu. Dialogen idag inför terminen känns mer "på" och viljan att göra allt det som många inte orkade med under hösten känns lite mer närvarande. Jullovet kanske har gett ny energi...Det ska bli intressant att följa utvecklingen för att längre fram komma tillbaka med nyfikenhet och nya intryck...

Angående kritik

2011-01-03T21:13:00.005+01:00

Jag har i ett inlägg från november fått mina fiskar varma angående kritik jag skrivit om verksamheten och dess ledning/organisation. Idag på aktuellt snackade man om konsekvenser av kritik om arbetsplatsen, lojalitet och sånt efter att en man på volvo kallat arbetsplatsen för "dårhus" och sedan fått sparken tillsammans med två som uttalat sig på på hans facebook-sida...
Brit Stakston, kommunikationskonsult uttalade sig och sa bland annat ungefär så här: "kritik kan vara början till utveckling"..

Tack!
Precis så anser jag att man ska se saklig kritik som finns och kommer fram i verksamheten. En möjlighet till utveckling alltså...

"Om alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket"...(okänd)

2011, ett nytt år och jag blir 43... 22 år kvar att arbeta;-)

2011-01-01T18:01:00.005+01:00

Jaha, 365 dagar som vanligt eller kanske så är det nytt år och nya utmaningar?

En utmaning som kommer under året är att jag i december sökt och fått ett vikariat fram till sista juni att arbeta med vuxenutbildning. En pedagogisk utflykt för att skaffa bredare kompetens, nya intryck och framför allt: en ny utmaning. Jag börjar så fort det finns en vikarie till mig. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid. Lite pirrigt och nervöst faktiskt, men det är bra att ställa sig på gungfly ibland att faktiskt inte ständigt vara "safe".

Det är kul att få följa "sina" elever från sjuan till nian och under våren i nian se resultaten och slutprodukten efter tre år av slit och tragglande. De som startade som småglin utan koll har utvecklas till stora nästan vuxna och mycket kloka ungdomar som kan både ifrågasätta och föra resonemang om svåra saker. Att nu lämna dem en termin innan de är "klara" tar emot lite och känslan är att jag sviker mina elever... Å andra sidan är ingen oersättlig. Att utmana eleverna och skapa förutsättningar åt dem att nå sina mål finns det många som klarar av.
Fast man vill ju gärna tro att man är bäst...;-)

Om man alltid tog hänsyn till eleverna i första hand kunde man aldrig bryta mönstret och fortbilda sig, vara pappaledig, prova nya jobb osv. Det finns inget perfekt tillfälle annat än då en möjlighet dyker upp. Ibland måste fokus vara på sin egen möjlighet att faktiskt orka i 22 år till och att samtidigt göra ett bra jobb. Slentrian och trötta ögon är ingen bra grogrund för kreativitet.

Efter 5 månader kommer jag tillbaka, fast till hösten ska jag vara pappaledig lite också. Det vill jag inte missa för alla utmaningar eller jobb i världen. Som någon klok person sade:"En bra relation med sin tonårsdotter bygger man på skötbordet!"

För övrigt är julens bästa ögonblick när stora dottern tar emot jultomten som smyger omkring i trädgården med en säck och sedan hjälpa honom att fördela några klappar i familjen... Lycka är att träffa tomten:-)

Hmm

2010-12-26T19:06:00.003+01:00

Inte för att jag tror på horoskop, men i dagens tidning läser jag:

"pengar: nya yrkeskontakter kan kanske löna sig, men i övrigt händer det inte ett smack just nu" (Aftonbladet 26/12 2010)

Jullov och två veckor av ingenting, precis vad jag behöver. Men det där med yrkeskontakter kan jag återkomma till. Fast det är inte några nyårslöften som förändrar mitt 2011 utan andra saker, men inget är klart än.

Annars så är det skönt att fira jul. Jag förstår inte alla som stressar ihjäl sig inför detta. Man måste inte baka egen vört, lägga in tre sorters sill, griljera skinka och grava lax innan man lagar Janssons Frestelse och rullar köttbullar... Jo, jag rullade faktiskt egna köttbullar, resten fanns i affären;-)

Julen är som vanligt. Granen barrar efter en dag så att det är grönt som en vårgräsmatta på parketten... men med 60cm snö och kallt är julen bättre än väntat. Synd att man inte orkar eller har tid att åka skidor bara. Nästa vinter då får det bli.

God jul

2010-12-22T20:22:00.002+01:00

Ja, nu är lovet här. Arbetet är klart. Betygen satta, skrivbordet städat. Visst och snart är man sängliggande i en ordentlig förkylning som vanligt då...:-)

Det kan hända saker inför våren fick jag veta idag.
Spännande förändringar på gång...
Kanske... Jag får återkomma till det.

GOD JUL!

God jävla jul(?)

2010-12-20T19:11:00.007+01:00

Nu kommer julen, en välkommen ledighet och ett avbrott. Kanske inte för alla dock... Undrar hur många av mina elever som INTE får julklappar eller som har en pappa/mamma som kommer att vara full hela julafton för att "komma i stämning"?

Att alla inte har det bra är ganska tydligt, men det skrämmer mig att kylan inte bara är den som håller snön kvar. Nä, det är den andra kylan som ligger över landet som gör mig orolig inför framtiden. De fattiga blir fler och det gemensamma välfärdssystemet monteras ner till en valfrihet som kostar pengar. Den som inga pengar har kan självklart inte välja...

I senaste etc.se skriver Stefan Koch om vårt nya Sverige och jag blev påmind om det jag går och tänker, men inte lyckats formulera så väl som Stefan:

"I de krympande välfärdssystemen skyls gliporna med små potter för det ena och det andra. Statliga myndigheter delar ut projektmedel. Privata organisationer delar ut projektmedel för att hjälpa särskilt utsatta grupper. Det här är den nya modellen. Den effektiva punktinsatsen. De särskilt behövande får något som hjälper just dem. Verksamhet där det verkligen behövs. Frivilligt ideellt arbete ersätter offentliga välfärdssystem. Rotary och unga killar från förorten som får åka torpedbåt. Innovativa sociala projekt får medel för att utveckla metoder som sedan växer till folkrörelser. Väckelse, engagemang och att bry sig. Fungerar det? Nej det gör det inte. Ingenting kan ersätta fältassistenter som inte längre finns, nedlagda fritidsgårdar, en försämrad undervisning kombinerat med en arbetsmarknad som kräver utbildning, för att nämna något."

Ett kallare Sverige - Det nya Sverige med de nya moderaterna där plånboken styr hur livet ter sig. Men även skolan drabbas av den nya politiken, det nya Sverige. Stefan skriver vidare:

"På skolor med för små resurser frodas mobbning. I ett samhälle med hårdare ekonomisk utslagning och segregering far allt fler barn illa. Friends och Bris kan inte ändra på det. En nyliberal politik och svenska bankers krav på den ekonomiska politiken har skapat oceaner av lidande hos stora grupper unga i länder som Litauen, och ett hjälpcenter bekostat av Sverige ändrar inte på det. Allt det här saknar struktur och sammanhang. Det kommer ur en ogenomtänkt samhällssyn. Eller värre än så, en medvetet ogenomtänkt syn på hur tillvaron fungerar."

Det är i den verkligheten som friskolorna kan göra miljoner i vinst. Kolla artikeln i E24. Det är våra skattepengar man mjölkar ut. Pengar som ska gå till en bra utbildning åt alla i hela landet, egentligen. Istället hamnar de hos finansbolag, riskkapitalister och utländska investerare. Är det verkligen ett bra sätt att använda våra gemensamma resurser? Inte nog med att bankerna får miljarder för att täta läckor orsakade av finansbubblor och vinstfixering, nu ska staten sponsra riskkapitalisterna också. Suck.

Men vi kan ju ordna en välgörenhetsgala och samla in lite pengar som vi kan skänka som allmosor till de fattiga stackarna...Återigen vill jag citera Stefan Koch:

"De rika vill ge pengar till de fattiga men de vill bestämma hur och när det ska ske. Det ska vara på de rikas villkor och det ska vara en gåva. Det ska inte vara en skatt som tar in medel och sedan omfördelar dem på ett reglerat sätt i samhället. Det ska alltså inte vara en rättighet. Det här är den grundläggande ideologiska skillnaden mellan välfärd och välgörenhet. Välfärdssystem har samhällsansvar och kan ställas till svars om de inte fungerar. Välfärdssystemen har ett tryck på sig för att utveckla strukturer som ska nå alla. Alla måste nås av de offentliga systemen för utbildning, sjukvård och socialbidrag. Men välgörenheten finns lite här och lite där som det faller sig. Så är den alltid, välgörenheten."

