(O)demokrati i praktiken...

Jag har lite funderingar som dykt upp efter händelser i min bekantskapskrets.
Är det kränkande att en elev i nian tar sig tillfälle att ifrågasätta undervisningen, lärarens kompetens eller upplägg? Sättet att lägga fram kritik kan vara kränkande det är jag medveten om, men kritikens innehåll måste tas på allvar, tycker jag.

Skolan skapar en bild av att det ska vara högt i tak, men handen på hjärtat: är det så? Vi vill att eleverna ska lämna kritik våga säga sin mening, men om kritiken svider så tiger vi...eller? Kan eleverna påverka egentligen eller är det bara som vi hoppas?

Det finns åtskilliga exempel på lärare som kränker elever, favoriserar och som faktiskt inte gör ett bra arbete. Eleverna kritiserar, påpekar och vill ha förändring. Vad händer? Inget alls (allt för ofta). Det är inte kul att få höra samma kritik om samma lärare på varje utveklingssamtal år efter år utan att det blir en förändring. Hur positiv till utveckling är en lärare som ständigt får samma kritik utan förändring?

Den stora frågan är:
Hur möter vi elevernas kritik, krav och önskemål?
Tar vi dem på allvar?
Hur är det med elevdemokratin när det handlar om mer än färgen på gardinerna i uppis eller vilket fika som ska serveras?/Ha en trevlig avslutning.../Janne

En lektion till...

Ibland känns verkligheten frustrerande. Den här dikten skrev jag och läste upp för en av mina tidigare klasser. Händelser mer eller mindre tagna ur verkligheten.
Av sekretesskäl har jag ändrat namnen, men de som var med känner igen sig tror jag... (Till er kan jag hälsa att jag minns er allihop!)

En effektiv inlärningssituation

Nyckeln i låset 08.30,
”Hejsan – vad ska vi göra idag?”
”Hej, öhh…hade vi läxa?”
Nej, Anders det hade vi inte.
- Välkomna, varsågod och sitt!
Jaha, då är nästan alla här? JO, idag ska vi börja arbeta med…
…Nej, Lasse, du kan inte äta baguette nu…
Hej Penny, du är nästan i tid, häng av dig jackan av dig mössan, hämta penna och anteckningsbok…tiden går – vi väntar!
-Var var jag någonstans?
- Jo, som sagt….
Dörren far upp
”Ursäkta att jag är sen, hittade inte hit, typ missade bussen…fan”
- Hej Åsa och Eva, bara sätt er ner, inget väsen.
En mobiltelefon ringer
- Snälla Lisa, du ska ju inte ha mobilen på…
”men det är ju för fan mamma som ringer…”
- Suck, spelar ingen roll…ingen telefon in klassrummet…det vet du!
- Jo, som sagt, vi ska börja med ett nytt arbetsområde idag.
- Jaha, vad vill du fråga Lotta?
”Vad ska vi jobba med?”
- Det ska jag ju alldeles strax berätta…lyssna så får du veta…
- Snälla Magnus och även du John, ta av er kepsarna!
- Mattias och Erika ta ner fötterna från bordet och kära Ivan, kliv ner ur fönstret…
- Hur som helst, nu är det väl ändå dags att vi börjar…
”Blir det prov?”
-Nej Fredrik, det blir det inte, ni ska redovisa muntligt!
”Fy fan, det tänker inte jag göra!”
- Jo, det fixar du Jenny jag lovar!”
- Som sagt, vi ska börja med ett nytt arbete idag…
Der knackar på dörren
- Kom in….
”Ursäkta-jag-är-sen-varit-på-ungdomsmottagningen-du-vet…”
- Nej, det visste jag inte, kom in och sätt dig!
- [harkling] Jaha Olov, vad vill du då?
”Nån jävel har baxat min penna, den ska jag ge ska du få se…”
- Kanske är det din penna som ligger på golvet, där vid skåpet…
”Ja, va fan gör den där…nån som baxat, jag sa ju det! Han ska få!”
- Nä’, nu vill jag att ni lyssnar, vi ska börja med ett nytt arbetsområde nu, vi ska läsa om Andra världskriget.
”Är provet svårt?”
- Ferhat, vi skulle ju inte ha prov sa jag ju!
”Ska vi läsa om han, Hitler, du vet?”
-Ja, Maria, bland annat…
”Varför ska vi göra det, det är ju skittrist”
”Nej, det är ju skitkul, ska vi se på film också?”
”Historia suger, så är det bara”
- Tack Ferhat, det värmde…Ja i alla fall…Nå nu får ni vara tysta och lyssna!
”Hallå, klockan är kvart över, vi slutar ju nu, snart - idrott…”
- Ok, Pontus vi ger oss för idag, hej då vi ses i morgon, då kanske vi hinner börja arbeta också…
- Glöm inte ställa in stolarna efter er!
”Hejdå Janne!”
”Vi ses”
Det rasslar till, klassen lämnar salen…stolarna står kvar – i vägen…
Nycklar i dörren, 09.15 lektionen är över.
Ännu en effektiv inlärningssituation…?
-Suck, jag går och fikar…
(9 juni 2005)

Ja så är det ibland... Ha det!/JANNE

Skönhetstävling inför Lucia

Jaha, då var det lucia igen (ja, igår firade vi på skolan iaf).
Som vanligt föregås hela firandet av en skönhetstävling, eller populäritetstävling i vissa fall. Snyggaste tjejen (?) får flest röster.
Suck, på vilken humanistisk idé vilar denna tradition? Är det den människosynen vi står för?