Som sagt, välfärd ska nå alla. Insamlingar och välgörenhet i all ära. Jag tycker att musikhjälpen med 12 miljoner kronor insamlade till kampen mot utnyttjande av barn är värt att applådera, men rätten till bra skola, bra fritid och allt det där andra som vi skrivit under i barnkonventionen ska inte baseras på allmosor utan på ett gemensamt skattefininasierat välfärdssystem. Att en som lyfter 40 miljoner i bonus (investors chef) lagom till jul får betala rejält med skatt är eftersträvansvärt.

Man ska komma ihåg att alla pengar kommer från arbete. För vad jag vet så finns det inga pengar som skapar kapital på egen hand. Det är alltid någon som gör jobbet. Vem eller vilka är det som arbetar?

Jag är stolt över att betala skatt och tycker självlart att den som behöver en rullstol, specialutrustad bil, datorstöd, dövtolk, permobil, hörapparat, sjukvård, skola, fritids, knäoperation, förskola eller omsorg på äldre dagar ska få det. Jag vill gärna vara med och betala. Det har vi råd med!

Rättning i ledet...

2010-12-13T10:43:00.004+01:00

Jag sitter och rättar Loggböcker om Mellanöstern. Man börjar bli fyrkantig i ögonen... Började lite i går eftersom det är, om alla lämnar in, exakt 27 som ska läsas, kommenteras och bedömas. Det började bra i går med två arbeten och två MVG:n. Faktiskt så fortsatte det ganska bra idag...

Jag blir så glad när vi lyckats engagera eleverna till att TÄNKA och REAGERA inte bara REPETERA. Det är kul då man får skriva in VG och MVG på flera elever i gruppen. Faktiskt så tror jag inte att man kan nå MVG med bara prov. Det behövs mer tid eftertanke och resonemang än i ett par frågor på slutet. Hur ska man kunna utveckla sina tankar med hjälp av "fiffiga kompisar" om man inte får prata och lyssna?

Är vi engagerade och eleverna får utrymme att uppleva, samtala, reflektera och vara kreativa, blir resultatet mycket bättre. Visst kräver det mer av mig, större ansvar och mer tid för rättning, men det ÄR värt det alla gånger.

Åter till rättningen... ;-)

Elfte december

2010-12-11T09:14:00.003+01:00

Snart jul, men först lite lagom betygshets... Alla betyg ska vara satta på torsdag och som vanligt är det sista arbetet inte klart förrän på måndag. 30 loggbocker att rätta för att kunna sätta ett ok betyg. Visst är man redan nu säker på i alla fall hälften, men med så många nya krävs att man är noga. Med värdlens i särklass mest värdelösa datorprogram DEXTER som härbergerar alla omdömen är det "lögn i helvete" att få fram rätt uppgifter från vårterminen. I nian är ett mindre problem eftersom det inte är så många helt nya. Men i åttorna med 60 elever och minst hälften är nya, blir det lite jobbigt. Dessutom har det varit mycket rörigare runt åttorna med schema, arbetspass och grupper. De har helt enkelt inte haft samma möjlighet att prestera. Men det kommer att lösa sig, som vanligt.
Niornas arbete med Mellanöstern har varit itressant och de ser ut att ha engagerat sig. I går träffade de Mietek Groscher som berättade om Förintelsen, ett arrangemang för alla nior och som brukar vara uppskattat. Med tanke på att vi arbetet med Palestina-Israel en del så kom det fram nya intressanta frågeställnigar om det som sker i Israel, eller hur det kan tillåtas att det sker...
Åttorna hade deadline i går på arbetet med Hållbar utveckling. Ett arbete som blivit riktigt bra.
Trevlig helg

Suck

2010-12-04T18:43:00.004+01:00

Hur ska man kunna få eleverna att sluta använda mobilen i klassrummen när till och med föräldrarna ringer på lektionstid? "Pappa ska ringa..." Varför då? En elevs mamma ringde under en lektion för att berätta om det senaste klädfyndet... suck!

Mobiler kan vara ett gissel. I en del klasser finns det ingen förståelse för att det är störande att man svarar och sms:ar eller till och med pratar ogenerat på lektionerna, medan vissa klasser där fattar man och undviker det.

Det intressanta att ett flertal elever inte ens blir generade av att avslöjas eller bli tillsagda om att de ska sluta leka med mobilen, eller då de gör andra regelbrott eller sociala övertramp... nä, de blir snarare förbannade på mig som lärare då jag säger ifrån. Att följa regler eller ta konsekvenser av sina handlingar är inget för curlinggenerationen, man gör alltid som man själv vill.

Men det är inte alla elever som är som curlingklot...de flesta är toppen, men vissa...

Lördag igen

2010-11-27T09:48:00.002+01:00

...veckorna flyger verkligen fram.
Känslan på jobbet är dubbel. Dels är det väldigt skönt att börja med lektioner och träffa eleverna. Vårt nya schema fungerar bra och stämningen är god på många sätt.

Däremot är det en ganska stor stress att veta att om två veckor ska betygen vara klara och innan dess ska underlagen skrivas. Suck, efter mer än en månads frånvaro och på grund av det kaos som var innan det så känns det tungt att hinna ifatt, vilket faktiskt är orimligt. Det är inte bara jag som har detta problem efter sjukfrånvaro mm. När man återigen börjar få svårt att sova, koppla av eller vara kreativ är det skönt att man får uppmuntran uppifrån om att "ta en sak i taget och sätt in vikarie så du känner att du hinner med det du ska". Det känns verkligen som en lättnad.

Det är verkligen inte rimligt att arbeta 100% med klasser och planering, handledning med aktuella arbetsområden samtidigt som man ska sätta sig in i det som skett under frånvaron, skriva omdömen, rätta arbeten som gjordes i september-oktober osv. Att då få sätta in vikarie vissa timmar för att göra det som ligger och väntar känns otroligt bra. Det är rimligt att man kan göra så i de fall man faktiskt inte hinner med sina uppgifter. Det kan ju hända vem som helst att det under en kort period är alldeles för mycket som ska göras och att man upplever sig otillräcklig eftersom man inte hinner med. Den känslan är ganska knäckande. Att i det läget få hjälp genom att få extra tid borde vara en billig lösning jämfört med kostnaden och problemen som kommer då någon inte orkar längre och blir sjukskriven.Det är viktigt att säga stopp och be om hjälp tidigt , inte vänta tills man rasat ihop. Jag tror att om vi vågade att be om hjälp eller föklara vår situation när det är jobbigt så vi kan lösa dem gemensamt. Förebyggande stresshantering...

Stresskursen, mindfulness, varje torsdag är mycket givande. Det är lika skönt att gå dit varje gång. Känns lite som en andningspaus. I torsdags provade vi yoga och det gjorde mig lugn efter en jobbig dag. De negativa tankarna rann liksom av efter 5 minuter. Med hjälp av kursen så känner jag mig lugnare. Genom att tänka annorlunda och vara mer i nuet kan man möta vardagen och de problem man möter med andra ögon. Kursen är en hjälp att leva mer i nuet och fundera på vad som är viktigt.

Inget att säga, LÄS DEN!

2010-11-22T20:49:00.003+01:00

Jag avslutade precis en av de bättre deckare jag läst. Roslund och Hellströms tre sekunder. Spänning från sida start till mål. Jag ville nästan inte lägga den ifrån mig. Vid ett tillfällen gick jag och läste på väg till jobbet...
Läs den!

En sak till...

2010-11-18T21:19:00.003+01:00

Jag har skrivit om det förut, men nu är det på tapeten i bland annat Lärarnas tidning. Vadå? jo, rektors uppgifter och kompetens.

I lärarnas tidning tar man upp problemet och redovisar skolverkets kritik:
"Rektorerna tar inte ansvar för det pedagogiska utvecklingsarbetet i skolan. De [rektorerna] är också svaga i sin ledarroll. Det slår Skolinspektionen fast efter att ha granskat hur rektors ledarskap fungerar i grundskolan."

Christer Magister skriver också om det och jag tycker att han har en poäng:
"Frustrationen har ibland varit enorm över bristen på kompetent ledning och jag har då undrat: ”Vem kontrollerar att rektor gör sitt jobb? Vem utvärderar rektors ledarskap?” Jag har nämligen aldrig varit med om att rektors arbetsgivare (kommunen) har gjort speciellt mycket för att utvärdera sina anställdas arbete…"
Say no more...

Det har jag skrivit om tidigare. Skönt att man kan se att andra dragit samma slutsatser, fast med hjälp av större statistiskt underlag och inte bara egna generaliseringar av snart 13 års erfarenheter som i mitt fall..

För...
Man talar gärna och mycket om lärares kompetens, men när frågar man t ex personalen vad de tycker och hur de upplever rektors kompetens? Eller är det så att om man blir rektor så är det status quo, what ever happens? Man har sin tjänst och kan möjligen flyttas till en annan skola, men det ska mycket till för att det ska ske. Kompetensen ifrågasätts eller utvärderas alltså inte tillräckligt, eller är det så att det inte tas tillräcklig hänsyn till förmågan och kompetensen... Varför är det så? Det kan inte vara bra.

En ledare är viktig, vi behöver ledarskap och stöd av ledaren. Det behövs någon som skapar ordning och struktur i verksamheten, någon som tar lednig och går före. En som visar på möjligheter och stöttar den som försöker utvecklas. Vi behöver en som ser och förebygger de svårigheter man möter, en som ger möjligheter till alternativa lösningar, en som presenterar lockande fortbildning, en som utmanar och uppmuntrar mig att bli bättre,en som möter de behov, den frustration och den enorma vilja att göra ett bra arbete som finns hos oss. Give me that and I'll ask no more ;-)

Torsdagstankar

2010-11-18T19:42:00.002+01:00

I morse hade jag en lektion som jag sett fram emot. Jag var till och med lite nervös inför det. Vi hade första inledande föreläsningen om Mellanöstern. Ett arbetsområde som jag inte genomfört tidigare (man kan undra varför?) och därför var det rätt mycket arbete innan med att läsa på, söka fakta och skapa manus och bildspel. Eftersom en del av eleverna kommer från Mellanöstern kändes det viktigt att ge en nyanserad bild.
Då vi är en skola som ska ha en tydlig internet-profil så lade jag ner lite extra tid på att skapa föreläsningsanteckninger (mitt manus) med flera länkar till youtube-klipp om Iran, om Drottning Rania från Jordanien som arbetar för medmänsklighet och mot fördomar och stereotyper av människor från Mellanöstern, likväl som faktarutor i form av NE eller Wikipedia via direktlänkar i texten om man vill veta mer. Jag hoppas att det kommer att vara till hjälp för eleverna.
Eftersom jag ge dem anteckningarna via webb-sidan så kan de koncentrera sig på att lyssna aktivt på hela föreläsningen.
Anteckningarna finns att läsa på hemsidan.
Med tanke på att vi höll på nästan 90 minuter (med en liten paus efter 60) och alla hängde med så var det väl intressant. Det var kul att en del av det jag snappade upp på kursen i Istanbul kom till användning, likväl att jag kunde använda egna bilder i stora delar av bildspelet. Vi höll till på Stålforsskolan, i Norrmanssalen som är en mindre aula med 75 platser och tillgång till ljudanläggning, ljusbord och en ordentlig projektor och stor filmduk. Det blir en klart större upplevelse både att föreläsa och att lyssna när det är en bra lokal med bra utrustning. Numera har jag svårt att föreläsa utan bildspel eller power-point... kul teknik faktiskt.

På eftermiddagen var jag på min mindfulness-kurs. Tänk att det tog så lång tid innan jag gick en sådan kurs. Kan jag rekommedera alla...

Torsdag igen

2010-11-11T20:44:00.003+01:00

Hmm.. hade andra tillfället på stresshanteringskursen idag. Fråga som väcktes: Varför har jag inte gått en sådan tidigare?
Det är inte så dumt att träna sig i att leva i nuet, inte ta på sig för mycket ansvar, stressa mindre osv. Att dessutom träna sig i att slappna av, släppa stressen och koppla bort en stund, det är riktigt bra. En andningsövning som vi provat använde jag på jobbet idag, sittande vid datorn (arbetade istället för att ta lunchrast as ususal)och det lugnade stresskänslan en del. Detta är min första vecka på jobbet sedan den 27/9 så det är lite förvirrande och en del att återupptäcka liksom. Många av elevernas namn har jag glömt bort eftersom jag har så många nya elever för i år, pinsamt...

Lunchrast, ja en underbar tanke. Jag kan inte säga att man haft många luncher där man inte arbetat, pratat jobb eller haft elever runt omkring sig under de senaste 8-10 åren. Det är ganska dumt. Visst är det praktiskt och gott att följa eleverna till den gymnasieskola som vi lunchar hos, men man är aldrig på egen hand. I och för sig kan man i bland ta lunch ensam på en restaurang (fikarummet är inte så mysigt...) men hur ofta händer det...?

Inte är det väl många yrken som inte har vettiga förutsättningar för lunchrast? Man behöver tiden att koppla av och koppla bort jobbet en stund.

Har suttit och förberett en föreläsnig om Mellanöstern till nästa arbetsomårde med niorna. Vi ska köra ett ämnes- och gruppöverskridande arbete. Alla 90 nior kör samma sak, vilket faktiskt var en av grundtankarna från början. Men hur som helst, inte var man så värst uppdaterad om Mellanöstern. Tur man just varit i Istanbul så man har några personliga reflektioner att komma med. Men inte finns det heller så mycket vettigt i läroböckerna - trots att det ständigt handlar om Mellanöstern på nyheterna. Tacka vet jag Youtube:-) där finns det en del bra material som kan skapa en bild av hur det ser ut där, hur människor lever osv. Min förhoppning är att skapa en interaktiv föreläsning med bilder och ljud, kanske lite rökelser eller matos också... Mottager gärna tips på material eller hemsidor...!

Hemma bäst?

2010-11-02T21:22:00.004+01:00

Jaha, då var man åter i vardagen. Höstlov? Nej knappast.

Skönt att komma hem. Lite skum känsla när det faktiskt small ordentligt i Istanbul samma dag som vi åkte hem. 15 minuters promenad från hotellet bara. Tur man var på väg hem redan då.

Efter två dagar av utbildning och fortbildning blir man trött, riktigt trött. Hur orka på måndag? ;-)

Vi har flyttat omkring lite på Faktoriet. Arbetsrummen närmare eleverna och kollegorna. Känns bra faktiskt. Vi kommer att få mer gemensamma möten och tid att träffas. Hittills har det inte varit så lätt att träffas på dagarna för enklare diskussioner eller annat. När vi alla sitter nära varandra ökar möjligheterna.

På torsdag ska jag börja stresshanterings-kurs. Mindfulness... Lite flummigt om man ser på det med "manliga" ögon. Men det ska bli kul. Förhoppningsvis så kommer jag att ha nytta av det. Jag tror att det är bra att vara ganska öppen och våga prova för att kunna förändra beteenden och vanor. Stressen kommer ju ofta inifrån. Man stressar upp sig själv på grund av problem som man faktiskt inte kan påverka, helt i onödan alltså.

En annan sak; Benjamin Sjögren (en gammal Stålforselev) skriver krönikor i Tidningen Folket om sitt liv i Istanbul. De är läsvärda. Kolla in en av dem!

För övrigt är jag lite nyfiken...jag har en ständig läsare från USA. Men jag har ingen aning om vem det är...hmmm!?

Var söker man?

2010-10-30T21:41:00.004+02:00

Britt undrade i en kommentar var man söker smile-kurserna.

Kolla in www.tinta.nu där finns det information. Pengarna söker man från internationella programkontoret. Kolla med den internationella sekreteraren i din kommun. Det var övervägande lärare på kursen, från förskolan till vuxenutbildning.