Förut var det rosutdelning på alla hjärtans dag då eleverna beställde och skickade rosor till varandra. De mest populära kunde räkna in dussinet rosor, medan de mindre populära kunde vara glada om ingen såg att de stod där tomhänta. Jag vet att det hände att man "arrangerade" med "blombud" för att slippa stå där och annonsera sin impopuläritet. Som tur är så har den traditionen upphört. Men Lucia-skönhetstävlingen fortsätter...
Hur som helst, jag är emot att rangordna populära och mindre populära elever i skolans namn, det gör eleverna i alla fall och det får vi hantera så gott som dagligen! Skolan har faktiskt ideal som den ska slåss för... och dem behöver jag väl inte räkna upp här?/Janne

Att inte samarbeta om möjligheten finns är korkat!

Jag tycker verkligen inte om att elever ska skriva ämnesuppsatser i svenskan utan att de samkörs med SO eller NO varifrån man nu hämtat fakta. När man skriver uppsats ska svenskan fokusera på form, språk och resonemang, medan jag som SO-lärare fokuserar på fakta och tillämpning av fakta samt resonemang. Om eleverna kan visa sina kunskaper i fler ämnen med hjälp av samma arbete är det IDIOTISKT att inte ge dem den möjligheten. Om jag nu skriver uppsats om Fascismen i svenskan vore det korkat att inte använda dem som underlag för SO-betyget.
För mig är svenskan ett verktyg, rent av en hel verktygslåda som eleverna behöver för att klara av SO (och andra teoretiska ämnen). Jag kan höja kvaliteten på elevernas arbeten och samtidigt nå ökad kunskap genom att garantera mer handledning och mer lektionstid tack vare samarbetet. Alltså blir stängda dörrar mellan ämnena till nackdel för eleverna.

Kompetens är väl att utnyttja ALLA tillgängliga metoder och hjälpmedel som ger eleverna en chans att utvecklas och prestera så bra som möjligt?

Utan samarbete eller ämnesintegration stagnerar undervisningen anser jag. Det är i mötet med andra som idéer får bärkraft, eller så får de kritik som man kan använda för att bli bättre och utvecklas. Men egentligen är det mest korkat att stänga in sig likt en eremit :-) eftersom samarbete både är enklare, roligare och så slipper man dra hela lasset själv.
Fast samarbete kräver ju ett visst mått av social kompetens...
Jag vet att på vissa håll är samarbetet mellan ämnena (tyvärr) minimalt och eleverna ges inte möjligheten att utnyttja de olika lärarnas kompetens för att prestera sitt yttersta. Jag vet att eleverna vill prestera sitt yttersta, så ge dem då chansen! Vad är man rädd för?

Ansvaret vilar på rektorer och andra ledare i skolan. De måste ställa krav på lärarna att utveckla samarbetet och arbetsmetoderna. Delta, samtala och håll koll!

Det är dags att inse att: TILLSAMMANS är stark(ast)!
/Janne

En dag på jobbet!

Ibland skriver jag ner mina tankar i en tankebok, ibland blir det dikter på datorn.
Den här dikten skrev jag under våren 2008 (tror jag). Det är skönt att skriva av sig och ibland så får man syn på saker när man reflekterar. Saker som man inte upptäckt innan...

En dag på jobbet

Rörigt, lite oreda som vanligt i klassrummet
Elever som vandrar omkring
släntrar in nonchalant till lektion,
-hoppsan är jag sen?
lojt och ointresserat glider flera av dem in till lektion
Känner de nåt?
Vet de vad vi håller på med,vart vi är på väg
eller ens varför vi är här?

Jag försöker, gör mitt jobb,
försöker lära ut och skapa ordning,
mer förståelse, lite logiskt tänkande

Lyssnar någon på det jag säger?
Fungerar lärandet över huvud taget?
Hänger de med?
Varför är ni här – vet ni det?
Jag frågar mig flera gånger varje vecka: vem lyssnar på sin lärare?

Sitt still, börja skriva
Sluta leka, hämta din bok!
Vad sysslar du med?
Sluta bråka, sitt ned nu!

Sitt still, börja skriva
Sluta leka, hämta din bok!
Vad sysslar du med?
Sluta bråka, sitt ned nu!

Man låter som ett eko ibland (alltid?)
Säger samma sak om och om igen
Till samma elever (?)
Ideliga förmaningar om (för mig) självklara saker
Utan resultat?

Tomma ord utan gensvar
Om och om igen
Händer det nåt i dem?
Leder det någonstans?

Är det samma tjat, utan resultat?
HALLÅ LYSSNAR NÅGON?
Spelar det roll vad jag säger eller gör???

---
Den här dikten läste jag för mina nior som skulle gå på sommarlov i våras.
Efter dikten så kom de med sin avslutningspresent: en get som donerats i vårt namn till en skola i Uganda. Efter att vi arbetat med fadderbarn, rättvisa, fattigdom osv hade det fastnat i dem.
De bryr sig om... Det värmde mer än alla blommor och nallar som jag fått under åren. En gåva som gav någon annan något som de behöver..../Janne