Jag kom hem nu i kväll och det var skönt att vara hemma igen. Behöver lite mer tid att smälta det jag varit med om. Reflektionerna började dyka upp redan under flygresan hem. Många intryck att bena upp och förstå. Jag skulle gärna åka på fler liknande kurser. De finns ju även i Toscana och Dublin, men har helt annat innehåll då. Men jag ser gärna att flera av arbetskamraterna kunde bli intresserade. Då har vi liknande erfarenheter att utnyttja i undervisningen.

End of the road

2010-10-29T22:34:00.004+02:00

Feels natural to write in English because the whole course in in English, men det kanske är lättare om jag håller mig till svenska. Idag var sista dagen och vi redovisade och diskuterade de olika gruppernas arbeten med fotouppsatsen. Intressant hur vi tänk lite olika men ändå haft gemensamma idéer. Vi har ju vistats en del ihop så många bilder eller motiv var gemensamma. Konstigt nog har flera grupper upplevt lite "svårigheter" att arbeta med italienarna. De vill eller kan inte alltid förstå instruktioner eller innebörden av samarbete. Fast i Italien är samarbete mellan lärare ganska ovanligt som jag förstått det. Man gör sin grej och sedan går man hem. 18 timmer undevisning, sen försvinner man från skolan. Så man är väl inte vana helt enkelt... Lärare och läraryrket verkar ha riktigt låg status i Italien, ja och i Grekland också har jag lärt mig. Staten engagerar sig inte i skolfrågor och läraryrket är ett "skityrke".

Det är nationaldag idag här nere så det har varit fullt med folk på stan med flaggor och plakat. Många med Kemal Atatürk. Tänkte lite ironiskt på om det skulle funka om jag gick med och skrek: "Free Kurdistan!" eller "Glöm inte Armenierna!" men då fick man väl stryk ;-)

Före middagen tog jag en långpromenad på egen hand och bara tittade på staden och på folk. Det är inte klokt hur mycket folk det bor här eller hur stor staden är. Den bara fortsätter mot horisonten liksom. Redan på eftermiddagen fylldes alla restaranger och fik med folk som fikade, käkade och umgicks. Härlig stämning och glada människor. Riktigt inbjudande. Vi käkade avslutningemiddag och umgicks sedan i hotellets lobby ikväll eftersom det var fullt på alla restauranger.

Många avsked ikväll eftersom vissa lämnar hotellet direkt på morgonen och andra har lite mer tid på sig. Många glada människor som man lärt känna. Kanske leder det till nya möjligheter i framtiden. En av de portugisiska tjejerna och rumänerna har jag samtalt om am möjligheten till samarbete.De var inne på ett prpojekt kring rasism och mångkultur. Jag är på... Vore kul att samarbeta med dem om det tror jag. Vi får se. Många kontakter kommer förhopppningsvis att komma till användning längre fram. Kanske i ett nytt projekt...

Topkapi palace i ösregn

2010-10-28T20:54:00.011+02:00

Idag har det regnat i princip non stop. Inte bara lite utan det har vräkt ner hela dagen. Paraplysäljarna har haft goda dagar. Fast en eller två vindpustar var nog för att vända paraplyet ut och in eller blåsa sönder det. Idag har vi varit besökt Topkapi Palace, det gamla Ottomanska rikets palats. Vilket ställe faktiskt. Vi fick bakgrunden till det moderna Turkiet och den historiska översikten. Intressant hur man sakta men säkert sökt sig närmare Europa i sitt sätt att klä sig, dekorera sina rum osv. Man hade utställda reliker som påstods vara Johannes döparens skalle, Moses käpp, Muhammeds tand och skäggstrå samt svärd, Davids svärd osv. Man kan ju fundera på hur äkta de är, men om man tror att de är äkta så blir de ju viktiga oavsett dess ursprung. Placebo funkar ju också ibland...

Arbetet med vår uppgift om Istanbuls själ via temat Meetings går vidare. Vi har fixat en blogg som ska vara ett exempel på hur man kan arbeta med eleverna. En levande utställning som eleverna kan utveckla och omarbeta över tid. Andra kan kommentera och interagera med. En uppgitf som jag själv fundera tpå att göra, fast med ett annat ämne. Presentationen sker med power point och webbsidan får vara ett exempel på hur det kan se ut när man gör det "på riktigt".
Tjuvtitta?

Under den tid på eftermiddagen vi hade fritt valde jag att besöka ett Hamam, ett turkiskt bad. Som en bastu i marmor inklusive massage och en ordentlig tvålskrubbning. Jag har inte varit så ren på länge... En härlig upplevelse. Ett möte med en annan värld.

Veckan går fort och jag har upplevt en hel del och lärt mig nya saker. Framför allt så har jag mycket större förståelse för hur samhället är länkat ihop med religionen och hur Atatürk fått den roll han har i landet. Man undrar ju lite i början eftersom Atatürk finns på bild överallt. Det är också intressant hur sanningen kan variera så mycket. Här är bilden av det som skedde med armenierna en helt annan än den bild som jag själv tagit till mig i Sverige. Ett litet problem, en detalj där det "dog familjer på båda sidor men som av vissa kallats folkmord" som guiden uttryckte sig. Samtidigt finns det vittnesmål om slaktade armenier i mängder... Men även synen på krigen och erövringarna kanske man kan ifrågasätta lite. Fast om segraren skriver historien så är den ju inte så överdrivet objektiv. Den utveckling som startades i och med Atatürk kanske kom av sig lite, för det är en del kvar att utveckla om man tittar på mänskliga rättigheter (man kan ju t ex nämna kurdernas situation), jämställdhet, demokrati osv. Vägen till EU ligger inte rirekt spikrak, tror jag.

Fast Istanbul är ganska intressant ur flera perspektiv. T ex att du här hittar bilder av Jesus, Atatürk och texter ut koranen i samma souvenirshop, moderna bilar delar gatan med handdragna kärror, gamla bazarer säljer moderna varor som telefoner, datorer, borrmaskiner mm. Människorna ser olika ut och det är svårt att hitta det "typiska turkiska" utseendet eftersom vissa ser mer ut som europeer, andra som asiater och vissa som turkar, araber osv. Stilarna är många. Det är verkligen en smältdegel, en plats där vägar möts. Europa möter Asien som sagt.

Regn över Bosporen

2010-10-27T17:21:00.008+02:00

Fullt med folk som fiskar, trots regnet.

Onsdag 27/10
Idag har det varit mycket lärorikt. Vi har haft en gäst, Klaus från Österrike som föreläst och diskuterat kring islams roll i konsten, samhället och Turkiet i allmänhet. Det islamska budskapet visar sig i den konst som producerats under ganska lång tid i Turkiet och arabvärlden. Vi har resonerat kring det turkiska samhällets förändring i samband med Kemal Atatürks revolution och omvandling. Den förändring som skedde från 1923 och framåt saknar motstycke tror jag. Språket ändrades, regler och lagar (man tog t ex tyska och italienska system och översatte), den sekulära staten införs och man översätter koranen till turkiska (rent av en revolution eftersom det inte anses möjligt ellet tillåtet). Då avskaffade man kalifatet och närmade sig väst. Men borde man inte kommit längre?

Istanbuls roll som mötesplats mellan Asien, orienten och Europa hann vi med att prata om också. Efter en intressant förmiddag tog vi oss upp till Haga Sofia, en av världens största byggnader. Först en kyrka, sen en moské och nu ett museum. Vi studerade konsten och utrycken i den, blandningen av kristet och islamistiskt. Vi har även besökt Islamic Art Museum för att titta på och göra work shops kring islamiska mönster, konst och uttryck. Vi kopierade och försökte efterskapa de avancerade mösnter som finns i mer eller mindre allt. Jag vill liksom vara bildlärare lite nu...

Efter museumet så vandrade jag ensam tillbaka till hotellet och bara tittade, ja lite shoppning också. Istanbul är en stad som ständigt rör sig på något sätt. Med 16 miljoner människor i samma stad så är det alltid folk i rörelse.

All handel, mer eller mindre, sker i små ganska ordentligt specialicerade butiker eller butiksstånd. En gata har bara djurmat och djuraffärer, en annan bara elektriska saker, på en annan säljs bara cyklar osv. Jag passerade igenom Istanbuls Clas Olson. En gata med små butiker på rad under markiser som sålde allt som kan önskas för att meka, bygga, laga, mura, borra osv.

I Istanbul men ändå hemma i tanken

2010-10-26T22:05:00.005+02:00

Fast jag är så långt borta och har annat att tänka på så kan inte låta bli att kolla min e-post för att hänga med hemma. Läste protokollet från dagens arbetslagsträff. Men jag kan inte varas med och tycka, vilket stör mig lite :-) Tänk om man tar beslut som jag inte gillar... Hemska tanke...

Idag har vi besökt ett Art Center och träffat några unga konstnärer som berättat om sin konst och sin mening med skapandet. Det var intressant. Vi hann med en besök i en mycket vacker moské också innan vi avslutade med ett besök på Istanbul Modern som är ett modernt konstmuseum i stil med moderna museet i Stockholm. Samma stil faktiskt. En modern och fräsch lokal, ny konst, lite konstig konst, en chic restaurang och en shop. Lite stöpta i samma form faktiskt. Kändes inte som om vi var i Istanbul. Vi kunde lika gärna varit i Köpenhamn, Bremen eller Stockholm. Är konsten och kanske även kulturen på väg att bli en enda gemensam? Ingen skillnad mellan öst och väst?

Känslan i moskén var ganska go. Alltså; man kliver in från en rörig gata med massor av ljud och så hamnar man i en lugn, tyst och skön miljö som inbjuder till en stunds eftertanke. Man mediterar liksom efter en stund. Faktiskt så är lugnet i en tom moské mer påtaglig än i en tom kyrka. Genom att golvet är täckt av vackra och mjuka mattor känns det mer ombonat. Man tar av sig skorna, precis som hemma. Inga hemska dödade och uppspikade Jesus-figurer eller domedagsbilder som tvingar in en i en viss tankebana. Sen kanske jag inte skulle känna samma lungn om det var en Imam som talade eller massor av människor som bad, det är nog klart. Jag har lite svårt att förlika mig med den allsmäktige guden som styr och ställer.

Middagen på kvällen var otrolig. Tallrikarna bara fortsatte att komma in. Vi åt någon form av buffé, men de ställde fram rätterna åt oss att dela. Man åt och åt, det kändes till slut som om man var helt utmattad. Men gott var det.

Kursen är mycket givande. Inte bara själva kursen, även att möta olika lärare från alla dessa länder är berikande. Jag har pratat en hel del med de rumänska lärarna. Att vara lärare i Rumänien är ingen dans på rosor (inget är en dans i Rumäninen just nu). De tjänar 2000 svenska kronor i månaden och det finns inga andra jobb att söka. Man ska alltid jämföra, som han sa i Mitt liv som hund...

Jag rekomenderar ALLA att söka SMILE-kurserna när de går nästa gång. Resa och boende, mat och hela kursen och upplevelsen på köpet. Dessutom kan du räkna det som fortbildning - VAD VÄNTAR NI PÅ? SÖK!

Turkiska hälsningar JANNE

Learning by doing

2010-10-25T21:54:00.006+02:00

Jaha, då var vi igång då. Riktigt givande. Idag har vi bland annat haft lite work shops med temat "museum of me" där vi alla förberett en liten utställning om oss sjäva, ett museum. Alla hade olika strategier men det gav bra bilder av varandra. En del hade med sig saker som symboliserade dem, olika minnen och foton. Jag tror det är ett bra sätt att få eleverna att presentera sina kunskaper. Helt enkelt låta dem göra små museum på olika teman. Vi var även på Grand Bazaar på eftermiddagen, vilket var en intressant upplevelse. Pruta innan man köper... Allt finns att köpa, nästan.

I morgon ska vi på museum för att börja med våra studier. Vi har även en gruppuppgift som ska lösas under veckan, helt enkelt att göra en bild-uppsats tillsammans. Min grupp ska försöka beskriva Istanbuls identitet genom att fotografera på temat MEETINGS. Kan bli interessant. Arbetsuppgiften ska även formuleras för de elever man undervisar.

Alla fotograferar febrilt - länge leve digitalkameran...

Interiör från svenska konsulatet där vi hade lektion idag.

Istanbul

2010-10-24T21:26:00.006+02:00

Stor stad, helt klart. Kom hit i eftermiddags och höll på att bli uppkörd av svarttaxi, men den omålade bilen gav mig misstankar. Avstod helt enkelt.
En riktig taxi var dessutom 150:- billigare visade det sig. Nära ögat...

Vi startade med en gemensam middag på restaurang. Alla deltagare hade med sig mat från sitt land och vi dukade upp en Europeisk Meze...

Jag fick låna köket och steka upp mina torkade trattkantareller (som gick åt). Kul grej. Alla slappnade av lite och det ser ut att bli en rolig kurs.

Svensk snaps fanns naturligtvis tillsammans med italienskt och grekiskt vin, pepparkakor, salami, parmesan, renpaté, köttbullar, knäckebröd mm samt naturligtvis en del turkisk mat som utfyllnad.

Vi gick hem nu vid halv elva-snåret och det är fortfarande full fart med alla butiker och restauranger öppna. Till och med en sopbil som gjorde sitt jobb.
Hemma är stan DÖD efter 18.00. Klar skillnad. På gott och ont.

Redan lördag

2010-10-23T09:13:00.003+02:00

Oj vad veckan gick fort.

Trots att jag inte haft en enda egen lektion har jag haft fullt upp varje dag. Allt detta om man inte annars hinner eftersom man har korta perioder mellan lektioner då man ska hinna allt. Klart man ser svårigheterna med jobbet när man kan fylla dagarna med administrativt arbete, ordna och packa upp saker (som efter 2 månader ännu stod i kartonger), kolla igenom intranätet för första gången, prata med kollegor, fixa lite i salarna osv. Att man i vardagen känner stress är inte så konstigt. Hur kan man lösa det?

Kanske borde man ha en lektionsfri vecka lite då och då för att ta igen och hinna ifatt. Där kan ju semestertjänst kanske vara ett alternativ. Då när an inte har elever där kunde man ju göra många av de saker som ingen hinner, rätta arbeten, samplanera med kollegor, förkovra sig lite osv.

I morgon åker jag till Turkiet på utbildning. Resfebern börjar göra sig påmind...

Så har det löst sig med lägenhet för vår Comenius-assistent från Spanien. Han kommer efter jul och stannar hela terminen. Det kostar skolan inget, samtidigt som han ska ha 15-16 lektioner i veckan. En klar tillgång. Kosntigt att inte skolorna står i kö för att få en egen assistent. Det är omkring 60 internationella assistenter i hela Sverige. Eskilstuna har 11 och jag tror Sundsvall hade lika många. Alltså 1/3 av hela gänget i två städer. Kan de bero på aktiva internationalla sekreterare i dessa kommuner. Ja, hos oss i alla fall. Det är dessutom tack vare henne som jag kommer iväg till Turkiet. Tack för tipset...

Onsdagstankar

2010-10-20T18:27:00.003+02:00

Tre av fem dagar avklarade. Skönt att vara på jobbet igen. Lokalerna har man ordnat så bra. Jag tänker inte ens på det. Hittills har jag inte haft några lektioner utan haft tid att packa upp SO-böcker och inventera dem, gå igenom våra projektorer mm. Lte av varje faktiskt. Idag var det bland annat inredning som gällde. Sökt lägenhet för vår internationella assistent som kommer i januari. Jag har troligen fått napp.

Jag börjar känna mig laddad inför att börja jobba "på riktigt"... Två dagar kvar och ännu har jag inte haft tid att rätta arbeten eller börja planera inför fortsättningen av teminen, men det lär väl bli tid i morgon.

Kul att träffa alla eleverna. Med mentorgruppen finns det behov av att uppdatera mig. Vi hade ju knappt blivit en grupp innan jag försvann. Där finns en del att ta igen.

Skönt att komma tillbaka och ha fått distans och avbrott från stressen. Jag ser liksom på de problem vi möter med lite andra ögon. Innan jag blev sjuk blev alla problem, små eller stora, till svarta moln. Nu kan jag försöka se möjligheterna istället. "När man slagit huvudet i väggen tillräckligt många gånger är det dags att leta efter dörren!" Så känns det.

Kul att möta elever som ärligt är glada att man är tillbaka, det värmer.

Return to base

2010-10-16T14:09:00.006+02:00

På måndag ska jag tillbaka på jobbet igen. Skönt. Jag hade träff med rektor och kommunhälsan i torsdags. Vi gick igenom allt, kändes det som. Stort fokus på åtgärder, möjligheter och vad som hänt på Faktoriet sedan jag gick hem, men även vad som finns kvar att göra. För det är fortfarande inte perfekt, men det kan väl bli det längre fram... Men nu är i alla fall ljudmiljön fixad - riktigt bra dessutom, schema och resurser ses över och det ska bli fler lärare (resurser), så det känns bra.

Jag ska börja på måndag, men ha kvar vikarien i alla fall. Då kan jag smyga igång lite och göra lite olika saker utan att ha fullt ansvar direkt. Det känns skönt. Jag kommer ha tid att träffa mentorseleverna, klasserna, jobba med hemsidan, packa upp och beställa böcker och samtidigt testa mig fram lite.

Sista veckan har varit lite tyngre. Börjat längta tillbaka och att gå hemma då blir lite tärande. Blir liksom lätt att älta och känna skuldkänslor över att man inte deltar. Risk för en nedåtgående spiral liksom. Att gå hemma för länge blir man inte frisk av heller... Arbetslinjen gäller ;-)

Men nu är det omstart som gäller... Kul!

Boktips

2010-10-16T13:59:00.002+02:00

Indridason igen...
Avslutade nyss Frostnätter, historien om polismannen Erlendurs sökande efter svar på ett till synes vanligt självmord. Flera historier löper parallelt och finns det ett samband...?
Frostnätter är ytterligare en "feel good-deckare" utan blod och våld, men med spänning och intrig.
Mycket läsvärd!

Religion, vara eller inte vara?

2010-10-12T20:01:00.002+02:00

Jag blev trött (igen) när jag hörde utspelet från den där Björklund om religionsämnet kontra kristendomen, men lika trött att läsa det Vänsterpartiets Rossana Dinamarca skriver i Aftonbladet. Det börjar bra:

”Regeringens beslut att kristendomen ska ha en dominerande ställning i skolans religionsundervisning har väckt debatt. Självklart ska kristendomen inte ha någon särställning i skolan – det borde liberala och socialistiska debattörer kunna enas om. Allt annat måste betraktas som en eftergift för det mest fundamentalistiska partiet i regeringen, Kristdemokraterna.” Källa

Det håller jag med om. Jag är medveten om att det är den kristna tron som på många sätt format vårt samhälle, men det är också i kristendomens namn som vi bränt häxor, förtryckt människor och hållit fattiga kvar i fattigdom. Alltså är det kanske inte så dumt att hålla en neutral, lite objektiv ställning i religionsfrågor. Men visst borde eleverna få kunskaper om t ex varför Israel begår terror mot Palestinier i Guds namn och tvärt om, hur KluKlux Klan är en kristen fundamentalistisk sekt som förtrycker eller om ”moral majority” i USA?

Religionsämnet behövs.

Rossana lägger i Aftonbladet ut sin idé om att avskaffa religionsundervisningen i grundskolan, vilket jag inte direkt ser något nytt i. Hon skriver:

”Självklart har alla elever rätt att få kunskaper om till exempel kristendom, judendom och islam, men de har lika stor rätt att få kunskaper om icke-religiösa livsåskådningar och ideologier. I viktiga existentiella frågor som rör moral, livets mening med mera, ges de religiösa förklaringarna en större tyngd eftersom de har ett helt eget ämne. Vi vill inte bara ha neutralitet mellan religioner utan också att det finns en jämvikt mellan det religiösa och det sekulära.” Källa

Jaha, tänker jag. Det är ju så religionsämnet är uppbyggt (i alla fall i min värld)... What's new?Jag ser inte problemet att ge kristendomen tolkningsföreträde eftersom jag själv gått ur svenska kyrkan och vill att eleverna ska studera olika religiösa fenomen, traditioner, riter eller olika sätt att formulera etiska ställningstaganden.

Religionsämnet handlar om frågor som rör meningen med livet och där har inte kristendomen en särställning i min undervisning. Vi behöver religionsämnet för att motverka stereotyper om t ex tro, riter, muslimer eller kristna. Många elever talar sällan om livets stora frågor, tro eller religion hemma. Att i skolan få möjlighet att diskutera och testa ställningstaganden för att själva komma underfund med världen, det är väl ändå en bra sak. Vänsterpartiets förslag om att avskaffa religionsämnet tror jag inte på. De skriver att:

”[---] vi vill inte avskaffa religionskunskapen helt och hållet. Det vi ifrågasätter är att det ska vara ett obligatoriskt ämne. Med stigande ålder är det bra om elever, som så önskar, kan få kunskap om religioner och trosuppfattningar och kanske få stöd i sitt sökande efter livets stora frågor. Vi tycker med andra ord att det ska kunna gå att läsa religionskunskap i gymnasieskolan, men att det ska vara frivilligt. Det finns ju också eftergymnasiala yrkesutbildningar inom religionens område.” Källa

I USA är det ingen som läser religion på det sätt vi gör, utan man läser bara om sin egen religion. Är det kanske därför man är så himla islamofoba och rädd för det annorlunda? Likadant i andra Europeiska länder. Jag talade en gång med en man på en buss på väg från Belfast på Nordirland till Dublin om skolan. Han tyckte att det lät vansinnigt att vi undervisade om religion i skolan i Sverige.

”-Se på oss, religionen bara skapar förbittring!”.

När jag förklarade min syn på religion som grundar sig i vår kursplan, då tyckte han att det lät mycket bra.

”- Det skulle ju skapa en större förståelse för varandra om man visste mer och kunde mer om andras religioner och traditioner” tyckte han. Jag kan bara hålla med.

I religionsämnet ska eleverna enligt målen själva formulera svar på livsfrågor, det kan ju ske utan att någon religion har tolkningsföreträde. Att ta bort ämnet ur grundskolan tycker jag är dumt. Fast om läraren i religion står och ger kristendomen fördelar eller låter sin egen tro färga och styra innehållet till en fråga om rätt och fel, då är det fel.

Utveckling

2010-10-09T09:53:00.003+02:00

Ja, det har gått framåt lite. Efter att ha träffat en mycket bra företagssköterska på Kommunhälsan och diskuterat situationen och tittat på vägar ut känns det väldigt mycket mer hoppfullt. Jag har fått anmäla mig till en kurs i stresshantering (bara tjejer anmälda, undrar varför?). En möjlighet som vi pratat om är att kunna arbeta ett tag utan att gå tillbaka till vanliga arbetsuppgifter direkt. Kanske arbeta lite med annat en period. Hemsidan behöver t ex göras i ordning och börja användas. Lämpling att jobba med eftersom det är jag som är ansvarig. Det finns säkert fler uppgifter som behöver göras. En mjukstart helt enkelt. Bra idé, ett förslag som också kom från rektor.

Det är i alla fall väldigt skönt att träffa någon som tar problematiken på allvar, vilket man kanske inte riktigt är bra på inom skolan. Det viftas bort lite för lätt och kritiken eller känslan man bär på, bemöts inte riktigt som man förväntar sig. Okunskap snarare än ointresse, tror jag.

Anpassningen av lokalerna har, visar det sig, gått framåt. Man har tagit dit folk som kan sitt jobb (bara en sån sak:-). Efter tre dagar har man kommit ganska långt med att sätta upp ordentliga ljudplattor i taket. Vilken skillnad! Kanske kan det vara klart inom två veckor i alla fall. Det trodde jag inte :-)

Det var personalfest i går kväll och efter en del tvekan så valde jag att gå dit. Kanske lite som en test.

Klart att det var lite nervöst att ge sig in i "verkligheten" igen. Det är lite dubbelt att nästan alla man möter beklagar och visar omsorg för en som är sjukskriven. Skönt att folk bryr sig, men tungt att behöva prata om att man mått dåligt gång på gång. Man blir ju inte gladare direkt... Det var jobbigt med 50 lärare som pratade i munnen på varandra. Det var ett så pass högt ljud i klassrummet som maten serverades i att jag istället satte mig ensam i korridoren. Hej vad festligt! *ironi* Efter ett tag kom fler och fler ut och alla pratade med varandra, så även när det bara var 7 personer omkring bordet som pratade så blev det för mycket ljud. Svårt att lyssna på den man talar med, svårt att fokusera och svårt att lyssna. Klart ett stressmoment. Till slut fick jag nog och åkte hem. Lite besviken, men det var nog väntat. Resultat av testet: klart att jag inte ska gå tillbaka i tjänst än, behöver lite mer tid... Jag märkte på personalfesten att trots att man under dagen känner sig i prima form, är det en annan sak då man kommer tillbaka i vardagen igen...

Lugna dagar

2010-10-05T22:16:00.002+02:00

Ja, det blir det ett tag nu. Har blivit sjukskriven till den 22/10 och kan nu på allvar leta reda på glädjen och inspirationen igen. Just nu är det den sorgsna, uppgivna känslan som dominerar. Träffar öronläkare för hörseltest i morgon för att kolla hörseln och kommunhälsan på torsdag för att hitta vägen tillbaka. Kanske stresshantering blir en punkt... Läkaren ordinerade mig att vara ute, vila och även röra på mig. Det tror jag fungerar bättre än piller. Skogen är medicin faktiskt.

Fick ett samtal från högre ort ikväll. Det känns bra. Att få chans att beskriva vad man känner och att man blir lyssnad till av den som har makten att förändra,känns bra. Även om det jag upplever eller känner inte alltid är rationellt så är det tydligt och verkligt för mig, det är viktigt att tänka på. Jag vill, som alla andra, känna mig behövd och viktig. Motsatsen är fruktansvärt destruktiv. Bra att man har några som man kan maila, sms:a eller snacka med om modet faller. Skrivandet är också terapeutiskt...

När den dominerande känslan i vardagen är ledsam eller sorgsen, då är det något som är fel. När man, som jag, precis blivit pappa ska det inte vara sorgsen som är känslan i vardagen...

Det är hemskt hur glädjen, inspiriationen kan rinna av en under en höst. Det tog tid hamna i den känsla och den situation som jag hamnat i, därför ska jag inte ha bråttom tillbaka. Att stressa fram en lösning lär inte bli långsiktigt. Men nu har jag andrum, tid att hitta tillbaka utan att känna press. Ja, men det är lite pressande att veta om att ens elever drabbas av att man inte är på plats, att de byter vikarie eller missar något. Men faktisk, ibland är det viktigare att hitta tillbaka till sin egen glädje och känsla. Jag ska ju förhoppningsvis orka att jobba minst 20 år till. Jag har sett på ganska nära håll hur det kan gå om man inte tar hänsyn till sig själv utan bara fokuserar på jobbet fast man får varningssignaler. En hjärtinfarkt i 42-årsåldern känns lite tidigt.

Dagens dikt

2010-10-05T13:21:00.001+02:00

En cykel utan stöd
den ramlar
den faller
går sönder
blir repig och nött
man får väl köpa en ny, reparera eller byta ut

En människa utan stöd
hon ramlar
hon faller
hon går sönder (inuti)
hon blir ledsen och förbrukad
men det går inte
att köpa en ny, reparera men...

...tyvärr går det att byta ut, kasta bort...

/Janne

söndagstankar

2010-10-03T22:23:00.004+02:00

Helgen är över, i morgon går folk till jobbet.
Vad jag gör? Stannar hemma faktiskt.
Paniken över att gå till jobbet är inte borta.

I morgon är det en vecka sedan jag gick hem. Jag undrar om det har gjort någon skillnad alls...Det var visst möte med kommunhälsan i torsdags, vilket visst ledde till att man fick på fingrarna om ljudmiljön och tvingas göra om - göra rätt... Sen var visst skolchefen där (när eleverna inte var där) för att prata med facket. Men vad ledde det till? Vad är på gång och viktigare än det: när händer det? I don't know...

Funderar på:
När kommer jag tillbaka? Till vad?
Ska jag börja söka andra jobb ännu mer aktivt?
Kanske börja plugga - omskola eller bara vidareutbilda sig?
Kan jag göra något annat?
Får jag jobbet jag sökte i Stockholm?

En kul sak som jag ser fram emot:
Jag åker till Istanbul på kurs vecka 43. En EU-finansierad kurs med ett 30-tal lärare från hela Europa. Det har varit min stora happening att se fram emot under hösten, en vecka i Istanbul, på hotell med andra kreativa människor.

Dessutom: Tur man har familj hemma så man inte satt ensam i en lägenhet och ruttnade.

Out of sight, out of mind?

2010-10-02T11:30:00.002+02:00

Jag har svårt att förhålla mig till en eventuell återkomst till arbetet när jag inte vet vad som händer, om man förändrat eller förbättrat arbetsmiljön (både den fysiska och den psykiska). Vad händer egentligen?

Är personalen verkligen av så ringa värde?
Man trodde ju att personalen var en resurs, en värdefull tillgång som man tar hand om ...men ett mail eller en samtal tar ju tid.../J

And now...

2010-10-01T08:57:00.002+02:00

to something completely different.

Jag läste nyligen en bok som fick mig att skratta högt och må bra. En gammal gubbes skröna om sitt liv och upplevelser tillsammans med en rymmarhistoria på 2000-talet. Den är skriven med en komisk ton samtidigt som den på ett konstigt sätt känns trovärdig. Tänk om det faktisk gick till så...:-)
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Läs den!

Bita ihop

2010-09-30T22:07:00.002+02:00

Är det verkligen bara jag som tycker att vi lärare (svenskar?) allt för ofta biter ihop i tysthet och säger "fyy faaan!" när ingen hör?

Borde vi inte bita ifrån så det märks och gå ihop om ett gemensamt "Nä nu jävlar..." för att få gensvar, reaktion och förändring?

Grynet sa: "ta ingen skit!" och det håller jag med om...

När dagen är slut kan jag i alla fall säga att jag ALLTID har elevernas bästa som ledstjärna... Om jag varje termin, med varje ny klass har haft inställningen att mina lektioner ska vara de "bästa" och mest lärorika av alla, så är viljan i alla fall att eleverna ska gå ut med huvudet högt, goda kunskaper/förmågor i bagaget och inte bara klara av att komma in på gymnasiet - De ska faktiskt klara av att gå ut också.

Demokratin är inte självklar

2010-09-30T20:29:00.004+02:00

Det där med yttrandefrihet är lite lurigt... Det kan liksom komma i konflikt med lojalitet har jag fått en liten viskning om...

Är det ett problem att saklig kritik som rör skolan riskerar att bli läst av elever eller föräldrar? Jag tycker inte det!

En arbetsplats som ska stå för vissa givna humanistiska ideal och kämpa för demokratiska principer måste ha så pass högt i tak att man kan hantera (och garantera) det fria ordet. Verkligheten är att elever och föräldrar kan googla mer eller mindre allt för att få veta mer. Vi lever i en tid när ordet är snabbare än ljudet och när alla har tillgång till information om allt. Ska vi då föra allt som ifrågasätter eller kritiserar bakom stängda dörrar, eller ska vi våga vara öppna och ärliga med de problem vi ställs inför? Att hantera kritik genom att försöka gå till botten med ORSAKEN är klart mer konstruktivt än att "skjuta budbäraren".

Det är bra om vi kan säga att det är högt i tak och att man har en öppen kommunikation på en arbetsplats, men leder den kritik och det samtal som förs någonvart, eller blir det bara kolumner i en sammanställning av årets skriftliga utvärdering?

Mina elever i åttan fick, under arbetet med valet, i uppgift att definiera en demokratisk person i form av en lärare, en kamrat och en förälder. Faktiskt en intressant uppgift att arbeta med för att problematisera demokratin. Kursplanen säger att: "Det är viktigt att varje människa utvecklar ett personligt förhållningssätt och en tillit till demokratins värdegrund som utgångspunkt för sitt tänkande och handlande[...]" och det är jag mycket fokuserad på i min undervisning. En demokratisk person, anser eleverna, är en person som lyssnar, visar respekt och som låter alla vara med att ta beslut.

För mig är en demokratisk person ärlig och rak, en som inte är rädd för att ta ställning för de som är utsatta eller i underläge, en person som vågar säga även obekväma saker för att man bryr sig och en som vill ge det bästa för sin medmänniska. Ja, hellre en obekväm sanning från någon som vågar ta risken att stöta sig för att visa sitt stöd, sin medkänsla, än en falsk kärleksförklaring (som inget betyder) från någon som egentligen struntar i dig.

Om man försöker att hantera offentlig kritik genom att tysta den är man riktig illa ute, tycker jag. För "yttrandefriheten är en mänsklig rättighet och finns i svensk rätt angiven som en av våra grundläggande fri- och rättigheter. Den anses vara en förutsättning för en fri debatt om vårt samhälle." (Källa) En debatt om samhällets institutioner, som t ex skolan, är viktig. Vi kan inte stänga dörrarna och sedan önska att allmänheten ska förstå eller engagera sig i våra frågor, i våra intentioner och visioner. Yttrandefriheten och den öppna debatten är, i mina ögon, just det demokratiska samhällets livsnerv.

Vi ska slåss för och hålla i minnet att "yttrandefriheten innebär att varje medborgare är tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor." (källa) Vilket gör att man borde välkomna en öppen debatt och att den som har modet att kritisera eller resonera om verksamheten rent av är en demokratisk person...:-)

Dags att ryta till

2010-09-29T19:30:00.004+02:00

Nu händer det lite på jobbet, men vad det leder till vet jag inte.

I morgon ska man visst träffa förvaltningen med facket, medan skyddsombudet, skolledning och kommunhälsan ska träffas och titta på lokalerna (redan...) och det var extra långt möte i tisdags i arbetslaget eftermiddag angående situationen på arbetsplatsen. Det rör på sig...

Om det verkligen leder någon vart är ännu oskrivet.

Tyvärr finns en viss tendens från ledningshåll (i kommunal sektor?) att lägga tillbaka problemen till arbetstagarna, typ ni kan väl lösa det...?! Det är inte alls så det ska vara. Vad är arbetsgivarens ansvar? Jo, att leda och fördela arbetet, vilket vi arbetstagare faktiskt saknar mandat för. Det behöver i många fall vara en ledare som tar beslut eftersom det är de som har makten att förändra verksamheten. Det är himla enkelt att lägga tillbaka det i vårt knä med frågan: Vad kan ni göra? Jo du, vi har gjort en massa men inget händer (som vanligt). Det är dags att lärarkollektivet slutar lösa andras problem med verksamheten, lägg istället tillbaka det som är deras ansvar i knät på dem.

Om förutsättningarna för att göra ett bra jobb inte ges, protestera...
Ja, alltså markera tydligt att det är inte OK, detta funkar inte och vi finner oss inte i det! Om vi blir tuffare så drabbas kanske eleverna på kort sikt, men om vi inte vi har vettiga arbetsförhållanden (elever och lärare) så drabbas alla på lång sikt. Därför är det viktigt att lärare INTE biter ihop och sliter för att kompensera för de brister som t ex politiker ansvarar för.

Det vore dessutom skönt om rektorer kunde göra det samma då förutsättningarna från förvaltning och politiker inte är möjliga att bygga god kvalitet på. Säg ifrån istället för att "piska" personalen att göra det omöjliga. Förklara för politkerna att det går inte att göra ett bra jobb under dessa förhållanden!!!

De politiker som styr skolan visar aldrig sig i verksamheten och har därför ingen aning om vad vi gör, hur vi gör det och vilka våra problem är. Det är det stora problemet!

Men det gäller väl cheferna på förvaltningen också...

Att driva igenom och forcera fram förändringar med löften om guld och gröna skogar är enkelt, men att följa upp och ta ansvar när deras löften visar sig vara luftslott, det är en annan sak...

Det kommer en dag då bägaren rinner över

2010-09-27T18:35:00.004+02:00

I dag tog det slut.
Ja, mitt tålamot och min ork.

Jag gick hem och tänker inte gå tillbaka. Öronen susar, piper och värker, stressen tär i själen. Glädjen och kreativiteten är avlägsna, hjärnan funkar inte liksom. Ändå så stod man där och försökte rädda verksamheten för elevernas skull. Men nu tog det faktiskt slut!

Jag vill inte gräva en allt större grop åt mig själv för att sluta med hjärtinfarkt och total tinnitus bara för att det inte finns vettiga förutsättningar för oss som arbetar.

Min hörsel är så starkt påverkad av den bristfälliga ljudmiljön på Faktoriet att jag inte kan vistas bland eleverna utan öronskydd, fast det räcker ändå inte. Alla ljud är skarpa i alla fall - även hemma. Lektionerna fungerar endast om eleverna är knäpp tysta, och ja hur ofta händer det? Det visar hur mycket man brytt sig eftersom kravet på att fixa just ljudet väcktes i juni. Ändå är det inte klart än. Suck, kommunal verksamhet...:-(

Efter en halv måndag var knuten i magen lika stor som i fredags och öronen värker igen trots att jag vilat upp mig hela helgen. Helgerna är för korta om man ska hinna varva ner och återhämta sig, tyvärr. Så illa är det. Stress över att man räddar situationen åt dem som inte klarar av att skapa vettiga förutsättningar.

Helt ärligt, trodde de själva på sina ord om att man skulle kunna fixa detta över sommaren? Jag är inte ensam. Flera av lärarna är inne på sista andningen - hur länge orkar man? Vem blir nummer två?

Jag har valt hälsan före skolan.
Vissa saker är inte värda att riskera...
Jag ger upp, kastar in handuken, kapitulerar helt enkelt.

Stödbehov eller inte?

2010-09-26T18:38:00.005+02:00

Läs flumpebloggens inlägg Döda papegojor med ADHD.

Det är en sjuk värld om man ska ha en diagnos fär att få stöd.
Räcker det inte att man förverkligar tanken om att ALLA elever ska ha det stöd de behöver? Problemet är inte lärares förmåga att se problemen, vi ser och skriver utvecklingsplaner med förslag på åtgärder, som vi vet fungerar, men som inte finns att tillgå.
För i ärlighetens namn: hur många kan, i ett klassrum med 32 elever, ges möjlighet att sitta enskilt för att få arbetsro, eller få enskild handledning av sin SO-, svensk- eller engelskalärare?

Så länge man i skolans värld ser mer till ekonomiska resultat och undvikandet av eventuell negativ publicitet i media så kommer inte mycket nytt att ske. Man slipper helst en medial debatt om kvalitet och om man kan slippa negativ publicitet genom att inte agera så föredrar man det...i allt för många fall. Synd...

För visst är det sjukt att de föräldrar, som har insikt och makt nog att kräva hjälp eller stöd, de får det...?
Hur många gånger ser man inte det i skolan att de föräldrar som klarar av att ställa krav får rätt stöd till sina barn, medan t ex invandrare med dålig svenska blir utan.
Man ska inte vara svag i skolan om man inte har starka föräldrar...
Så, välj rätt föräldrar kära barn...

Curlingföräldrarnas hämnd...

2010-09-23T13:36:00.004+02:00

En sak som slagit mig den här terminen är den allt lägre nivån bland eleverna när det gäller att ta ansvar, förstå, lära sig, arbeta, samarbeta mm. Man får instruera och tillrättavisa allt mer om saker som man själv tycker är självklarheter. Elever lämnar inte igen lånade grejer, kommer och går som man vill, gör inte uppgifter, lyssnar inte ens om man är arg eller förbannad, man ritar och kladdar ogenerat och blir upprörd om man blir tillsagd om det mesta. Man skiter fullkomligt i att man säger åt dem att sluta skicka sms på lektionen osv. Varför då? Fast det är ju inte alla, men allt fler som har detta "handikapp".

Jag tror allt för många av eleverna är vana hemma att ingen bryr sig eller reagerar, man gör som man vill och om man inte lyder händer inget. Nu är det väl inte så att jag förespråkar aga som motmedel, men någon form av konsekvenser.
När föräldrar ringer skolan för att be läraren tala om vad som gäller hemma för att man är rädd för konflikterna det kan skapa, då är något fel (Ja, det stämmer faktiskt. En kollega har råkat ut för det).

Jag har haft elever som på fullt allvar menar att man "umgås väl på julafton eller på någon utflykt på sommarlovet"," regler hemma? Nja inga som jag känner till" och "Vill jag morsan något så skickar jag ett sms från mitt rum bara..."

Vad gör vi för fel?